take my pain and numb me from this
du har hela världen framför dina fötter
jag har hela världen på mina axlar
hjärtat går sönder i takt med den pulserande alkoholen i blodet
det slår till som ett slag mot strupen
jag har hela världen på mina axlar
hjärtat går sönder i takt med den pulserande alkoholen i blodet
det slår till som ett slag mot strupen
och hur ska jag klara av att andas när luften tagit slut
det är jordbävning inombords och allt inuti skakar
utan att det syns på utsidan
det spelar ingen roll om vi kämpar tills vi stupar
det spelar ingen roll om vi kämpar tills vi stupar
till slut når man bristningspunkten
och då spelar inget av det tidigare längre någon roll
alla de gånger du ställde dig upp utan att egentligen benen bar
vem ska orka kämpa för de svaga
vad ska få oss att tro igen
var tar man vägen egentligen?
ingen kan bära det som gör så ont i mina ögon
jävla freakshow
ingen kan bära det som gör så ont i mina ögon
jävla freakshow
so they say how are things today?
Idag gjorde jag en Izzie det första jag gjorde när jag klev upp. Jag åt inte frukost eller ens satte på datorn. Efter en natt av dålig sömn med mycket mardrömmar, evigt kliande utslag över hela kroppen och huvudvärk pga svullna bihålor ställde jag mig i köket och bakade. Jag vet inte varför, det bara blev så. Jag har inte smakat på någon än(är faktiskt inte ens sötsugen) men dom ser ju goda ut i alla fall.
Ikväll faller jag för grupptrycket och går ut och dansar trots min dåliga hälsa eller stannar hemmamed film och chips. What to do, what to do? Har riktig beslutsångest.
Ikväll faller jag för grupptrycket och går ut och dansar trots min dåliga hälsa eller stannar hemmamed film och chips. What to do, what to do? Har riktig beslutsångest.
om jag tar mig ifrån en sviken dröm och hit igen så kanske jag kan känna meningen med tystnaden.
Det värker i verenda led i kroppen och bihålorna gör huvudet ömt. Förkylningen är på bättringsvägen men resten av kroppen vill inte sammarbeta. Igår natt kedjade lillebror min fast sig och protesterade mot polisen då de skulle skicka iväg sex personer som nekats asyl. Lite batonger mot strupen och onödigt våld och sånt fick han erfara. Alltid är det något... Jag kan ju inte klaga på att min vardag är händelselös i alla fall. Fast nu när jag bara ligger hemma och bokstavligen tycker synd om mig själv och mitt(för tillfället) miserabla liv ägnar jag mig åt ytligheter som att läsa skvallerbloggar, titta på dåliga realityserier(herregud vad mycket skit det finns på Tv. Missar i vanliga fall det eftersom jag nästan aldrig tittar. Hur orkar folk?) och ser på förutsägbara komedifilmer. Sen skriver jag om det i min blogg. Haha, shit. Jag känner ironin och det känns lite skrattretande faktiskt. En positiv sak är för övrigt att jag fick lön idag, mycket mer lön än jag förväntat. Så nu sitter jag här redo för en spontansemester till varmare breddgrader. Någon? Inte? Snälla?
I sense a runner in the garden, although my judgements known to fail
Min stationära dator har kraschat. Allt borta, allt försvunnet. Jag har mycket av mina bilder, texter och filmer på min externa hårddisk, men det sen typ fyra månader tillbaka är förlorat. Det känns som om någon har dött. Dock har min dator varit mig trogen ganska länge och tiden var ute, men kan du inte starta en sista gång så jag får föra över alla mina värdefulla saker? Snälla? Det som är sorgligast att förlora är alla min texter jag skrivit. De senaste månaderna har jag skrivit varje dag och det är något jag aldrig publicerat någonstans. Alla mina ord är borta som om de aldrig funnits. Jag ska göra ett sista tappert försök och ta ut hårddisken och pröva den i en annan dator, håll tummarna för mig är ni snälla.
Förövrigt är jag sjuk, körde tvådagars i helgen och försökte dansa bort allt det där som känns men det gick sådär och drog istället på mig en värre förkylning. Det går fan lite trögt nu. Utvecklar stressrelaterade utslag och allt möjligt. Tänker titta på första avsnitten av nya Skins nu och fokusera på deras drama istället för mitt.
PS. Har lyckats förstöra kodningen till kommentarsfunktionen, jobbar på det. DS
PS. Har lyckats förstöra kodningen till kommentarsfunktionen, jobbar på det. DS
cause you and I, we were born to die
Vi är så sköra. Så sköra och instängda för att vi är rädda för att bräckas.
Här står vi under svårare tider och bottnar i det vi murat in oss i.
Så avskilda i vimlet. Vi hinner knappat andas.
Fulla med ord vi inte vågar uttala. Rädda för blicken i gensvar.
Här står vi under svårare tider och bottnar i det vi murat in oss i.
Så avskilda i vimlet. Vi hinner knappat andas.
Fulla med ord vi inte vågar uttala. Rädda för blicken i gensvar.
The road is long, we carry on. Try to have fun in the meantime
I helgen så myste jag med Julia och Lottis och det blev även en härlig spontanutgång men nu är vardagen igång igen och jag kan inte tänka tillbaka på helgens bravader utan ta tag i nuet. Att bero på ingenting så är hela blogg.se's framsida är proppad med träningsbloggar och tips och det gör mig faktiskt lite irriterad över hur hysteriska folk blir över nyårslöften.
Istället för att göra något vettigt kom jag över en liten tisdagslista:
I sommar har jag faktiskt ingen aning om vad som kommer hända. Antingen är det jobb eller resor som gäller. Hoppas på det sistnämnda.
Jag längtar till studenten med skräckblandad förtjusning. Annars har jag inte så mycket att se fram emot för tillfället.
Jag skulle vilja resa till Ghana först och främst, sen vill jag se resten av världen. Vartenda hörn.
Bästa maten är halloumi utan tvekan. Fast all mammas vegetarisk mat är den bästa, hon är grym på mat.
Jag läser just nu Eating animals av Jonathan Safran Foer. Någonting alla borde göra innan de tar ställning eller blir provocerade av mina matval(vilket många har en tendens att bli, fast jag förstår inte varför). Annars läser jag lite allt möjligt.
Jag trillar för bruna ögon, fina texter, människor som kan stå upp för sig själva och vara raka och ärliga, smilgropar, omtänktsamhet, våren och såklart fina fotografier.
Jag är beroende av örtsalt, att fika med vänner och musik vid alla tillfällen.
Bästa band/artist är just nu Lana Del Rey men annars är det väldigtväldigt blandat. Några bestående favoriter är dock Muse, Coldplays gamla låtar, Johnossi, Winnerbäck, Volbeat.
Jag ångestar över projektarbetet, praktiken, familjesituationen, sjukdomar och framförallt framtiden.
Istället för att göra något vettigt kom jag över en liten tisdagslista:
I sommar har jag faktiskt ingen aning om vad som kommer hända. Antingen är det jobb eller resor som gäller. Hoppas på det sistnämnda.
Jag längtar till studenten med skräckblandad förtjusning. Annars har jag inte så mycket att se fram emot för tillfället.
Jag skulle vilja resa till Ghana först och främst, sen vill jag se resten av världen. Vartenda hörn.
Bästa maten är halloumi utan tvekan. Fast all mammas vegetarisk mat är den bästa, hon är grym på mat.
Jag läser just nu Eating animals av Jonathan Safran Foer. Någonting alla borde göra innan de tar ställning eller blir provocerade av mina matval(vilket många har en tendens att bli, fast jag förstår inte varför). Annars läser jag lite allt möjligt.
Jag trillar för bruna ögon, fina texter, människor som kan stå upp för sig själva och vara raka och ärliga, smilgropar, omtänktsamhet, våren och såklart fina fotografier.
Jag är beroende av örtsalt, att fika med vänner och musik vid alla tillfällen.
Bästa band/artist är just nu Lana Del Rey men annars är det väldigtväldigt blandat. Några bestående favoriter är dock Muse, Coldplays gamla låtar, Johnossi, Winnerbäck, Volbeat.
Jag ångestar över projektarbetet, praktiken, familjesituationen, sjukdomar och framförallt framtiden.
Jag önskar mig lite glädje för att klara av vardagen men i materiell väg en ny telefon, kameraprylar och pengar till vår resa till Ghana.
Mitt bästa ämne i skolan är nog svenska och foto, men gillar psykologin sjukt mycket so far.
Jag tittar helst på deppfilmer, dokumentärer eller nedladdade serier. Hittils har jag plöjt igenom 6 sägonger House, 6 säsonger Lost, 5 säsonger Skins, 5 säsonger Dexter och följt hela Desperate Houswives på Tv. Lite nördigt kanske.
I helgen blir det häng med Cecilia och Cecilia(alltit bäst) och känner jag mig själv rätt även lite dans på krogen.
Kvällen tillbringar jag helst med te och en serie på vardagen. Annars med vänner helt klart. Kan vara allt mellan fest och mjukisbyxor och skvaller. Så länge jag har människor jag tycker om runt om mig
Jag skulle behöva en lycklig familj, mer tid, mindre stress, pengar, vara ångestfri och kanske lite kärleksfulla kramar på det.
Mitt bästa ämne i skolan är nog svenska och foto, men gillar psykologin sjukt mycket so far.
Jag tittar helst på deppfilmer, dokumentärer eller nedladdade serier. Hittils har jag plöjt igenom 6 sägonger House, 6 säsonger Lost, 5 säsonger Skins, 5 säsonger Dexter och följt hela Desperate Houswives på Tv. Lite nördigt kanske.
I helgen blir det häng med Cecilia och Cecilia(alltit bäst) och känner jag mig själv rätt även lite dans på krogen.
Kvällen tillbringar jag helst med te och en serie på vardagen. Annars med vänner helt klart. Kan vara allt mellan fest och mjukisbyxor och skvaller. Så länge jag har människor jag tycker om runt om mig
Jag skulle behöva en lycklig familj, mer tid, mindre stress, pengar, vara ångestfri och kanske lite kärleksfulla kramar på det.
Lillebror, bli inte som jag när du blir stor
Jag älskar dig så mycket att det värker i hela bröstet. För dig skulle jag kunna ta alla smällar i världen, jag vill inget annat än att du ska må bra. Det sista jag ville var att du skulle kraschlanda i samma bottenlösa hål som jag. Fan. Jag kommer på mig själv med att känna all skuld i världen. För uppmärksamheten jag inte gav tillräckligt och inser snabbt hur ont det här gör. Och det gör ännu ondare att veta att jag har orsakat samma sak förut. Ibland tror jag att du är för smart för den här världen, för du ser den i vitögat och klarar inte av ondskan och är för medveten för att hålla uppe lyckan.
Det är barn med hjärtan av guld som sjunker som stenar till botten.
Det är barn med hjärtan av guld som sjunker som stenar till botten.
you're only one workout away from a good mood
Idag jobbade jag med en tjej som gav mig lite hopp om mänskligheten igen. Jag trodde knappt att det fanns så trevliga och sociala människor kvar längre. Dessutom fick jag sluta tidigare och när jag skulle gå gav hon mig en kram och sa: "tack så mycket för hjälpen". Det är inte många som visar tacksamhet till den lilla obetydliga praktikanten. Dagens höjdpunkt helt klart. Tog vara på de lediga timmarna med lite samhällsplugg och en joggingtur i kylan med isig asfalt. Nu gör det ont i lungorna efter att ha andats in den bitiga kylan och jag är sådär skönt trött i kroppen. Imorgon blir det helg.
jag har förlorat dagar och ett hopplöst år jag har trampat upp stigar där gränserna går
Det är någonting inombords som ger sig till känna som en känsla utan namn. Jag kan inte äta, sova, koncentrera mig eller ta itu med saker jag måste. Jag lever någonstans där bakom dimman som tornat upp sig runt om och vet inte riktigt hur jag ska ta mig förbi. Det är en bisarr känsla att känna att man inte klarar av sig själv, inte klarar av att ta hand om sig själv utan att kollapsa inombords och omvandla kroppen till små dammkorn. Huvudet spränger och jag förstår fortfarande inte vad som orsakar det.
Jag har börjat på min nya praktikplats, Carlings, so far so good. När det är mycket att göra på Carlings innebär det sortera evighetsmycket med kläder, larma och vika. På Café Kaka sprang man tills svetten rann när det var mycket att göra. Skillnaderna är stora och jag uppskattar verkligen stämningen på Carlings mer. Dessutom spelas det svinbra musik och det finns snygga kläder. Idag sa chefen att han förväntar sig lika mycket av mig som av sina andra anställda så nu är jag skitnervös inför morgondagen då jag inte kan smita in på lagret och jobba där men det är bara att klä på sig leendet och vara sådär superdupermegatrevlig som man måste när det gäller försäljning.
Jag har börjat på min nya praktikplats, Carlings, so far so good. När det är mycket att göra på Carlings innebär det sortera evighetsmycket med kläder, larma och vika. På Café Kaka sprang man tills svetten rann när det var mycket att göra. Skillnaderna är stora och jag uppskattar verkligen stämningen på Carlings mer. Dessutom spelas det svinbra musik och det finns snygga kläder. Idag sa chefen att han förväntar sig lika mycket av mig som av sina andra anställda så nu är jag skitnervös inför morgondagen då jag inte kan smita in på lagret och jobba där men det är bara att klä på sig leendet och vara sådär superdupermegatrevlig som man måste när det gäller försäljning.
cigarettes in your bed my head spinning your hand in mine
Jag har fått börja stå i kassan på jobbet nu, det tog en stund att lära sig, men fan vad mycket roligare det är än att springa runt och servera och plocka disk. Igår kom jag hem från jobbet halv sex och skulle på 1,5 timme städa lägenheten, duscha, försöka göra mig lite snygg och anordna förfest. Det var himla stressigt hela dagen men när jag väl slappnade av och umgicks med bra människor så hade jag den roligaste kvällen på länge. Kontrollfreaket inom mig nojar över att ta hem mycket folk men jag hade en otroligt bra kväll, länge sedan jag hade det så roligt på krogen. Vi dansade fötterna trötta, kramades och skrattade kvällen ut.
Kom på mig själv med att bara ha ätit ett mål mat per dag de senaste tre dagarna, sovit alldeles för lite och stressat för mycket, druckit för mycket cola på jobbet och helt enkelt prioriterat fel saker. Fan vad det känns i kroppen, känner mig degig och seg. Ska bli ändring på det nu, jag tänker dra på mig mina nya snygga träningsbyxor i veckan och få lite bättre rutiner. Jag har nu gråtit till filmen Jag saknar dig. Jag som har sån noja över att mina nära ska dö ifrån mig, så himla dumt att se såna filmer. Finns inget som får mig så berörd, inte ens deras fula dialekt fick mig att bli mindre ledsen. Borde börja kolla på komedier istället, fan. Imorgon ska jag ta tag i mig själv.
Kom på mig själv med att bara ha ätit ett mål mat per dag de senaste tre dagarna, sovit alldeles för lite och stressat för mycket, druckit för mycket cola på jobbet och helt enkelt prioriterat fel saker. Fan vad det känns i kroppen, känner mig degig och seg. Ska bli ändring på det nu, jag tänker dra på mig mina nya snygga träningsbyxor i veckan och få lite bättre rutiner. Jag har nu gråtit till filmen Jag saknar dig. Jag som har sån noja över att mina nära ska dö ifrån mig, så himla dumt att se såna filmer. Finns inget som får mig så berörd, inte ens deras fula dialekt fick mig att bli mindre ledsen. Borde börja kolla på komedier istället, fan. Imorgon ska jag ta tag i mig själv.
Kaya Scodelario
So everybody put your best suit or dress on let's make believe that we are wealthy for just this once
Lite klipp från julafton som egentligen skulle redigerats för länge sedan, men jag har helt enkelt inte haft tid förrän nu. Kvaliten är egentligen värdelös och eftersom jag avskyr all julmusik blev det inte något sånt heller. Death cab for cutie - The new year fick sätta stämningen istället. Jag tycker inte alltid att allt behöver vara tekniskt rätt, ibland blir känslan större utan.
Igår hade jag en typisk tjejkväll med överdrivet mycket gott att äta, ansiktsmask, skitsnack och film fram till fyra på morgonen. Så önskar jag att alla lovdagar kunde se ut. Idag glider jag runt med smutsigt hår i min onepiece och tar tag i tråkiga måsten min sista lediga dag. Sen jobbar jag mina sista lovdagar. Sen är det 4 praktikveckor till, herregud.
Igår hade jag en typisk tjejkväll med överdrivet mycket gott att äta, ansiktsmask, skitsnack och film fram till fyra på morgonen. Så önskar jag att alla lovdagar kunde se ut. Idag glider jag runt med smutsigt hår i min onepiece och tar tag i tråkiga måsten min sista lediga dag. Sen jobbar jag mina sista lovdagar. Sen är det 4 praktikveckor till, herregud.
So this is the new year. And I don't feel any different.
I wish the world was flat like the old days
then I could travel just by folding a map
no more airplanes, or speedtrains, or freeways
there'd be no distance that can hold us back
Det nya året firades in med otroligt bra människor och dans och mousserande vin och uppklädda människor och fyverkerier och många minusgrader. Pessimisten inom mig föds alltid till liv vid såna här högtider då alldeles för höga förväntningar hos folk förstör och fastän jag lärt mig att inte förvänta mig något storslaget så blir jag alltid lite besviken. Fast jag hade kul, skrattade mycket, jag fick min nyårspuss av Cecilia och fick krama om mina bästa vänner i hela världen och berätta hur mycket jag älskar dom. Det gör ju vilken kväll som helst storslagen egentligen.
Lite iphone bilder var det enda som togs under kvällen:
Pontus och Pedro samt finaste paret Cecilia och Sebastian.
Victor(haha!) och min Cecilia och jag.
Den andra vackra Cecilia till vänster och strax efter tolvslaget till höger.
Avslutningsvis en ful toalettbild från efterfesten. Såna här bilder är aldrig en bra idé, men alltid lika roligt dagen efter.
then I could travel just by folding a map
no more airplanes, or speedtrains, or freeways
there'd be no distance that can hold us back
Det nya året firades in med otroligt bra människor och dans och mousserande vin och uppklädda människor och fyverkerier och många minusgrader. Pessimisten inom mig föds alltid till liv vid såna här högtider då alldeles för höga förväntningar hos folk förstör och fastän jag lärt mig att inte förvänta mig något storslaget så blir jag alltid lite besviken. Fast jag hade kul, skrattade mycket, jag fick min nyårspuss av Cecilia och fick krama om mina bästa vänner i hela världen och berätta hur mycket jag älskar dom. Det gör ju vilken kväll som helst storslagen egentligen.
Lite iphone bilder var det enda som togs under kvällen:
Pontus och Pedro samt finaste paret Cecilia och Sebastian.
Victor(haha!) och min Cecilia och jag.
Den andra vackra Cecilia till vänster och strax efter tolvslaget till höger.
Avslutningsvis en ful toalettbild från efterfesten. Såna här bilder är aldrig en bra idé, men alltid lika roligt dagen efter.
året som gått - överblick 2011
Mina dagar har varit fullspäckade sen julafton, har knappt haft en lugn stund. Men jag klagar inte, jag har tjänat pengar och fått umgås med mina bästisar. Fina fina människor.
Tänkte i alla fall fullfölja bloggens tradition och göra en liten tillbakablick på året som gått. Det är charmen med att ha en blogg, att kolla tillbaka och minnas. En bild, ett ord eller bara en rubrik får mig att minnas exakt hur jag kände just då.
Januari. Nyårsafton började katastrofalt och ångestladdat men slutade med det finaste tolvslaget jag någonsin upplevt och oavbruten dans till strobelight med snöigt hår och utsmetat smink. Resten av månaden fikade jag mycket, tittade otroligt mycket på House och festade för att bli kvitt "det är kallt och mörkt - ångesten". Jag köpte min bästa tygpåse från KanDee och var såklart tvungen att fotografera den. Älskar den fortfarande! Den 11 januari började min praktik på en modellargentur och jag bodde fem veckor i Stockholm hos min brors vän Anders. Jag sov på en madrass i vardagsrummet och panikade över stressade människor men klarade mig ändå förvånansvärt bra själv. Jag kände mig så vuxen när jag bodde hemifrån, lagade min egen mat och jobbade i en främmande stad. Hemma på helgerna sov jag mycket borta för det var kaos hemma med familjen och det tärde så otroligt på mig.
Jag fortsatte med praktiken lite in i februari och var så lättad över att få sova i min egna säng igen när den var slut trots att jag stormtrivdes på praktiken. Kommer på mig själv med att sakna det ibland. Jag fotograferade och redigerade hela dagarna tillsammans med världens bästa handledare. Trots den bra praktiken hade jag många motgångar. Jag hade i ett helt år sprungit till vårdecentralen en gång i månaden och jag orkade inte mer. Jag fick medicin som gav mig allergiska reaktioner och jag bokstavligen bröt ihop. Jag försökte hålla minen och fick sportlov. Det firade jag med mysigt 18-årsfirande på Sylvia tillsammans med 13 pers. Jag var rebellisk och köpte vin trots att jag inte hade åldern inne och njöt av en väldigt fin kväll. Utöver det jobbade jag resten av lovet och fick knappt någon vila alls.
Mars började med att jag försökte laga ett sårat hjärta och det gjorde jag genom att spendera all min vakna tid med vänner. Karin, Julia, Lottis och Cecilia var terapi för själen. Jag skrev:
"Häromdagen skev jag ner något klyschigt om fågelkvitter och vårsol som skulle beskriva hur lycklig jag var.
Nu skriver jag istället om hur påtagligt nära ångesten ligger, i hopp om att det vänder lika kvickt"
Trots årets alla svårigheter fick vårsolen den mest vresiga Agnes på bra humör. Jag åkte med klassen på Tvinspelning och gjorde en film. Jag räknade ner till födelsedag, tatueringstid, 18-årsfest och sommarens festival. Allt kändes lite mer hoppfullt och jag shoppade födelsedagsklänning i Västerås så det kändes ännu mer verkligt. I skolan hade vi ett valfritt projekt så jag och tre andra bestämde oss för att tolka de sju dödssynderna. Det var otroligt kul och det ligger sjukt mycket arbete bakom. I bilden ovan syns Vällust till vänster och Frosseri till höger. Jag avslutade månaden med feber.
En väldigt händelserik månad! Jag fyllde myndig den 3 april och överraskades med en ny cykel och världens coolaste tårta. Dagen efter gjorde jag min tatueringsdebut. Jag var otroligt nervös men har inte ångrat mig en sekund. För mig står den för så mycket och den håller mig stark. En vecka senare slog jag ihop en fest med två andra nyblivna 18-åringar. 130 pers i en tvåvåningslokal med strobelight och hög musik. Jag var i sån extas hela kvällen att jag nästan inte minns någonting, jag bara sprang runt och hälsade på alla och var lycklig och virrig. Dagen efter hade jag såna blåsor på fötterna pga 14 cm klackar att jag inte kunde gå normalt. Dock pallrade jag mig till lokalen och städade bort öl från golvet i tre timmar. Dessutom hittades ett par trosor i takkronan, haha. Helgen efter det hade jag en grym krogdebut med somriga drinkar och sjukt mycket dans. Det blev påsklov och jag spenderade det i short och bh på balkongen med böcker. Jag var fräknigare än någonsin och njötnjötnjöt över våren. Jag joggade 12,5 km på en vecka, hängde i Strängnäs, fikade och hade årets första grillkväll som slutade väldigt långt in på morgonen. I slutet av månaden hade jag en picknick i ett väldigt fint landskap med familj och vänner till familjen.
Mitt valborgsfirande slutade sex på morgonen efter ett lite för fartfyllt firande. Jag vaknade med mycket ångest som satt kvar i flera månader men som äntligen retts ut. Försökte hålla modet uppe och festade åter igen, denna gång med neonrosa naglar och en box vin. Resten av månaden pluggade jag sjukligt mycket inför nationella prov, sprang nästan varje dag för att koppla bort stressen och slog personligt rekord. Jag klämde även in lite solande på balkongen i den värmande vårsolen. Jag gick ur kyrkan, var på hemmafest hos Cecilia som slutade i 4 poliser på gården, tog mycket självporträtt och taggade som fan inför vårat Ghanaprojekt som fortfarande kändes naivt nära.
Gick ut och dansade med lite tjejer iklädd blommiga shorts och höga klackar. Det kändes somrigt och jag promenerade hem med klackarna i handen. Jag var på Musik Direkt final då min barndomsvän var med. Det var väldigt inspirerande och jag gjorde en liten film med klipp därifrån. Det var nästan 30 gradig värme och jag fick sommarlov. Mitt allra sista sommarlov. Det firades med lunch och tårta tillsammans med ett gäng tjejer och fram mot kvällen blev det pizza och vin i ett fint hus i Borsökna. Det var student och jag fotograferde Karin under hela hennes dag men avslutade på 365 dagarsfest på Filial med Cecilia. Det var en kväll då vi dansade bokstavligen hela natten och det där underbara lyckoruset satt i ända till morgonen därpå. Sen jobbade jag 16 dagar i sträck och trodde att jag skulle dö av utmattning. När det var färdigjobbat hade jag två dagar på mig och jag peppade med american pizza, långa sovmorgnar och en blandning av Maskinen, Veronica Maggio, Kings of Leon, Movits, Bob Hung och Volbeat på högsta volym. Sen bar det av på Peace & Love.
Jag kom hem från en vecka med festivalliv och var många upplevelser rikare. Det var som att gå runt i ett ständigt töcken på grund av värmen, brist på sömn och mat och lite för mycket alkohol. Vi kom på oss själva med att prata göteborgska eftersom vi umgicks mycket med våra härligt tältgrannar. Jag brände mig sjukt mycket eftersom det inte fanns någon skugga, men så fort värmen avtagit kände man sig levande igen och gav all-in nätterna ut. Är otroligt glad att vi åkte och jag skrev:
"Jag vill kramas i trånga och kvava tält, presentera mig för trevliga främlingar, skrika bort all min röst på konsert, ta en cigg till Säkert!, dansa tillsammans med de mest flippade dansarna jag stött på, slänga mig i bekantas armar som man inte träffat på länge(syftar på min brevvän sen tusen år tillbaka; bästa Helena fick jag äntligen träffa!), nakenbada i svalkande vatten, supa bort baksmällan och bara vara omkring människor man tycker om dygnet runt."
Efter 20 timmars sömn vaknade jag med feber och igensvullen hals och det kändes så tomt att vakna upp helt ensam efter en vecka med 40 tusen pers omkring sig. Jag var sjuk i över en månad och mamma åkte på semester så jag levde livet i en tom lägenhet. Jag badade väldigt mycket och fick kontakt med min gamla klasskompis Johan som vi spenderade nästan hela sommarlovet med. Jag hade en festkväll som jag fortfarande tittar tillbaka och skrattar åt och vi levde verkligen efter "In 20 years , you will be more dissapointed by what you didn't do than by what you did". Jag låg uppe långt in på morgonen och tittade på Lost, dansade på krogen med Julia och Frida och efterfestade tio våningar upp och beundrade soluppgången. Åkte till Dalarna över en helg, fotograferade och gjorde en film. Jag levde spontant samtidigt som jag tog hand om en lägenhet helt själv. Var i Strängnäs, badade, knarkade hostmedicin och blev kidnappad av 4 killar i bil och åkte runt och dunkade musik halva natten. Tänker tillbaka och känner att jag verkligen levde, hade sommarlov och gjorde vad som föll mig in. Det är fint.
Jag badade sjukt mycket i kalkbrottet med Johan och Cecilia, åkte båt och gummiring, övningskörde, körde badminton på en rosa maddrass i djupt vatten, festade hela natten och avslutade med ett svalkande nattdopp fem på morgonen. Jag hade även en roadtrip i Barvas skogar med Aqua på högsta volym och fotograferade väldigt mycket. I mitten av augusti bokade jag en resa till Torrevieja och jag var så himla förväntansfull. Men någonstans i samma veva upplevde jag något utav det värsta någonsin på en herrgårdsfest och förlorade samtidigt en av mina bästa vänner och har inte hört från henne sen dess. Det skar i hjärtat tusen gånger om men jag pallrade mig ändå upp ur sängen, med stora svårigheter, för att jobbajobbajobba. Både på KomTek och för tidningen Folket. Jag fortsatte att umgås massor med Johan och Cecilia och vi hade många dagar tillsammans fyllda av skrattattacker, sleepovers, matlagning och såklart en massa bad. Sen skrev jag en sammanfattning på sommarens alla händelser och intog sista året på gymnasiet. Hade en sjukt grym utekväll på Filial med dubstep tema som innehöll shots, stagedives och promenad hem i spöregn.
Min storebror flyttade till Göteborg och det var ganska vemodigt att hjälpa honom flytta men samtidigt bra att ha en anledning att besöka älskade Göteborg. Jag fick panikångest blandat med snefylla en natt och grät oavbrutet i flera timmar i mammas tröstande armar. Jag fotograferade självporträtt och blev jättesjuk igen. Vi upptäckte vattenläckor och hantverkare började riva upp både badrum och toalett. Det innebar att vi duschade i en tom lägenhet några trappor upp i två månader. Det var ganska värdelöst. Som plåster på såren drog jag med 4 vänner till Spanien men hann innan dess få panik över ett borttappat pass. Det blev roadtrip till Västerås för att fixa ett provisoriskt i sista sekund. Bara för att allt negativt hände innan avresa fick jag en semester helt utan missöden. Vi flöt runt bland vågor, drack citronöl, åt paella, snorklade med fiskar, jag fotograferade massor och bara njöt till tusen. Jag skulle kunna offra min vänsterarm för att få åka tillbaka nu. Det var så himla bra bara. Kom hem till ett höstigt Sverige tio dagar senare och all oro, stress och ångest som tyngde ner mig innan var som bortblåst.
Jag pluggade matte C nästan varje kväll och fotograferade höstiga självporträtt och naturbilder. Slutade halv tolv två dagar i veckan så jag hann göra ännu en film. Hade en av de bästa Filialkvällarna någonsin med 13 klasskompisar som vi fortfarande pratar om och minns tillbaka. Jobbade varje söndag i Oktober men det fick mig inte att avstå från att dansa till Tikkle Me och Lo-Fi-Fnk en lördagnatt och få armen full av autografer. Jag äventyrade och festade varje helg och hamnade spontant på ett hustak med Cecilia och andra bra människor en lördagnatt. Jag började behandla mitt hår med ricinolja som gav bättre resultat än förväntat. Jag redigerare alla Spanienbilder och hade en myskväll i Strängnäs med några klasskompisar då vi åt pizza, spelade wii och såg tecknat. Jag gick på bio, åt ute och hade en otroligt fin kväll i min soffa framför Skins fram till sex på morgonen. Jag fick höstlov och jobbade som vanligt.
Lovet fortsatte en bit in på november och en onsdag bokade jag spontant en tatueringstid. Dagen efter satt jag med en nål bakom örat efter jobbet och printade in tre noter. Jag fyllde även i min handledstatuering och var supernöjd. På Halloween var jag och Cecilia onda dockor fastän de flesta tyckte att vi såg mer ledsna ut. Maskeraden var ganska misslyckad men bra utklädda var vi! Min bror kom hem för att fira sin 20-årsdag och jag var och såg skräckfilm på bio i Västerås. I bilen på väg hem dunkade vi We found love så det kändes i hela bröstkorgen. På den svartvita porträttbilden till höger kände jag mig väldigtväldigt glad. Jag hade loppis med mina projektkompanjoner och steg upp klockans sex på morgonen en lördag. Julia och Lottis sällskapade mig en helg och vi gjorde om mitt rum till en enda stor säng, nästan. Vi spelade Harry Potter Cluedo och gjorde chokladpannkakor till frukos. Matkoman blev extrem. Sen började jag min 4 veckors praktik på Café Kaka i stan och hade sjuk prestationsångest. Det tog ett tag att komma in i rutiner och det tighta gänget som jobbade där men till slut kände jag mig bekväm som servitris.
Jag var sjukt trött på mänskligheten när december började och orkade inte hålla skenet uppe trots att jag försökte. Vintermökret förstör mig lika mycket varje år. Jag bakade, myste runt i stora koftor, var med i tidningen angående vårat projekt - och fick som resultat av det femtusen kronor av en otroligt generös man i Stockholm även om det inte var målet med artikeln. En onsdag gick jag ut och dansade på studentfest och var för trött för praktiken dagen efter att jag tog ledigt. Sen blev det jullov och jag fick extrajobb på Caféet. Hade myskväll i Hällby med lite klasskompisar, drog på en väldigt spontan utgång i snöstorm och dansade fötterna varma. Sen flydde jag till Stockholm två gånger på samma vecka, gick på Fotografiska, fikade, handlade julklappar och åt tapasmiddag. Julafton spenderades som vanligt med bara familjen + Anders och Viktor. Det var väldigt mysigt och jag fick världsfina julklappar. Resten av lovet har gått åt till jobb på Café Kaka och häng med Cecilia och Cecilia. Vi byggde ett skydd för regnet med paraplyer och filtar på vår favoritplats, kedjerökte, åt nybakta muffins och hade serioustalk. Idéen var finare än verkligheten, det är ju faktiskt ganska kallt i December, men mysigt var det.
Sammanfattningsvis har året varit väldigt händelserikt och det har varit väldigt annorlunda jämfört med tidigare år. Jag har jobbat väldigt mycket men samtidigt levt på riktigt. Nästa år känns skrämmande eftersom jag inte har en aning om vad som händer efter studenten, men samtidigt förväntansfullt. Nu väntar bara nyårsafton imorgon och jag tror det kommer bli fint.
Tänkte i alla fall fullfölja bloggens tradition och göra en liten tillbakablick på året som gått. Det är charmen med att ha en blogg, att kolla tillbaka och minnas. En bild, ett ord eller bara en rubrik får mig att minnas exakt hur jag kände just då.
Januari. Nyårsafton började katastrofalt och ångestladdat men slutade med det finaste tolvslaget jag någonsin upplevt och oavbruten dans till strobelight med snöigt hår och utsmetat smink. Resten av månaden fikade jag mycket, tittade otroligt mycket på House och festade för att bli kvitt "det är kallt och mörkt - ångesten". Jag köpte min bästa tygpåse från KanDee och var såklart tvungen att fotografera den. Älskar den fortfarande! Den 11 januari började min praktik på en modellargentur och jag bodde fem veckor i Stockholm hos min brors vän Anders. Jag sov på en madrass i vardagsrummet och panikade över stressade människor men klarade mig ändå förvånansvärt bra själv. Jag kände mig så vuxen när jag bodde hemifrån, lagade min egen mat och jobbade i en främmande stad. Hemma på helgerna sov jag mycket borta för det var kaos hemma med familjen och det tärde så otroligt på mig.
Jag fortsatte med praktiken lite in i februari och var så lättad över att få sova i min egna säng igen när den var slut trots att jag stormtrivdes på praktiken. Kommer på mig själv med att sakna det ibland. Jag fotograferade och redigerade hela dagarna tillsammans med världens bästa handledare. Trots den bra praktiken hade jag många motgångar. Jag hade i ett helt år sprungit till vårdecentralen en gång i månaden och jag orkade inte mer. Jag fick medicin som gav mig allergiska reaktioner och jag bokstavligen bröt ihop. Jag försökte hålla minen och fick sportlov. Det firade jag med mysigt 18-årsfirande på Sylvia tillsammans med 13 pers. Jag var rebellisk och köpte vin trots att jag inte hade åldern inne och njöt av en väldigt fin kväll. Utöver det jobbade jag resten av lovet och fick knappt någon vila alls.
Mars började med att jag försökte laga ett sårat hjärta och det gjorde jag genom att spendera all min vakna tid med vänner. Karin, Julia, Lottis och Cecilia var terapi för själen. Jag skrev:
"Häromdagen skev jag ner något klyschigt om fågelkvitter och vårsol som skulle beskriva hur lycklig jag var.
Nu skriver jag istället om hur påtagligt nära ångesten ligger, i hopp om att det vänder lika kvickt"
Trots årets alla svårigheter fick vårsolen den mest vresiga Agnes på bra humör. Jag åkte med klassen på Tvinspelning och gjorde en film. Jag räknade ner till födelsedag, tatueringstid, 18-årsfest och sommarens festival. Allt kändes lite mer hoppfullt och jag shoppade födelsedagsklänning i Västerås så det kändes ännu mer verkligt. I skolan hade vi ett valfritt projekt så jag och tre andra bestämde oss för att tolka de sju dödssynderna. Det var otroligt kul och det ligger sjukt mycket arbete bakom. I bilden ovan syns Vällust till vänster och Frosseri till höger. Jag avslutade månaden med feber.
En väldigt händelserik månad! Jag fyllde myndig den 3 april och överraskades med en ny cykel och världens coolaste tårta. Dagen efter gjorde jag min tatueringsdebut. Jag var otroligt nervös men har inte ångrat mig en sekund. För mig står den för så mycket och den håller mig stark. En vecka senare slog jag ihop en fest med två andra nyblivna 18-åringar. 130 pers i en tvåvåningslokal med strobelight och hög musik. Jag var i sån extas hela kvällen att jag nästan inte minns någonting, jag bara sprang runt och hälsade på alla och var lycklig och virrig. Dagen efter hade jag såna blåsor på fötterna pga 14 cm klackar att jag inte kunde gå normalt. Dock pallrade jag mig till lokalen och städade bort öl från golvet i tre timmar. Dessutom hittades ett par trosor i takkronan, haha. Helgen efter det hade jag en grym krogdebut med somriga drinkar och sjukt mycket dans. Det blev påsklov och jag spenderade det i short och bh på balkongen med böcker. Jag var fräknigare än någonsin och njötnjötnjöt över våren. Jag joggade 12,5 km på en vecka, hängde i Strängnäs, fikade och hade årets första grillkväll som slutade väldigt långt in på morgonen. I slutet av månaden hade jag en picknick i ett väldigt fint landskap med familj och vänner till familjen.
Mitt valborgsfirande slutade sex på morgonen efter ett lite för fartfyllt firande. Jag vaknade med mycket ångest som satt kvar i flera månader men som äntligen retts ut. Försökte hålla modet uppe och festade åter igen, denna gång med neonrosa naglar och en box vin. Resten av månaden pluggade jag sjukligt mycket inför nationella prov, sprang nästan varje dag för att koppla bort stressen och slog personligt rekord. Jag klämde även in lite solande på balkongen i den värmande vårsolen. Jag gick ur kyrkan, var på hemmafest hos Cecilia som slutade i 4 poliser på gården, tog mycket självporträtt och taggade som fan inför vårat Ghanaprojekt som fortfarande kändes naivt nära.
Gick ut och dansade med lite tjejer iklädd blommiga shorts och höga klackar. Det kändes somrigt och jag promenerade hem med klackarna i handen. Jag var på Musik Direkt final då min barndomsvän var med. Det var väldigt inspirerande och jag gjorde en liten film med klipp därifrån. Det var nästan 30 gradig värme och jag fick sommarlov. Mitt allra sista sommarlov. Det firades med lunch och tårta tillsammans med ett gäng tjejer och fram mot kvällen blev det pizza och vin i ett fint hus i Borsökna. Det var student och jag fotograferde Karin under hela hennes dag men avslutade på 365 dagarsfest på Filial med Cecilia. Det var en kväll då vi dansade bokstavligen hela natten och det där underbara lyckoruset satt i ända till morgonen därpå. Sen jobbade jag 16 dagar i sträck och trodde att jag skulle dö av utmattning. När det var färdigjobbat hade jag två dagar på mig och jag peppade med american pizza, långa sovmorgnar och en blandning av Maskinen, Veronica Maggio, Kings of Leon, Movits, Bob Hung och Volbeat på högsta volym. Sen bar det av på Peace & Love.
Jag kom hem från en vecka med festivalliv och var många upplevelser rikare. Det var som att gå runt i ett ständigt töcken på grund av värmen, brist på sömn och mat och lite för mycket alkohol. Vi kom på oss själva med att prata göteborgska eftersom vi umgicks mycket med våra härligt tältgrannar. Jag brände mig sjukt mycket eftersom det inte fanns någon skugga, men så fort värmen avtagit kände man sig levande igen och gav all-in nätterna ut. Är otroligt glad att vi åkte och jag skrev:
"Jag vill kramas i trånga och kvava tält, presentera mig för trevliga främlingar, skrika bort all min röst på konsert, ta en cigg till Säkert!, dansa tillsammans med de mest flippade dansarna jag stött på, slänga mig i bekantas armar som man inte träffat på länge(syftar på min brevvän sen tusen år tillbaka; bästa Helena fick jag äntligen träffa!), nakenbada i svalkande vatten, supa bort baksmällan och bara vara omkring människor man tycker om dygnet runt."
Efter 20 timmars sömn vaknade jag med feber och igensvullen hals och det kändes så tomt att vakna upp helt ensam efter en vecka med 40 tusen pers omkring sig. Jag var sjuk i över en månad och mamma åkte på semester så jag levde livet i en tom lägenhet. Jag badade väldigt mycket och fick kontakt med min gamla klasskompis Johan som vi spenderade nästan hela sommarlovet med. Jag hade en festkväll som jag fortfarande tittar tillbaka och skrattar åt och vi levde verkligen efter "In 20 years , you will be more dissapointed by what you didn't do than by what you did". Jag låg uppe långt in på morgonen och tittade på Lost, dansade på krogen med Julia och Frida och efterfestade tio våningar upp och beundrade soluppgången. Åkte till Dalarna över en helg, fotograferade och gjorde en film. Jag levde spontant samtidigt som jag tog hand om en lägenhet helt själv. Var i Strängnäs, badade, knarkade hostmedicin och blev kidnappad av 4 killar i bil och åkte runt och dunkade musik halva natten. Tänker tillbaka och känner att jag verkligen levde, hade sommarlov och gjorde vad som föll mig in. Det är fint.
Jag badade sjukt mycket i kalkbrottet med Johan och Cecilia, åkte båt och gummiring, övningskörde, körde badminton på en rosa maddrass i djupt vatten, festade hela natten och avslutade med ett svalkande nattdopp fem på morgonen. Jag hade även en roadtrip i Barvas skogar med Aqua på högsta volym och fotograferade väldigt mycket. I mitten av augusti bokade jag en resa till Torrevieja och jag var så himla förväntansfull. Men någonstans i samma veva upplevde jag något utav det värsta någonsin på en herrgårdsfest och förlorade samtidigt en av mina bästa vänner och har inte hört från henne sen dess. Det skar i hjärtat tusen gånger om men jag pallrade mig ändå upp ur sängen, med stora svårigheter, för att jobbajobbajobba. Både på KomTek och för tidningen Folket. Jag fortsatte att umgås massor med Johan och Cecilia och vi hade många dagar tillsammans fyllda av skrattattacker, sleepovers, matlagning och såklart en massa bad. Sen skrev jag en sammanfattning på sommarens alla händelser och intog sista året på gymnasiet. Hade en sjukt grym utekväll på Filial med dubstep tema som innehöll shots, stagedives och promenad hem i spöregn.
Min storebror flyttade till Göteborg och det var ganska vemodigt att hjälpa honom flytta men samtidigt bra att ha en anledning att besöka älskade Göteborg. Jag fick panikångest blandat med snefylla en natt och grät oavbrutet i flera timmar i mammas tröstande armar. Jag fotograferade självporträtt och blev jättesjuk igen. Vi upptäckte vattenläckor och hantverkare började riva upp både badrum och toalett. Det innebar att vi duschade i en tom lägenhet några trappor upp i två månader. Det var ganska värdelöst. Som plåster på såren drog jag med 4 vänner till Spanien men hann innan dess få panik över ett borttappat pass. Det blev roadtrip till Västerås för att fixa ett provisoriskt i sista sekund. Bara för att allt negativt hände innan avresa fick jag en semester helt utan missöden. Vi flöt runt bland vågor, drack citronöl, åt paella, snorklade med fiskar, jag fotograferade massor och bara njöt till tusen. Jag skulle kunna offra min vänsterarm för att få åka tillbaka nu. Det var så himla bra bara. Kom hem till ett höstigt Sverige tio dagar senare och all oro, stress och ångest som tyngde ner mig innan var som bortblåst.
Jag pluggade matte C nästan varje kväll och fotograferade höstiga självporträtt och naturbilder. Slutade halv tolv två dagar i veckan så jag hann göra ännu en film. Hade en av de bästa Filialkvällarna någonsin med 13 klasskompisar som vi fortfarande pratar om och minns tillbaka. Jobbade varje söndag i Oktober men det fick mig inte att avstå från att dansa till Tikkle Me och Lo-Fi-Fnk en lördagnatt och få armen full av autografer. Jag äventyrade och festade varje helg och hamnade spontant på ett hustak med Cecilia och andra bra människor en lördagnatt. Jag började behandla mitt hår med ricinolja som gav bättre resultat än förväntat. Jag redigerare alla Spanienbilder och hade en myskväll i Strängnäs med några klasskompisar då vi åt pizza, spelade wii och såg tecknat. Jag gick på bio, åt ute och hade en otroligt fin kväll i min soffa framför Skins fram till sex på morgonen. Jag fick höstlov och jobbade som vanligt.
Lovet fortsatte en bit in på november och en onsdag bokade jag spontant en tatueringstid. Dagen efter satt jag med en nål bakom örat efter jobbet och printade in tre noter. Jag fyllde även i min handledstatuering och var supernöjd. På Halloween var jag och Cecilia onda dockor fastän de flesta tyckte att vi såg mer ledsna ut. Maskeraden var ganska misslyckad men bra utklädda var vi! Min bror kom hem för att fira sin 20-årsdag och jag var och såg skräckfilm på bio i Västerås. I bilen på väg hem dunkade vi We found love så det kändes i hela bröstkorgen. På den svartvita porträttbilden till höger kände jag mig väldigtväldigt glad. Jag hade loppis med mina projektkompanjoner och steg upp klockans sex på morgonen en lördag. Julia och Lottis sällskapade mig en helg och vi gjorde om mitt rum till en enda stor säng, nästan. Vi spelade Harry Potter Cluedo och gjorde chokladpannkakor till frukos. Matkoman blev extrem. Sen började jag min 4 veckors praktik på Café Kaka i stan och hade sjuk prestationsångest. Det tog ett tag att komma in i rutiner och det tighta gänget som jobbade där men till slut kände jag mig bekväm som servitris.
Jag var sjukt trött på mänskligheten när december började och orkade inte hålla skenet uppe trots att jag försökte. Vintermökret förstör mig lika mycket varje år. Jag bakade, myste runt i stora koftor, var med i tidningen angående vårat projekt - och fick som resultat av det femtusen kronor av en otroligt generös man i Stockholm även om det inte var målet med artikeln. En onsdag gick jag ut och dansade på studentfest och var för trött för praktiken dagen efter att jag tog ledigt. Sen blev det jullov och jag fick extrajobb på Caféet. Hade myskväll i Hällby med lite klasskompisar, drog på en väldigt spontan utgång i snöstorm och dansade fötterna varma. Sen flydde jag till Stockholm två gånger på samma vecka, gick på Fotografiska, fikade, handlade julklappar och åt tapasmiddag. Julafton spenderades som vanligt med bara familjen + Anders och Viktor. Det var väldigt mysigt och jag fick världsfina julklappar. Resten av lovet har gått åt till jobb på Café Kaka och häng med Cecilia och Cecilia. Vi byggde ett skydd för regnet med paraplyer och filtar på vår favoritplats, kedjerökte, åt nybakta muffins och hade serioustalk. Idéen var finare än verkligheten, det är ju faktiskt ganska kallt i December, men mysigt var det.
Sammanfattningsvis har året varit väldigt händelserikt och det har varit väldigt annorlunda jämfört med tidigare år. Jag har jobbat väldigt mycket men samtidigt levt på riktigt. Nästa år känns skrämmande eftersom jag inte har en aning om vad som händer efter studenten, men samtidigt förväntansfullt. Nu väntar bara nyårsafton imorgon och jag tror det kommer bli fint.
För det som är riktigt och sant
Julafton blev bättre än förväntat(det har jag nog aldrig hört mig själv säga) trots att vi inte firade hemma och det kanske är för att vi bor ifrån varandra så det blir mer speciellt att träffas. Klockan tre inatt vandrade vi hemåt efter 13 timmars firande tillsammans. Jag blev överraskade över ALLA mina paket och sjukt glad över allt. Bäst av allt var en skrivmaskin. En äkta fin skrivmaskin med färgband, en tillhörande väska och det där klassiska plingljudet. Den är så himla fin att jag bokstavligen tappade hakan och dog lite inombords när jag öppnade den. Den tillsammans med mina två analoga kameror från 60-talet är det finaste jag äger!
Det finaste jag gav bort var två gåvobevis till mamma som innehöll 450 näringspåsar och 30 mässlingsvaccin från Unicef som ges till bättre behövande. Hon blev tårögd och det var otroligt uppskattat.
Ikväll ska jag ut och skaka bort all vegetarisk julmat på dansgolvet, sen är det jobb som gäller i veckan!
Fina storebror som är hemma från Göteborg i två hela veckor
Det finaste jag gav bort var två gåvobevis till mamma som innehöll 450 näringspåsar och 30 mässlingsvaccin från Unicef som ges till bättre behövande. Hon blev tårögd och det var otroligt uppskattat.
Ikväll ska jag ut och skaka bort all vegetarisk julmat på dansgolvet, sen är det jobb som gäller i veckan!
Fina storebror som är hemma från Göteborg i två hela veckor
23/12 -11
Världens bästa lillebror, no doubt about it.
Bjöd honom till Stockholm för den sista julklappshandlingen men det var så smockat med folk så vi lunchade falafel istället. Funkade det med, fick lite quality time. Försöker hålla min årliga negativitet borta angånde julen och tänka på det bra istället. Har hört att positivt tänkande ska funka, är dock jävligt skeptisk. Haha. God jul va!
Bjöd honom till Stockholm för den sista julklappshandlingen men det var så smockat med folk så vi lunchade falafel istället. Funkade det med, fick lite quality time. Försöker hålla min årliga negativitet borta angånde julen och tänka på det bra istället. Har hört att positivt tänkande ska funka, är dock jävligt skeptisk. Haha. God jul va!