charmen med photoshop

Tänkte berätta att jag lagt till en ny kategori här: photoshop. Tänkte lägga upp före- och efter redigerings bilder. Bara för att bevisa hur mycket redigering ligger bakom fotografering, hur lätt det går att manipulera bilder osv. Jag tycker själv att det är väldigt fascinerande, så jag tänkte dela med mig av det!
Vissa påstår att redigering av bilder "förstör" konsten att fotografera, men jag håller inte alls med. Det är bara ett verktyg att göra det lite finare, enligt mig. Men det betyder inte att man inte behöver någon koll alls där bakom kamerna, för kunskap om bl.a ljus, vinklar, ISO och allt det där, behövs ändå. Redigeringen är bara finputsningen liksom.
 
Här kommer ett smakprov:




Jag är själv väldigt nöjd med bilden, och tycker att den var fin innan redigering också. Men jag hatar den gråaktiga tonen på originalfoton, och den syns så tydligt när man lägger upp det såhär.



Jag har egentligen inte så mycket mer att säga, mer än typ, hejdå? Hörs igen på tisdag(om jag inte lyckas smita hit för lite lugn och ro)!

Ps. Imorgon blir det bio med Amanda, Anna och Cissiorna, mys! Ds

min bekymmerfyllda vardag

Nu har jag fixat och trixat länge med en ny header(som jag ännu inte bestämt mig för om jag tycker om eller inte) och föröskt fixa till menyn. Jag är uppenbarligen inte särskilt bra på det, för jag hittar aldrig lösningen. Inte ens google har lyckats hjälpa mig idag. Suck. Jag får helt enkelt förlita mig på Anna, så får hon hjälpa mig när hon har tid och vill :)

Annars har dagen bestått av Tv tittade och fortsatt läsning av underbara Flyga drake. Någon vidare sömn har jag inte riktigt fått då mamma hade telefonjour på morgonen, utan att hon var hemma. Men asså, vem fan ringer över trettio signaler innan de lägger på?! Mycket mycket irriternade vill jag säga, speciellt eftersom en av telefonerna har någon löjlig glad signal som spelas om och om och om igen.

Jag lyckades också, två gånger, bädda ner mig själv med täcke och kuddar i soffan med en kopp te. Jag har kontrollen till tvn i ena handen och trycker på knappen som ska sätta på tvn och ge mig den underhållning jag behövde. När jag ligger där upptäcker jag med fasa att tvn är avstängd med knappen. Då måste jag resa mig upp för att trycka på knappen när jag redan låg så bekvämt. Ytterst stort irrationsmoment. Förvisso var det ju jag själv som hade stängt av med knappen, men det tycker jag inte är så viktigt..
Stora problem är det jag har, oh ja.

Imorgon blir jag utkörd här ifrån för att bo hos pappa till tisdag. Men jag smiter väl hit någon dag under helgen ändå.

:*

en stolt pappa med rödgråtna ögon

Imorse var min hals ännu mer svullen och min fökylning ännu värre, så jag beslutade mig för att krypa ner i sängen igen. Svullnaden i halsen har gått ner lite efter några timmars till sömn, men förkylningen gör huvudet tungt. Men jag har inte halsfluss än så länge, och det är jag tacksam för. Halsfluss är bland det värsta som finns! Och halsen är min svaga punkt, så jag har råkat ut för det x antal gånger.
Jag sitter här och redigerar bilder och tittar igenom min kusins facebook. Nu har jag äntligen fått se lite bilder på mitt kusinbarn, Rasmus. Jag ser fram emot att träffa honom och de nyblivna föräldrarna!







Igår kom Niklas hit på middag, och jag upptäckte då hur mycket jag saknat att ha honom här! Niklas och hans pappa bodde här ett tag i julas och i början av 2008. Dem flyttade i slutet av Maj, och sen dess har han inte varit här. Som jag saknat honom! Jag saknar att se honom trava runt i lägenheten, saknar hans skratt och helt sjuka humor. Och min lillebror har inte skrattat så hjärtligt sen dem flyttade. Jag önskar att vi fick adoptera honom. Saker och ting början reda ut sig i hans liv och han börjar ta saker på allvar. Han sa till mig att han ångrade allt han gjort, han han skippat skolan och så, och är inte det ett stort steg?

I miss you Niklas.

biffen

Biffens favorit: '
http://se.youtube.com/watch?v=qvX0IvJwkng

dagen i bilder

  1. Började dagen på stan där faktorimuseet hade någon invigning och Lill-Hanna dansade.
  2. Träffade Adnan på stan och åt en halv subway macka. Trevligt!
  3. Åkte bussen hem och välkomnade Kenneth.
  4. Hjälpte Kenneth så gott jag kunde med installationen av min nya dator.
  5. Åt middag med familj + Göran.
  6. Data hela natten.



    En glad Agnes på bra humör!


    En kattdans som utfördes av bland annat Lill-Hanna längst fram längst till vänster.


    Hanna!


Är btw supernöjd med datorn! Fattas lite grejer och alla installationer är inte klara, men jag har äntligen en fullt fungerande dator. Känns toppen!


så det så

Sluta se så högfärdig ut va
Du må ha levt mer än dubbelt så länge som mig
men inte är jag dummare eller förtjänar mindre respekt för det
Så ta din inställning och mopsiga uppsyn och gå någon annanstans, hörru

here I come!

Nu har jag skickat in min gymnasieanmälan.
Jag var så nervös för att göra fel att jag läste igenom allting femtioelva gånger.
Jag ska blir media-emo på heltid nu. Längtar!



Ps. Jag har äntligen gjort kart min no uppsats, pluggat engelska har jag också gjort. Och matteprovet gick faktiskt bra idag! Ds

sen när blev den naturliga kvinnokroppen osexig?

Cissi länkade mig en artikel igår om plastikoperationer:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article4226879.ab

Fan vad less jag blir. Världen är påväg åt helt fel håll :(

en tråkig updatering från en uttråkad och trött Agnes.

Jag sitter fortfarande i skolan. Jag och Biffen har slitit med vårat spotunnebygge i ungefär två timmar, sedan belönade vi oss med lite mat från hemkunskapen. Jag tyckte det kändes onödigt att gå hem, då jag skulle möta pappa på stan inom ungefär en timme och ta emot pengar. Pengarna ska spenderas på datorn som levereras imorgon. Yaaaay, finally! På lördag kommer Kenneth och ska installera och greja, så snart kan jag återgå till att sitta som jag brukar göra vid datorn, så jag slipper få nackspärr av den bärbara. Jag är nog den enda som inte föredrar bärbara istället för en stationär. Förutom om man ska kolla film, då är det skönt att kunna lägga sig bekvämt i säng eller soffa. Men jag föredrar en stationär ändå. Skitsamma, jag tror inte att någon bryr sig egentligen. Jag är bara glad över att äntligen få en normalt fungerande dator igen!

Vi slutade egentligen halv halv två idag, nu är klockan halv fem och jag sitter fortfarande i skolan. Efter stan ska jag bara hem och plugga. Roligt liv jag har.


Jag är trött och har ont i hela kroppen. Blåsor i gommen och svullna halsmandlar. Känns great, verkligen.

komplex?

Jag lyckades nyligen klicka mig fram på någon random tjejs bilddagbok. Hon hade hur många bevakare som helst, och massor av kommentarer under varje bild. Majoiteten av alla kommentarer var av killar, och bilderna hon la upp var bara på sig själv. Hon hade en väldigt oproportionelig kropp. Hon hade långa tunna(vääääldigt tunna) ben, stort huvud med långt vackert brunt lockigt hår, platt mage och enorma bröst. Det var nästan så att de såg opererade ut, men när jag upptäckte att hon var född 1991 tänkte jag att det var nog inte så. Hon såg nästan ut som en Bratzdocka med sånt stort huvud och tunna långa ben. Men för att komma till saken, jag blev så ledsen när jag läste allas kommentarer. Det stod sånt som "Den perfekta tjejkroppen", "Snyggaste kroppen", "Hetaste jag någonsin sett" osv osv. Komplimangerna bara haglade. Visst var många kommentarer sexrelaterade, men de flesta skrev bara ner beundran och berättade för henne hur perfekt hon var. De få tjejer som kommenterade bad om att få byta kropp, frågade om råd hur hon lyckades hålla sig i form och talade om för henne att hon var den snyggaste dem någonsin sett och skulle kunna mörda för hennes kropp.
Ingen nämnde dock att hon var söt eller snygg i ansiktet, alla pratade om hennes kropp. Hennes oproportioneliga kropp.
Jag blev riktigt ledsen när jag läste och såg allt det där. Är det vad man ska sträva efter? Att ha en elvavårings smala lår, samtidigt som en trettioårings bröst? Är det var killar söker? Jag tycker inte att det makar någon sense alls. Hur mysigt kan det vara att hålla om en tändsticka till tjej? Det här kanske bara låter som avundsjuka, men det är det faktiskt inte. Jag strävar själv efter en snygg kropp, men inte efter de idealen. Jag strävar efter att själv tycka om det jag ser, och jag gör det inte för någon annans skull. Det kan gå fel ändå, trots att man tänker så tyvärr. Man kan ju ha sjuka ideal för sig själv också, men jag försöker hålla de på lagom nivå, efter mina krav.

Jag är trött på träningsmetoder och bantning hit och dit. Det är sjukt hur man tänder på den plastikopererade verkligheten. Det är sorgligt hur många som faller för det, faktiskt. Siffrorna är ju skyhöga. De flesta vet ju hur man lever hälsosamt ändå..

Men samma sak gäller ju killarna. Vad är kraven för en kille? Hur många listor finns det inte i tidningar som berättar vad tjejer gillar bäst på killar, och tvärtom? Hur många som helst! Det ska vara magrutor, det ska vara vältränade armar och ben. Det ska vara en med stor umgängeskrets och han ska vara populär. Fan vad utseendefixerad världen är egentligen! Utstrålar man inte mycket mer och är man inte vackrare om man har självförtroende utan de där magrutorna?

Det är klart att utseendet spelar roll, för det är ju det första man ser hos en människa. Jag menar inte att man ska sluta bry sig om sitt utseende, inte alls. Man behöver ta hand om sig själv på sådana sätt också, för att må bra och stärka självförtroendet. Men det jag vill få ut av den här alldeles för långa och väldigt spontana texten är att jag hatar världens ideal och jag tycker inte alls att det är något värt att sträva efter. Jojodieter och matstrejker är ingen hit, och det borde människan ha lärt sig. Vardagsmotion och nyttig kost är det enda som funkar för att hålla sig nyttig och må bra, vem förstår inte det?


När jag ser sånt här som jag såg på bilddagboken blir jag fan riktigt ledsen.
Jag  förstår hur sjuk världen är.
Synd att man faller för manipulerade reklamskyltar fortfarande. Jag önskar att alla människor kunde hålla idealen på lagom nivå, vara starka nog att kunna slå ifrån sig frestelsen att se ut som den undernärda modellen och jobba på att må bra. Vore det inte bra?

intresseklubben antecknar

Min bror drev mig till vansinne idag. Jag kommer hem från ungefär fyra timmar på tunapark och stan, och tänker sätta mig till rätta framför lapopen och skriva på min upsats. Men jag upptäckte snabbt att laptopen inte alls stod på mitt skrivbord som min kära bror lovat att den skulle göra. Nej, den stod kvar nere hos pappa. Så trots att benen protesterade och fötterna värkte så var jag tvungen att promenera ner och hämta den förbannade datorn. När jag kom hem var jag trött, blöt, vrålhungrig och irriterad.
Nu har jag fått i mig lite mat, jag har torkat och ska mata det nya minneskortet med massa ny musik, så humöret är lite bättre. Men gör jag det jag hämtade datorn för? Pluggar jag? Svar: nej. Jag orkar verkligen inte! Jag vill bara krypa ner under ett varmt täcke med en kopp te och läsa.

Jag har halsfluss känsla i halsen. Svullna halsmandlar och den infekterade smaken plus ett flertal blåsor i munnen. Skolan är inte bra för mig...;)

Hoppas att ni antecknar ner den här otroligt intressanta informationen!

update

Förlåt för mitt sentimentala inlägg, men som jag sagt förut, man behöver väl sina emo-stunder ibland. Tänkte bara meddela att jag flyttat hem igen. Nu är det mamma resten av veckan, vanliga rutiner och eget rum. Thank God.
Mer har jag nog inte att säga. Typ, det snöar och det är blött och kallt.

Tjarå.


Jag står inte ut

Jag klarar inte av att vara instängd med rökandedräkt och smuts. Dina djupa suckar sprider din lukt över hela rummet, och jag håller andan. Dina fingrar trummar rastlöst mot bordet närmast mig. Jag klarar inte längre av att fly in i böckernas och musiken värld. Pipandet i mitt huvud driver mig till vansinne och alla förbjudna tankar får mig att läsa bokstäverna på sidan, utan att uppfatta vad det står. Jag kan inte sätta fingret på vad det största felet är, jag vet bara att det existerar. Jag vet att min stämning ändras så fort den kvava luften andas in i mina lungor och jag vet även att din blick betyder något annat än vad den ska. Någonting är fel. Eller är det jag som är felet?
Jag kan skriva ner mina tankar, och jag kan sudda ut dem från pappret. Men dem finns kvar i mig, och dem påminner sig alldeles för ofta. Det som har hänt har tyvärr hänt. Men snart är jag stor, och snart kan jag fly på riktigt. Snart kan jag kliva med mästerkliv i mina mästerstövlar, kliva bort från allt vad som hänt. Du har verkligen satt dina spår i mig, utan att jag egentligen tror att du förstått det. Du är den människan en flicka som jag ska se upp till. Det är du som gjort mig till den jag är, men jag vet inte om det är positivt eller negativt. Jag förstår inte när det var som allt gick snett.
Och jag står inte ut att tänka på det längre.
Jag står inte ut.


trött och bitter

Skolan är i full gång med uppsatser, läxor, prov och allt vad som tillhör skolan. Men att gå upp halv sju varje morgon är nog det värsta. Jag somnar sittandes i min fåtölj så fort jag kommer hem. Jag sätter mig där för att plugga, men det slutar med att jag sätter på musik och somnar i de konstigaste ställningarna i min fåtölj. Och den är inte ens särskilt bekväm. Beskriver det lite om hur trött jag är? Men nu är det helg, och jag ska minsann sova ikapp!
En traditionell(det börjar faktiskt bli tradition, efter fyra helger i rad) övernattning blir av också.

Jag bor hos pappa fram till måndag, så jag updaterar senare.

Jag ska bara tillägga lite snabbt, innan jag börjar plugga, att jag längtar något otroligt till sommaren och gymnasiet. Jag vill börja nu! Jag vill hoppa över nationellaprov och sluta grundskolan!
Om en vecka får jag iallafall min nya dator med ritplatta. Det är positivt!


congratz!

Min kusin fick en pojke idag!
Grattis James och AnnaKarin!



Åh, jag ser fram emot att träffa honom, för han måste ju bara vara super söt, eller hur? Har man två snygga föräldrar måste ju bara barnet bli snyggt. Om man inte tänker så att två positiva blir en negativ tillsammans. Men det gör jag inte, utan jag har bestämt mig för att mitt kusinbarn är urgullig!

Jag trodde först att min kusins barn skulle bli min syssling, men så var det tydligen inte. Alla släktord krånglar till det så mycket. Men tydligen heter det bara kusinbarn. Jag har fått ett kusinbarn, kan man säga så? Jag läste på Wikipedia iallafall, men har jag förstått rätt?

Skit samma, Grattis som fan!

en paus ur skräckfilmsvärlden är nog rätt så lägligt nu

Jag och mina bästa älsklingar Cissi och Cissi sov här inatt. Vi lyckades ladda ner två riktigt ruskiga skräckfilmer. Jag skrek rakt ut, högt, i båda filmerna. Det kändes som att jag var där, som om jag också skulle dö. Jag tror jag fick hjärtklappning ungefär femtioelva gånger. The strangers och Penny Dreadful var det som orsakade det. Den sistnämnda såg vi idag, vid två på dagen, och trots ljuset från fönstret som lös upp hela rummet så var vi alla tre skräckslagna.
När jag skulle borsta tänderna för att lägga mig, ca tre på natten, hade vi precis sett klart den första filmen. Jag skulle böja ner huvudet för att skölja munnen, men sedan vågade jag inte böja upp huvudet igen. Jag var helt säker på att jag skulle se mördaren bakom mig i spegeln! Jag brukar inte vara sån faktiskt. Så fort filmen jag sett är slut brukar jag kunna få hjärtslagen jämna igen(om jag inte sett filmen alldeles ensam vill säga), men den här gången var det inte så. Efter båda filmerna kände jag fortfarande den nervösa, rädda känslan i magen.
Jag antar att det var två riktigt bra skräckfilmer.

Se dem inte, kort sagt.

Förutom att vi alla var skräckslagna så hade jag det bra. Men liksom, vem har det inte bra när man umgås med Los Cissos? Jag tycker om er

...



I am only this way
because of what you have made me.
But guess what?
I'm not gonna break!


babyskor



en fet margaritapizza?

Jag är inte redo för skolan än! Jag har inte haft lov klart. Första lektionen var spanska, och jag kände redan då hur lusten rann ur mig. Jag tappade verkligen allt. Snälla, en vecka till? Nu är det ju sista terminen då det är nationellaprov och verkligen sista chansen att förbättra sina grundskolebetyg. Jag behöver minst en veckas vila till för att klara av slutspurten. Pleeeeaase?

Imorgon är det friluftsdag i Vilsta. För mig kommer dagen börja runt 12 på American Pizza. Vi skippar motionen och satsar på en fet pizza istället. Haha. Jag trivs med det valet. Sen är det helg, och jag ska läsa ut de sista sidorna i Eclipse och sova. Jagfår besök också, och kanske en lunch blir av med Amelie och Kim. Så det kommer nog blir en bra tredagars helg!


Igår storstädades mitt rum, och tre enorma lådor togs ner från hyllan högst upp. Jag hittade 19(!) gamla dagböcker, mina allra första skor, gamla brev och skolarbeten. Det var faktiskt intressant, och jag fastnade länge med att läsa om mitt liv, läsa gamla brev från mellanstadiet och sånt. Varför finns det ens sparat undrar jag egentligen..? Intressant var det iallafall. Och shit, vad jag har förändrats. Att läsa igenom dagböcker bara från två år tillbaka gör mig chockad. Usch, bad times. Jag är glad att jag förändrats till det bättre(enligt mig själv iallafall, haha)!

En dusch nu, sedan sängen!
Så intressant inlägg....

fan

Vila i största och tryggaste frid, Sven-Olov.

charmen med att vara livrädd

Jag hade skräckfilmsmaraton med Cissi och Cissi igår. Konstigt att man känner att man har det mysigt, samtidigt som man är livrädd vissa stunder. Det var väldigt mysigt. Nerbäddade i täcken och ett dussin kuddar, åt popcorn, och underhöll oss med sång så fort det blev för läskigt. Well, Biffen stod för det mesta av sången, haha. Vissa filmer skrämde skiten ur mig, vissa skrattade jag bara åt. Skumt det där egentligen, varför man utsätter sig för att bli rädd, när man kan låta bli. Jag älskar att se riktigt bra skräckfilmer. Slaktfilmer, som hostel, är inte riktigt min grej. Det ska finnas tanke bakom filmen, annars känns det rätt så meningslöst.

Tack för dygnet med er! <3

döden är inte rättvis

Min mormor ringde precis. Jag lyckades klämma ur mig precis fel fråga. "Hur är det med dig?". Kanske inte rätt fråga när hennes man är döende i cancer. Hon brast i tårar.
Pigga, glada och alltid vänliga mormor. Ska hon lämnas ensam nu, för tredje gången? Vad ska en 78-årig pigg tant göra nu, alldeles ensam? Fan, att hon bor så långt bort. Fast nu känns det som om jag skulle kunna springa till hennes stuga mitt ute i någonstans utanför Helsingborg, och kidnappa henne.
Jag kunde inte ge henne en varm kram, inte ens lägga en tröstade hand på hennes axel. Det gör ont, för jag vet att jag inte kan göra någonting. Det var ju faktiskt meningen att dem skulle bli ännu äldre tillsammans, och dö samtidigt, som i The Notebook.. Tanken på dem två, så glada, pigga och kära. Usch, vad ledsen jag blir. Såhär borde inte världen vara. Dem höll ju till och med i hand..

Jag skänker tusen kramar och varma tankar till mormor och Sven-Olov.

ibland lyckas man

Oh vad upplyftande det är när man lyckas med saker! Jag lyckades fixa till menyn, och få texten normal igen, känns toppen! Även om designen inte är klar ännu, så är jag en bit på vägen.

Jag har haft en bra dag idag, varit på bra humör. Jag var på middag hos pappa med Johan Pettersson och hans fru runt sex, och det var faktiskt väldigt trevligt. Jag slapp alla slags påhopp, vilket jag hade förväntat mig att få. Det är alltid någonting som inte stämmer, antingen tapeten, inslagningen av presenter eller att jag valde att konfirmera mig. Men som sagt, idag slapp jag. Istället fick jag beröm för min kreativitet och de sa att dem skulle tänka sig köpa mina bilder och sätta upp i förstoring hemma, haha. Där ser man! Alltid kul med positiv kritik.


Jag fick ett sånt mysigt sms av Cissi idag, så jag måste bara skriva det här:

"Kan vi inte ta en kall promenad och ta kort, sen kolla på en massa skräckfilmer och dricka te/varm choklad med massa ljus bland en massa täcken och kuddar med pyjamas, chips och popcorn och sånt mysigt?!"

Nu vet ni vad jag kommer ha för mig imorgon efter fotograferingen med Krzysztof!
Gissa om jag blev sugen. Längtar redan. Jag har varit utan dem i snart tre dagar, och det känns tomt. Jag vågar inte tänka på gymnasiet, hur vi kommer splittras. Hemsk tanke. Dock får vi ju förhoppningsvis avsluta våra år i grundskolan tillsammans i Krotien. Jag älskar er.

kyla, nej tack

Det är otroligt hur böcker kan få en att sväva bort i en annan värld i timmar, utan att ens vara medeten om att klockan rusar iväg. Det är underbart, helt perfekt. Med tanke på att min förkylning gör det omöjligt att göra någonting annat än att titta på sorgliga kärleksfilmer som gör mig deprimerad, skriva och läsa, så passar det väldigt bra att jag har en underbar serie böcker framför mig. Mitt huvud är tungt, och jag svävar med nöje bort i Bella och Edwards värld.

Snön har lagt sig vackert på marken, och det blir perfekt till att jag sak fota Krzysztof och hans gäng imorgon bitti. Dock vill jag ha vår nu. Fågelkvitter, värme och ljus, tack!


Jag har råkat fått all text kursvi, och det vill jag inte ha! Någon som vet vad jag råkat gjort, och hur man fixar till det igen?

klotter

Nytt år.


Är det nu vi ska ta fram ett nytt block och nya kritor? Är det idag vi ska revolutionera? Planera våra nya felfria liv? Införskaffa löften vi människor aldrig håller? Det första månaden kanske blir som du tänkt, sen blir det som vanligt igen. Det där du var så missnöjd med. Människor rasar och människor faller. Visst är det en del av livet, men inte lär vi oss något på vägen. Det nya blocket är snart fullt nedklottrat, och kritorna har gått av på mitten. Du önskar efter en drömprins, men slutar bara i en misslyckad kompromiss du vågar kalla förhållande. Dit du hade tänkt fly blir till närmsta ruttna håla. Du drömmer om landet med vackra färgglada ängar och fågelkvitter. Men dit når du inte bara för att 08 blir 09. Viljan att förändra dyker inte upp bara för att året blir nytt.
Jag hoppas att året ger mig många nya upplevelser och ny lärdom. Jag förväntar mig inget, för det har livet lärt mig att jag bara förlorar på. Men jag hoppas. Hoppet har ännu inte svikit mig, även om livet har gjort det ett flertal gånger.