året som gått - överblick 2011

Mina dagar har varit fullspäckade sen julafton, har knappt haft en lugn stund. Men jag klagar inte, jag har tjänat pengar och fått umgås med mina bästisar. Fina fina människor. 

Tänkte i alla fall fullfölja bloggens tradition och göra en liten tillbakablick på året som gått. Det är charmen med att ha en blogg, att kolla tillbaka och minnas. En bild, ett ord eller bara en rubrik får mig att minnas exakt hur jag kände just då. 


Januari. Nyårsafton började katastrofalt och ångestladdat men slutade med det finaste tolvslaget jag någonsin upplevt och oavbruten dans till strobelight med snöigt hår och utsmetat smink. Resten av månaden fikade jag mycket, tittade otroligt mycket på House och festade för att bli kvitt "det är kallt och mörkt - ångesten". Jag köpte min bästa tygpåse från KanDee och var såklart tvungen att fotografera den. Älskar den fortfarande! Den 11 januari började min praktik på en modellargentur och jag bodde fem veckor i Stockholm hos min brors vän Anders. Jag sov på en madrass i vardagsrummet och panikade över stressade människor men klarade mig ändå förvånansvärt bra själv. Jag kände mig så vuxen när jag bodde hemifrån, lagade min egen mat och jobbade i en främmande stad. Hemma på helgerna sov jag mycket borta för det var kaos hemma med familjen och det tärde så otroligt på mig. 



Jag fortsatte med praktiken lite in i februari och var så lättad över att få sova i min egna säng igen när den var slut trots att jag stormtrivdes på praktiken. Kommer på mig själv med att sakna det ibland. Jag fotograferade och redigerade hela dagarna tillsammans med världens bästa handledare. Trots den bra praktiken hade jag många motgångar. Jag hade i ett helt år sprungit till vårdecentralen en gång i månaden och jag orkade inte mer. Jag fick medicin som gav mig allergiska reaktioner och jag bokstavligen bröt ihop. Jag försökte hålla minen och fick sportlov. Det firade jag med mysigt 18-årsfirande på Sylvia tillsammans med 13 pers. Jag var rebellisk och köpte vin trots att jag inte hade åldern inne och njöt av en väldigt fin kväll. Utöver det jobbade jag resten av lovet och fick knappt någon vila alls. 



Mars började med att jag försökte laga ett sårat hjärta och det gjorde jag genom att spendera all min vakna tid med vänner. Karin, Julia, Lottis och Cecilia var terapi för själen. Jag skrev:

"Häromdagen skev jag ner något klyschigt om fågelkvitter och vårsol som skulle beskriva hur lycklig jag var. 
Nu skriver jag istället om hur påtagligt nära ångesten ligger, i hopp om att det vänder lika kvickt"

Trots årets alla svårigheter fick vårsolen den mest vresiga Agnes på bra humör. Jag åkte med klassen på Tvinspelning och gjorde en film. Jag räknade ner till födelsedag, tatueringstid, 18-årsfest och sommarens festival. Allt kändes lite mer hoppfullt och jag shoppade födelsedagsklänning i Västerås så det kändes ännu mer verkligt. I skolan hade vi ett valfritt projekt så jag och tre andra bestämde oss för att tolka de sju dödssynderna. Det var otroligt kul och det ligger sjukt mycket arbete bakom. I bilden ovan syns Vällust till vänster och Frosseri till höger. Jag avslutade månaden med feber. 


En väldigt händelserik månad! Jag fyllde myndig den 3 april och överraskades med en ny cykel och världens coolaste tårta. Dagen efter gjorde jag min tatueringsdebut. Jag var otroligt nervös men har inte ångrat mig en sekund. För mig står den för så mycket och den håller mig stark. En vecka senare slog jag ihop en fest med två andra nyblivna 18-åringar. 130 pers i en tvåvåningslokal med strobelight och hög musik. Jag var i sån extas hela kvällen att jag nästan inte minns någonting, jag bara sprang runt och hälsade på alla och var lycklig och virrig. Dagen efter hade jag såna blåsor på fötterna pga 14 cm klackar att jag inte kunde gå normalt. Dock pallrade jag mig till lokalen och städade bort öl från golvet i tre timmar. Dessutom hittades ett par trosor i takkronan, haha. Helgen efter det hade jag en grym krogdebut med somriga drinkar och sjukt mycket dans. Det blev påsklov och jag spenderade det i short och bh på balkongen med böcker. Jag var fräknigare än någonsin och njötnjötnjöt över våren. Jag joggade 12,5 km på en vecka, hängde i Strängnäs, fikade och hade årets första grillkväll som slutade väldigt långt in på morgonen. I slutet av månaden hade jag en picknick i ett väldigt fint landskap med familj och vänner till familjen. 


Mitt valborgsfirande slutade sex på morgonen efter ett lite för fartfyllt firande. Jag vaknade med mycket ångest som satt kvar i flera månader men som äntligen retts ut. Försökte hålla modet uppe och festade åter igen, denna gång med neonrosa naglar och en box vin. Resten av månaden pluggade jag sjukligt mycket inför nationella prov, sprang nästan varje dag för att koppla bort stressen och slog personligt rekord. Jag klämde även in lite solande på balkongen i den värmande vårsolen. Jag gick ur kyrkan, var på hemmafest hos Cecilia som slutade i 4 poliser på gården, tog mycket självporträtt och taggade som fan inför vårat Ghanaprojekt som fortfarande kändes naivt nära.   


Gick ut och dansade med lite tjejer iklädd blommiga shorts och höga klackar. Det kändes somrigt och jag promenerade hem med klackarna i handen. Jag var på Musik Direkt final då min barndomsvän var med. Det var väldigt inspirerande och jag gjorde en liten film med klipp därifrån. Det var nästan 30 gradig värme och jag fick sommarlov. Mitt allra sista sommarlov. Det firades med lunch och tårta tillsammans med ett gäng tjejer och fram mot kvällen blev det pizza och vin i ett fint hus i Borsökna. Det var student och jag fotograferde Karin under hela hennes dag men avslutade på 365 dagarsfest på Filial med Cecilia. Det var en kväll då vi dansade bokstavligen hela natten och det där underbara lyckoruset satt i ända till morgonen därpå. Sen jobbade jag 16 dagar i sträck och trodde att jag skulle dö av utmattning. När det var färdigjobbat hade jag två dagar på mig och jag peppade med american pizza, långa sovmorgnar och en blandning av Maskinen, Veronica Maggio, Kings of Leon, Movits, Bob Hung och Volbeat på högsta volym. Sen bar det av på Peace & Love. 


Jag kom hem från en vecka med festivalliv och var många upplevelser rikare. Det var som att gå runt i ett ständigt töcken på grund av värmen, brist på sömn och mat och lite för mycket alkohol. Vi kom på oss själva med att prata göteborgska eftersom vi umgicks mycket med våra härligt tältgrannar. Jag brände mig sjukt mycket eftersom det inte fanns någon skugga, men så fort värmen avtagit kände man sig levande igen och gav all-in nätterna ut. Är otroligt glad att vi åkte och jag skrev:

"Jag vill kramas i trånga och kvava tält, presentera mig för trevliga främlingar, skrika bort all min röst på konsert, ta en cigg till Säkert!, dansa tillsammans med de mest flippade dansarna jag stött på, slänga mig i bekantas armar som man inte träffat på länge(syftar på min brevvän sen tusen år tillbaka; bästa Helena fick jag äntligen träffa!), nakenbada i svalkande vatten, supa bort baksmällan och bara vara omkring människor man tycker om dygnet runt."

Efter 20 timmars sömn vaknade jag med feber och igensvullen hals och det kändes så tomt att vakna upp helt ensam efter en vecka med 40 tusen pers omkring sig. Jag var sjuk i över en månad och mamma åkte på semester så jag levde livet i en tom lägenhet. Jag badade väldigt mycket och fick kontakt med min gamla klasskompis Johan som vi spenderade nästan hela sommarlovet med. Jag hade en festkväll som jag fortfarande tittar tillbaka och skrattar åt och vi levde verkligen efter "In 20 years , you will be more dissapointed by what you didn't do than by what you did". Jag låg uppe långt in på morgonen och tittade på Lost, dansade på krogen med Julia och Frida och efterfestade tio våningar upp och beundrade soluppgången. Åkte till Dalarna över en helg, fotograferade och gjorde en film. Jag levde spontant samtidigt som jag tog hand om en lägenhet helt själv. Var i Strängnäs, badade, knarkade hostmedicin och blev kidnappad av 4 killar i bil och åkte runt och dunkade musik halva natten. Tänker tillbaka och känner att jag verkligen levde, hade sommarlov och gjorde vad som föll mig in. Det är fint. 


Jag badade sjukt mycket i kalkbrottet med Johan och Cecilia, åkte båt och gummiring, övningskörde, körde badminton på en rosa maddrass i djupt vatten, festade hela natten och avslutade med ett svalkande nattdopp fem på morgonen. Jag hade även en roadtrip i Barvas skogar med Aqua på högsta volym och fotograferade väldigt mycket. I mitten av augusti bokade jag en resa till Torrevieja och jag var så himla förväntansfull. Men någonstans i samma veva upplevde jag något utav det värsta någonsin på en herrgårdsfest och förlorade samtidigt en av mina bästa vänner och har inte hört från henne sen dess. Det skar i hjärtat tusen gånger om men jag pallrade mig ändå upp ur sängen, med stora svårigheter, för att jobbajobbajobba. Både på KomTek och för tidningen Folket. Jag fortsatte att umgås massor med Johan och Cecilia och vi hade många dagar tillsammans fyllda av skrattattacker, sleepovers, matlagning och såklart en massa bad. Sen skrev jag en sammanfattning på sommarens alla händelser och intog sista året på gymnasiet. Hade en sjukt grym utekväll på Filial med dubstep tema som innehöll shots, stagedives och promenad hem i spöregn. 


Min storebror flyttade till Göteborg och det var ganska vemodigt att hjälpa honom flytta men samtidigt bra att ha en anledning att besöka älskade Göteborg. Jag fick panikångest blandat med snefylla en natt och grät oavbrutet i flera timmar i mammas tröstande armar. Jag fotograferade självporträtt och blev jättesjuk igen. Vi upptäckte vattenläckor och hantverkare började riva upp både badrum och toalett. Det innebar att vi duschade i en tom lägenhet några trappor upp i två månader. Det var ganska värdelöst. Som plåster på såren drog jag med 4 vänner till Spanien men hann innan dess få panik över ett borttappat pass. Det blev roadtrip till Västerås för att fixa ett provisoriskt i sista sekund. Bara för att allt negativt hände innan avresa fick jag en semester helt utan missöden. Vi flöt runt bland vågor, drack citronöl, åt paella, snorklade med fiskar, jag fotograferade massor och bara njöt till tusen. Jag skulle kunna offra min vänsterarm för att få åka tillbaka nu. Det var så himla bra bara. Kom hem till ett höstigt Sverige tio dagar senare och all oro, stress och ångest som tyngde ner mig innan var som bortblåst. 


Jag pluggade matte C nästan varje kväll och fotograferade höstiga självporträtt och naturbilder. Slutade halv tolv två dagar i veckan så jag hann göra ännu en film. Hade en av de bästa Filialkvällarna någonsin med 13 klasskompisar som vi fortfarande pratar om och minns tillbaka. Jobbade varje söndag i Oktober men det fick mig inte att avstå från att dansa till Tikkle Me och Lo-Fi-Fnk en lördagnatt och få armen full av autografer. Jag äventyrade och festade varje helg och hamnade spontant på ett hustak med Cecilia och andra bra människor en lördagnatt. Jag började behandla mitt hår med ricinolja som gav bättre resultat än förväntat. Jag redigerare alla Spanienbilder och hade en myskväll i Strängnäs med några klasskompisar då vi åt pizza, spelade wii och såg tecknat. Jag gick på bio, åt ute och hade en otroligt fin kväll i min soffa framför Skins fram till sex på morgonen. Jag fick höstlov och jobbade som vanligt. 


Lovet fortsatte en bit in på november och en onsdag bokade jag spontant en tatueringstid. Dagen efter satt jag med en nål bakom örat efter jobbet och printade in tre noter. Jag fyllde även i min handledstatuering och var supernöjd. På Halloween var jag och Cecilia onda dockor fastän de flesta tyckte att vi såg mer ledsna ut. Maskeraden var ganska misslyckad men bra utklädda var vi! Min bror kom hem för att fira sin 20-årsdag och jag var och såg skräckfilm på bio i Västerås. I bilen på väg hem dunkade vi We found love så det kändes i hela bröstkorgen. På den svartvita porträttbilden till höger kände jag mig väldigtväldigt glad. Jag hade loppis med mina projektkompanjoner och steg upp klockans sex på morgonen en lördag. Julia och Lottis sällskapade mig en helg och vi gjorde om mitt rum till en enda stor säng, nästan. Vi spelade Harry Potter Cluedo och gjorde chokladpannkakor till frukos. Matkoman blev extrem. Sen började jag min 4 veckors praktik på Café Kaka i stan och hade sjuk prestationsångest. Det tog ett tag att komma in i rutiner och det tighta gänget som jobbade där men till slut kände jag mig bekväm som servitris. 


Jag var sjukt trött på mänskligheten när december började och orkade inte hålla skenet uppe trots att jag försökte. Vintermökret förstör mig lika mycket varje år. Jag bakade, myste runt i stora koftor, var med i tidningen angående vårat projekt - och fick som resultat av det femtusen kronor av en otroligt generös man i Stockholm även om det inte var målet med artikeln. En onsdag gick jag ut och dansade på studentfest och var för trött för praktiken dagen efter att jag tog ledigt. Sen blev det jullov och jag fick extrajobb på Caféet. Hade myskväll i Hällby med lite klasskompisar, drog på en väldigt spontan utgång i snöstorm och dansade fötterna varma. Sen flydde jag till Stockholm två gånger på samma vecka, gick på Fotografiska, fikade, handlade julklappar och åt tapasmiddag. Julafton spenderades som vanligt med bara familjen + Anders och Viktor. Det var väldigt mysigt och jag fick världsfina julklappar. Resten av lovet har gått åt till jobb på Café Kaka och häng med Cecilia och Cecilia. Vi byggde ett skydd för regnet med paraplyer och filtar på vår favoritplats, kedjerökte, åt nybakta muffins och hade serioustalk. Idéen var finare än verkligheten, det är ju faktiskt ganska kallt i December, men mysigt var det.


Sammanfattningsvis har året varit väldigt händelserikt och det har varit väldigt annorlunda jämfört med tidigare år. Jag har jobbat väldigt mycket men samtidigt levt på riktigt. Nästa år känns skrämmande eftersom jag inte har en aning om vad som händer efter studenten, men samtidigt förväntansfullt. Nu väntar bara nyårsafton imorgon och jag tror det kommer bli fint.


23/12 -11

Världens bästa lillebror, no doubt about it.
Bjöd honom till Stockholm för den sista julklappshandlingen men det var så smockat med folk så vi lunchade falafel istället. Funkade det med, fick lite quality time. Försöker hålla min årliga negativitet borta angånde julen och tänka på det bra istället. Har hört att positivt tänkande ska funka, är dock jävligt skeptisk. Haha. God jul va!


we've got to find other ways to make it alone and keep a straight face

Tappade min mobil i en snödriva och hittade den 14 timmar senare, åt lätt friterad blomkol, såg finaste utställningen av Nick Branth på Fotografiska(ett helt underbart museum, sjukt fina lokaler, magisk belysning och enorma fotografier), fikade, hängde på Beyond Retro, drack japansk öl, shoppade julklappar, åt Tapasmiddag, glömde påsarna med julklappar för säkert 800 kronor på tåget och kom hem runt elva. Det var himla mysigt men slutade jävligt frustrerande. 

Nu har jag lov och jag orkar inte försöka längre så jag tänker sova bort onödigt mycket tid, stänga ute allt som gör ont och göra saker som gör mig gott. Och jobba. 

Godnatt.






spontaneous weekend

Praktiken avslutades på bästa sätt möjliga, blev helt rörd över hur överöst jag blev med komplimanger, och världens bästa omdöme. Dessutom fick jag jobb!! Så jävla grymt. Utöver praktiken åkte jag och Lottis lite spontant till Hällby på filmkväll med lite klasskompisar, det var sjukt mysigt att bädda ner sig i soffan med en varm filt, chips och julmust. 

Igår sov jag onödigt länge, såg lite film och taggade för skaldjurspastamiddag hos Cecilia. Vi låg i hennes säng och åt onyttigt och pratade, fram till tio ungefär då vi tröttnade, slängde på oss lite smink och gick ut för att dansa natten lång. Jag som väldigt sällan är spontan annars hade så grymt kul, Cecilia och Cecilia är det bästa jag vet. Halv sex kom jag hem imorse, tackade mina fodrade kängor som inte läckte in all snöslask och somnade gott under det varma duntäcket. Sjukt bra helg, tackar för det.

Imorgon ska jag egentligen till skolan men det struntar jag i och flyr staden över dagen istället. Tänkte hänga på Fotografiska i Stockholm, shoppa lite och äta finmiddag. Så det så. 






Vi skulle hålla hand tills skeletten blev till damm

Igår mådde jag sjukt konstigt på praktiken. Jag mådde illa, kände yrsel och var så svag i kroppen att mina armar knappt orkade servera maten. Varje led ömmade och det kändes hela tiden som att jag skulle ramla ihop på stället. Jag kämpade mig igenom hela dagen, åkte hem och tog lite värktabletter och la mig och sov i soffan i över en timme. Sen var jag som en ny människa! Jag började göra mig iordning och fick sällskap av tre flickor som peppade med mig. Efter mycket skratt, deeptalk om oärliga människor, ölspel och hög musik befann vi oss på stan för att gå på studentfest - det är ju bara ett halvår kvar nu! Det måste givetsvis firas. Jag fick uppleva det där lyckoruset som jag letat efter så länge, om än bara för några timmar. Jag fick dansa till svetten rann och fötterna gjorde ont, träffa saknade vänner och känna mig glad. Även om kvällen inte var bland topp fem så var det precis vad som behövdes, komma ut ur min håla här hemma och göra något kul. 

Sen promenerade jag hem i min ensamhet, förbannade tinnituspipet i mina öron och önskade att jag hade en privatchaufför. Tre timmar senare vaknar jag av väckarklockan som tyckte att det var dags att gå upp. Då hade jag legat med frossa hela tiden och svettats som fan men frös samtidigt så mycket att jag hackade tänder. Inte mycket till sömn alltså. Det är något skit som bestämt sig för att befinna sig i min kropp så jag sjukanmälde mig från praktiken och somnade om. Imorgon är sista dagen på Café Kaka och jag känner mig otroligt lättad faktiskt. 

Lite Spanienlycka:


you're always there, you're everywhere. But right now I wish you were here.

Idag sällskapde Lottis mig i min tomma lägenhet för att ha bakarsöndag. Två olika sorters muffins blev det, och goda som fan blev dom. Imorgon ska vi till sjukhuset och ta lite prover för att bli blodgivare och sen vidare till praktiken igen. Sista veckan. Försöker med det klassiska tricket att tänka positivt och hålla mig själv upptagen, så jag känner att jag har en anledning att kliva upp. Något av värde att fylla dagen med. Försöker försöker försöker. 



10/12 -11

Idag vaknade jag halv 2 efter att ha sovit 13 timmar. Så länge och ostört har jag inte sovit på hela året tror jag. Herregud vad min kropp behövde det. Blir så slut i fötter och ben av att springa runt som en idiot under lunchruschen att jag somnar som en litet barn varje kväll. Sen förbannar jag att klockan ringer kl 7 varje morgon. Nu är det dock bara en vecka kvar, sen är det äntligen lov. 

För övrigt var jag och mina projektkompanjoner i tidningen igår, angående Ghanaresan. Det folk kommenterat mest om artikeln är bilden, att jag pekar mitt ute i havet, haha. Nu är ju geografi verkligen inte min starka sida, men grejen var att jag inte nådde runt jordgloben eftersom jag satt bakom. Så pinsamt uppstyrd och tillgjord bild, men vad gör man när det är mörkt redan kl 3 på dagen. Journalisten citerade mig genom att skriva: "Det vore schysst om någon rik snubbe läste det här och ringde och erbjöd oss lite pengar". Helt klart välkommet. Kul var det hur som helst, en hel sidan fick vi! Här kan du läsa artikeln.

Zara kommenterade och ville se hur håret ser ut nu efter den 8 veckor långa behandlingen med Ricinolja. Håret är helt otroligt lent, tjockare(det enda negativa med att ha sidecut är att håret blev så mycket tunnare av att raka bort så mycket) och mycketmycket friskare. Jag klippte topparna lite hemma för några veckor sedan och såhär ser det ut efter 8 veckor:




we go on and on never knowing where we gonna end up in the morning

Helgen blev lite kaosartad fylld av tårar, förvirring och ångest för en fin vän, men avslutades fint med pommes på kebabhuset och deeptalk gåendes i regnet och liggandes på rygg på Lottis iskalla altan. Idag var en dålig dag på praktiken och jag fick än en gång bekräftat att skitsnack kommer man aldrig undan - oavsett ålder. Vuxenmobbning är nog bland det mest skrämmande och pinsamma jag bevittnat. Så jävla avskyvärt. Fy fan för mänskligheten ibland. 




sometimes a lesson learned, but sometimes it hurts instead

Idag vaknade jag med Lottis och Julia i ett kallt hus och drack te för att få upp värmen i ett rum fullt av julstämning. Sedan jag kom hem har jag glidit runt osminkad i Lottis senapsgula underbara kofta, bakat muffins, redigerat foton och lyssnat på musik. Ska avsluta dagen med min bok i ett varmt bad, för att sedan dö lite under duntäcket och peppa mig själv till att stiga upp och möta ännu en dag. 





Just having an allergic reaction to the universe

Är sådär trött på mänskligheten som jag kan bli ibland. Det känns som att ingen är vad de utger sig för att vara. Det känns som om det alltid finns några slags baktankar, falskhet eller åsikter som inte borde få existera på denna planet. Önskar att det fanns fler människor som mina vänner här i världen ibland. Genuint ärliga, omtänksamma, starka och fina människor, varför är det en bristvara? Är så trött på skitsnack och falska människor att jag kan spy. 

För att göra någonting av den här lördagen ska jag ut på dansgolvet. Vi ska försöka återskapa en världsbra förfest och bara umgås och ha kul. Jag vill skratta tills magmusklerna gör ont och dansa tills fötterna värker.