I know myself so well but I've never been here before

Jag har sån jävla prestationsångest. Först förstod jag inte varför det tog emot så mycket att kliva upp och åka till praktiken, men när jag tänker efter är det så löjligt. Jag är så himla rädd för att göra fel att jag läser recepten tjugo gånger för mycket på något jag redan kan, upprepar instruktioner i huvudet hela dagarna och tippar på tå. Jag vet att det går bra när jag väl är på plats och försöker upprepa det för mig själv på morgonen när det tar emot. Kraven på mig själv har alltid gynnat mig då jag alltid lämnat in arbeten i god tid och nått min fulla potential även om det innebär stress för stunden. Nu är det som att mina egna prestationskrav flippar över så att jag vill göra motsatsen, jag vill hellre ligga kvar i sängen och inte göra ett dugg. Här har jag aldrig varit förut. Knäpp. 

Dock blir det bättre och bättre på praktiken då jag kommer in i rutinerna och lär känna de anställda. Jag jobbar med ett riktigt skönt gäng faktiskt! Dessutom kommer jag aldrig vilja gå tillbaka till skolmaten, fan vad god lunch jag äter varje dag!





En pessimist i sitt livs form, jag vädrar blod, det luktar sorg.

Snart är första praktikveckan slut. Jag springer runt och serverar, diskar, bakar, springer till Hemköp titt som tätt, sorterar varor, dricker burk cola light(min kropp är numera sprängfylld av aspartam), äter oslagbart god lunch varje dag, gör lunchlådor som skickas iväg, fixar i lagret och stressar runt som en idiot mellan 11-14 då alla lunchgäster kommer. Idag fick jag ett "du är asgrym Agnes!" från en av de anställda, det gav min trötta kropp lite extra energi.   

Igår låg jag kvar länge under det varma täcket efter att klockan ringt och försökte hitta en bra anledning till att stiga upp. Jag hatar hjärnspöken, speciellt när alla anfaller på samma gång. Jag ger mig själv en klapp på axeln för att jag ens klev upp, gjorde mig iordning, tuggade mackan som svällde i munnen och nästan var omöjlig att svälja, knäppte jackan och klev utanför dörren. Skitdagar finns det allt för många, gäller bara att orka ta nya tag. Och det gjorde jag. 




20/11 - 11

Julia och Lottis sällskapade mig i min misär i helgen och fan vad bra dom två är. Vi spelade brädspel, åt grönsaker med dipp och popcorn, snackade skit och gjorde nästan hela mitt rum till en stor säng med madrasser. Vi pratade nonstop som vanligt och startade morgonen med chokladpannkakor. Fa-aan vad gott det var! Fast sen fick jag en ordentlig matkoma och ville bara däcka i soffan resten av dagen. 

Nu har de lämnat mig och jag ska städa, duscha och sen hålla mig upptagen med middag och film med lillebror. Imorgon börjar min praktik och jag är sjukt opepp, vill inte vara ifrån min klass i 10 veckor. 




God made her eyes for crying at birth

Istället för att leva står vi här med ärr från sämre tider, sprit i ena handen och en kronisk tomhet i den andra. Vi skrattar åt dåliga skämt, bantar till max och hoppas på något bättre, att någon ska slå oss så att verkligheten känns eller att alkoholen ska träffa strupen ordentligt så att världen blir allt annat än hemsk. Ångest är sånt vi överlämnar till alla hjärnskrynklare för den skrämmer livet ur oss andra."


Now you're just somebody that I used to know...

Igår slutade jag tidigt och följde med Lottis hem för att jobba lite med vårat projekt. Vi gick över till grannen med enormt kontaktnät som gav oss telefonnummer till inflytesrika människor med mycket cash, så nu är vi i full gång med telefon terrorisering. Sedan låg vi i hennes mysiga vardagsrum, såg film och drack hallon/mango smoothies och åt choklad. Kvalitetstid!

Här är en bild på mitt hår efter 4 veckor med ricinolja. Jag måste verkligen klippa topparna för det är väldigt slitet. Men fan vad lång det har blivit! Långt, friskt och lent. Jag var skeptiskt till om det skulle funka, men det gör det verkligen. För att slippa missförstånd(Cissi....) så har jag samma linne på mig för att skillnaden på längden ska synas exakt med klädlinjen. Haha. 


near the town where we were living was an old abandoned farm. Every year we’d plant an orchid in the shelter of it’s arm

En vecka med många dalar och ytterst få toppar. En jävla massa plugg och sånt tråkigt. Försöker reda ut saker och ting i mitt liv men det är inte alltid det lättaste när man känner sig helt handlingsförlamad och tom. Nu är det dock bara en vecka kvar i skolan sen har jag praktik i 8 veckor. Jag vet inte om jag är peppad eller inte, men det ska ju bli skönt att slippa plugga i alla fall. 

Igår hade jag och två vänner loppis för att få ihop pengar till vårt Ghanaprojekt. Klockan sex på morgonen var jag uppe(borde vara olagligt en lördag...) och det gick som smort. En liten bit till på vägen. 

Nu ska jag iväg och spela badminton för att röra lite på mitt lata vinterfläsk. 


Såhär såg det ut från min balkong häromdagen. Gjorde lite ont att inte ha tid för en lång fotopromenad och istället begrava sig själv i matteregler.

I'm sure i'll fuck things up in the same way


7/11 -11

Jag har varit utan internet i nästan tre dygn men nu är det äntligen tillbaka. Jag har inte ens kunnat plugga och har känt mig sjukt handikappad. Fast det har varit en skön ursäkt för att slippa plugga också. 

I fredags var det maskerad och jag var en ond docka, fast de flesta tyckte att jag såg mer ledsen ut än läskig. Hur som helst så sminkade duktiga Cecilia mig och vi såg ut som twins mer än vanligt. Jag hängde även med Hitgirl och en varulv. Det var sjukt kul att klä ut sig och se allas reaktioner. Trots det var festen inge vidare, kändes som att det var dålig stämning i hela lokalen av någon skum anledning. Jävligt trist. Annars har helgen bestått av 20-årsfirande av min bror som kom hem till stan över helgen och en kvällsutflykt till Västerås för att se Paranormal activity 3 på bio. Jag har aldrig sett skräckfilm på bio förut och det var helt klart läskigare än hemma. Fast blev nog mest skrämd för killarna som satt bakom och skek så högt de bara kunde så fort något hände. 




A kiss with a fist is better then none

A kiss with a fist - Florence and the machine

Spontanitet.
I måndags bestämde jag mig för att boka tid, i torsdags gjorde jag det. Åh jag är så nöjd!! Gjorde knappt ont alls, det vibrerade i hela huvudet av nålen men smärtan var nästan obefintlig. Gjorde tio gånger ondare på handleden. Fyllde även i den på handleden för att den var lite ojämn, den ser mycket bättre ut nu!

Hela dagen var bra igår, slutade jobbet halv 1, gick runt på stan med Cassandra och shoppade lite, blev hämtad och åkte till tatueringsstudion, fick hålla finaste människan i handen när jag blev nervös, åkte hem och kollade klart sista säsongen av Skins. 

Vad jag hatar är att man slår i botten så mycket hårdare när man mår sådär bra. Den här morgonen lockade fram den så välkända ångestklumpen i magen igen. Fan. Ibland önskar jag så innerligt en egen lägenhet och ett liv på riktigt. Ibland undrar jag om mina uppoffringar någonsin kommer uppskattas här. Ikväll ska jag på maskerad och bara ha så jävla kul, dansa till fötterna värker. Min utklädnad kommer vara kickass och det kommer bilder imorgon. Puss

Ricinolja

För två veckor sedan köpte jag en flaska ricinolja för jag har hört att det ska vara bra för håret och ska få det att växa dubbelt så snabbt. Min hårbotten har länge sagt ifrån all hårspray och tupering och jag fick eksem som när jag var liten. Jag har jag använt det 3 gånger i veckan i två veckor och min hårbotten mår såååå mycket bättre. Jag har även tonat ner med plattning, hårspray och sånt jag använt mig av till överdrivt. Håret är lenare, fräschare och det har växt väldigt mycket på bara två veckor! 

Oljan är sjukt fet och svår att få ner i hårbotten och så ser man ut som ett paket smör i håret innan man duschar av det, men helt klart värt det. Agnes rekommenderar!