Tror du att vi kan ropa efter nån med förstånd, som kan se vad vi gör och förstå vad vi menar?

Idag har jag beställt en höst/vinterjacka och köpt andra höstiga saker som strumpbyxor, en basker och knästrumpor. Känns helt surrealistiskt att kolla på dessa bilder nedan och veta att jag njöt av det där för bara några dagar sedan. Nu är det istället matteplugg och höstlöv på marken. Fast det är ju rätt fint. Hösten alltså.







27/9 -11

Jag är hemma! Som en ny människa, på riktigt. Det är inte bara brännan som är annorlunda, utan all stress och oro som tyngde ner mig innan vi åkte är som bortblåst. Jag känner mig tio kg lättare och bara geniuint glad. Fast lite vemodigt att kliva ut och få en slap in the face av kylan imorse... och så blir jag alltid så knäpp av ensamheten jag känner av att komma hem till ett tomt rum efter att ha spenderat all min tid med ett flertal människor i flera dygn, känns alltid lika konstigt. 

Resan var rakt igenom bra, inga missöden förutom en försvunnen hårspray som var en riktig petitess. Jag skulle kunna skriva i evigheter om hur jag flutit runt bland vågor i havet, snorklat bland fiskar, ätit skaldjur, druckit öl och strawberry daiquiri, men jag har inte tid för jag har en massa plugg att ta igen. Vill vill vill inte, vill bara redigera alla hundratals bilder, njuta av min renbäddade säng, läsa alla sexhundra inlägg på bloglovin och chilla. Måste. 

En lite rolig men ful blixtbild(hatar blixtbilder) från kompaktkameran under en svingod middag i Torrevieja.  


Flying away from reality, whatever happened to gravity?

Nu drar jag till varmare breddgrader i 10 dagar och tänker njuta till fullo trots min förkylning och hosta. Jag tänker dricka billig öl, fotografera, bada i 28 grader varm hav, shoppa, festa långt in på morgonen och leva så som livet ska se ut för en 18-åring. Jag drar till landet som är muy loco och jag tänker ha det bäst. Hörs om 10 dagar!

PS. Du kommer saknas Marina.


chaos

Idag efter skolan drog jag och två vänner på roadtrip till Västerås. Varför? Jo, för i tisdags kväll runt 23 upptäckte mamma att hon slarvat bort mitt pass, sådär tre dygn innan resa. Så vi var i Västerås för att fixa ett provisoriskt pass för tusen spänn som bara håller till april. Sjukt surt men det får det väl vara värt. 

Allt som möjligtvis har kunnat gå emot mig, har gått emot mig. Jag behöver använda både fingrar och tår för att räkna upp allt som gått fel inför den här resan. Paniken har fan varit oundviklig, kom till ett stadie igår då jag var beredd att packa upp väskan och stanna hemma, så otroligt hopplöst kändes allt. Men nu har jag ett rosa pass i min hand och känner mig mer redo än någonsin!


Bild från 09

this too shall pass

Efter att ha gått runt i ett lyckorus i flera dagar drogs jag ner så snabbt att jag själv blev chockad över hur påtagligt det blir bara genom att uttala orden till någon annan. Men sen när ångesten rinner av är man lättare än någonsin.

Jag är jättesjuk och det känns som att jag ska hosta upp mina lungor när som helst, skitnice! Kl 7 imorse klampade det in hantverkare och började riva upp toalett och badrum pga fuktskador. Jag som tänkte ta sovmorgon och vila ut förkylningen. Jo tjena när det låter som om de tar fram släggan och slår sönder allt kakel. Tröstar mig med att packa väskan till Spanien, för på fredag bär det av, sjuk eller ej!



braid and birthmarks



6/9 -11

Idag har varit en väldigt bra dag. Utan anledning egentligen. Har bara vairt på sjukt bra humör hela dagen. Såna dagar är ju rätt bra om jag ska vara ärlig. 

Flytten i helgen var hemskt jobbig med allt som skulle göras och jag bar och bar och bar och monterade och monterade. Det tog liksom aldrig slut. Dessutom blev det ett ganska sorgligt avsked när vi skulle åka hem på söndagen. Men jag tror att dom kommer ha det riktigt jävla bra i Göteborg. Hyllan på bilden längst ner hjälpte jag till att montera. Miljoner bitar senare kände jag mig som en riktig handywoman med skruvdragaren och hammaren i handen. 





storebror

Imorgon flyttar min storebror, Elias, till Göteborg med sin flickvän för att plugga. Det känns ganska vemodigt att hjälpa honom bära iväg sina saker, men samtidigt är jag glad för hans skull(och för att jag har en anledning att besöka fina Götebrog). Min bror är bra på så många sätt och jag kommer sakna honom så mycket.

Han är den som alltid kan hålla huvudet kallt, oavsett. Han har räddat mig och min familj ur rent ut farliga situationer ett flertal gånger och jag vet inte hur jag ska uttrycka mig i ord om vilken hjälte han är för mig.
Ur mångas ögon är han extrem i sitt tankesätt och sina åsikter, men jag ser verkligen upp till honom för hur han är som människa även om hans åsikter inte är mina. Vi har inte alltid gått ihop, men vilka syskon gör det? Sedan han flyttade till pappa för två år sedan har vårat förhållande bara blivit bättre då vi inte bott ihop, och jag uppskattar verkligen min bror. För hur han alltid ställer upp, hur han alltid ger mig spontana kramar och frågar "Hur är det med dig, syster?".

Jag får ständigt höra hur lika vi är, att vi till och med ser ut som tvillingar. Att jag är en sminkad verision av min bror. Jag får hela tiden höra "men är inte du Elias syster?" eller att någon hälsar på mig genom att säga "hej Elias syster". Det har liksom blivit min titel, Elias syster. När jag gick i 7:an och han i 9:an trodde till och med några av hans klasskompisar att vi var tvillingar men att jag hade gått om två år. Det konstiga är att jag inte kan se det, jag tycker inte att vi är lika. Vi är otroligt olika till sättet dock. Han är insatt i politik, jag blir uttåkad. Jag gillar att plugga, han gick knappt i skolan. Jag tycker om att träna, han har inte tränat på år. Jag är ytlig, han älskar att klä sig i det fulaste han kan hitta för att det är roligt. And so on.

Han har självdistans, han är vältalig, artig, allmänbildad, grym retoriker och brinner verkligen för sin politik. 

JAG KOMMER SAKNA DIG




Det är okej att känna