De där drömmarna vi drömde kom från gränsland bortom taggtråden

 
Det är det värsta jag vet att vakna precis lika utmattad som jag la mig, trots att timmarna tickat förbi och lagt sig på hög. Jag är helt slut när jag vaknar med tårar i ögonen på grund av dessa jävla mardrömmar. Inga drömfångare hjälper fastän jag som liten alltid önskade så intensivt att den skulle fånga upp allt det där hemska när jag sov, så att jag aldrig behövde uppleva det igen. Det tar på krafterna att inte vilja blunda för man vet att obehagligheter väntar, men samtidigt vara så utmattad att man inte orkar något annat.
Det känns liksom enda ut i fingertopparna. 

Förövrigt blev jag av med en bit tand på juldagen då vi var ute släckte törsten, genom en olyckshändelse såklart, men min annars väldigt raka tandrad ser plötsligt lite med hardcore ut. Fast den är trasigare på baksidan. 


julafton

Lite få dokumenterade ljusglimtar från julafton. En mysig dag tillsammans med familjen som sedan följdes upp av juldagsfestande med finfina vänner. Superfina julklappar som vanligt, vegetariskt och veganskt julbord och kärlek såklart. 


julgranen
finaste storebror och mammaoch jag var extrafin i håret dagen till ära. Bara mitt egna hår och det satt som det skulle hela dagen. 



Totoro

Världens vackraste pälsboll hälsar god jul. 

 
 
 
 

året som gått - 2012

Det här året har varit det mest olycksbringande hittills av mina 19 år. Flera hjärtan har växlat mellan att slå till att vara stillastående och det har varit kaotiskt i princip från början till slut. Fast mitt uppe i allt det onda har jag verkligen fått mer livserfarenhet och lärt mig en hel jävla del.  
 
Jag har inte mycket dokumenterat i bildform från januari, men jag firade ett himla fint nyår med människor jag tycker om och nyårspussar från mina bästa vänner. Under jullovet jobbade jag på min tidigare praktikplats och fick som åskådare erfara vuxenmobbning mot en annan anställd. Det var bland det vidrigaste jag sett och avböjde att fortsätta jobba där. Jag gick runt med en konstig känsla i kroppen och beskrev det som att jag levde bakom en dimma som tornat upp sig som jag inte kunde ta mig förbi. Jag började på min andra praktikplats, Carlings, men festade istället så fort tillfället gavs. Jag utvecklade stressrelaterade utslag, fick panikångestattacker och tillsammans med en massa andra faktorer gjorde det att jag fick avbryta praktiken och jag spenderade all min tid i sängen eller i köket bakandes. 


Februari började med en nystart efter nästan två veckor inlåst i mig själv i på en helt annan plats än vad jag kände till. Nystarten började hemma hos Charlotte tillsammans med henne och Julia då jag började känna igen mig själv igen. Jag njöt av att vakna efter ostörd sömn av solljus och fågelkvitter tillsammans med mina vänner. Praktiktiden var slut och jag började skolan igen och fick ta emot min studentmössa. Det började bli vår men jag uppskattade inte alls väderskillnaden så som jag brukar. Den 27 februari förändrade mitt liv drastiskt och jag har sedan dess önskat att aldrig hamna i den situationen igen och jobbat stenhård för det. 


Jag befann mig i något som snarlikt kändes som ett fängelse. Det kändes som att situationen bara blev värre men jag fick hålla skenet uppe för att själv kunna jobba för någonting bättre. Jag kom underfund med att den enda som kunde förändra var jag. Jag besökte Erikslund med Charlotte och köpte ett par leopardmönstrade platåskor när jag tagit mig ut ur hålan, fick vänskapen till mina bästa vänner att växa till en helt ny nivå och skapade även nya kontakter som senare har betytt världen för mig. I samma veva som jag kämpade mig blå insjuknade mamma och svävade mellan liv och död. Hon blev den tredje familjemedlemmen inlagd på sjukhus på bara tre månader. Jag vakade över hennes sida samtidigt som jag försökte plugga ikapp fem veckor i skolan och vara den starka dottern mamma behövde att jag var. Det var sjukt ansträngande både psykiskt och fysiskt och jag grät mig igenom den tiden. Mamma blev frisk till slut och jag drog en lättnandes suck, tog mina två bästa vänner under armen och reste till Göteborg för att hälsa på min bror. 


Göteborg levererade som vanligt och jag kom hem med en studentklänning. Jag firade min 19-årsdag med storebror i Göteborg och när jag kom hem igen överraskades jag med förfest på stadshotellet och Maskinenkonstert. Jag färgade mina toppar rosa för en kväll och pluggadepluggadepluggade. Jag festade för att ge kroppen och huvudet en paus från skolan och fotograferade även lite kusinbarn. Fast framförallt umgicks jag med Victor. Vi hade känt varandra ett bra tag fast i april började vi umgås mer bara vi.

Första maj började i vanlig ordning med demonstrationer. Skillnaden detta år var att Svenskarnas parti valt ut Eskilstuna som offer för deras äckliga propaganda. Det blev minst sagt kravaller. Det var en hemsk dag med våld på sjukt nära håll, men jag var stolt över alla fina själar som ville visa sitt motstånd mot rasism och nazism. Halva månaden pluggade jag enbart för att sedan släppa allt som hade med gymnasiet att göra när alla skolarbeten vad inlämnade. Jag hade stressat som en idiot för att få klart allt så när det helt plötsligt var slut kom allt ifatt mig. Men ändå så firade jag pride, hade studentfotografering och var i Stockholm med Victor för att se the tallest man on earth. Årets mest genomfina dagar. Shopping, finmiddag, konsert och hotellnatt. Sedan upptäckte vi att självaste Tallest man on earth bodde på samma hotell och vi åt frukost bara några bord ifrån honom. Cecilia fotograferade mig en dag och så var jag mest spänd och pepp över att studenten närmade sig. 

 
Junis största händelse var såklart studenten. Fastän jag var för full så hade jag en sjukt bra dag, från början till slut. Varvade tårar med dans, stolthet, god mat och fina släktingar. Var rädd för vad som skulle hända efter studenten och rädd över att 12 års rutiner skulle försvinna. Fast jag började jobba direkt efter studenten så mycket till vila blev det inte efter allt slit med skolan. Ledigheten firades sedan in på midsommar i en mysig liten stuga nära vattnet, årets första riktiga sommardag klämdes in i samma veva också. 

 
Juli är mest dokumenterat i iphone-material. Jag pysslade ihop med film från midsommar, badade i kalkbrottet, jobbade på KomTek och hade x-antal utgångar. Jag överraskades en morgon med en telefonintervju och kammade hem ett jobb som bollskoleledare för massa energiska barn. Jag hade en konstant svacka i två veckor och det kändes sedan som att jag vaknade upp ur koma, fast ännu mer medveten än förut. Sen åt jag lite hummermiddag hos Cecilia och hängde mest med vänner och pojkvän. 

 
Den 6 augusti åkte jag och mitt gäng på 8 pers till Budapest. Resan blev inte alls som förväntat och nästan allt gick käpprätt åt helvete, men alltså, festilivet var helt amazing. Längtar tillbaka till takterasser som är öppna till sex på morgonen, och så Sziget festival såklart, helt sjukt. När vi kom tillbaka till Sverige låg jag sjuk och nerbäddad i nästan tre veckor och totalsabbade första intrycker som servitris på mitt nya jobb. Prestaionsångesten gjorde att jag la mig undet täcket en vecka till. Ovanpå det så drog våra stipendier inför Ghanaresan tillbaka sina bidrag, så vi kunde inte komma iväg som planerat. Jag har aldrig känt mig så berövad på en dröm tidigare. Inte nog med det så hade jag tackat nej till en fyramånaders fotoresa till Kenya(just för att vi skulle till Ghana) med två svenskar som byggde en skola där. Det kändes rakt ut förjävligt. Åkte och såg Winnerbäck i Stockholm istället, men den dagen förstördes av ett telefonsamtal om min hälsa som förändrat mitt liv väldigt drastiskt. Igen.

 
I det här stadiet kände jag att jag behövde en stor förändring. Jag blekte håret, fick impulser på att raka hela huvudet, ville tatuera mig och pierca mig. Byta ut garderoben och helt enkelt bli en ny människa. Jag kände att jag behövde passa utsidan med insidan, för jag kände mig som en helt annat person. Jag gick med i en feministisk grupp, var i Stockholm en helg och fotograferade min kusins bröllop, fotograferade min lillebror i höstljuset och sist med definitivt inte minst - jag skrev lägenhetskontrakt och flyttade mitt gamla flickrum till en egen lya!

 
Jag piercade medusa, bakade mycket, firade 6 månader med Victor, hade en fotodag med Charotte i ett otroligt vackert höstlandskap och så blev jag med katt. Victors 6 kg katt Totoro flyttade in hos oss på prov och han har stannat sedan dess. Det är mycket roligare att komma hem när man möts att hårbollen. Tre veckor in i oktober fick jag åka akut till vårdcentralen och skära ut min medusapiercing som växt igen på baksidan av läppen så plattan liksom satt under huden. Jag jobbade som vanligt och betalade min första hyra. En inflyttningsfest hade jag såklart också, och alla lyckades bli alldeles för fulla, haha. 

Besvikelsen över hur livet såg ut som nybliven student kom ikapp mig. Jag hade innan romantiserat livet som fri från skolan så pass mycket att jag blev överväldigad och besviken över hur det egentligen blev. Jag firade halloween utklädd till Marie Antoinette men den natten förde med sig ännu mer olycksbringande händelser som resulterade i ännu en djup och svår svacka. Fast samtidigt gjorde jag ett av mina största peronliga genombrott, trotsade en djupt inrotad rädsla i hopp om att allt sakta med säkert skulle gå uppåt. So far, ingen förändring. November förde med sig en positivt sak ändå, regelbundna filmkvällar med onyttigheter och bästa kompisgänget. 


December började med jobb på julmarknaden i stan och minijul-firande med ett gäng vänner som var sjukt mysigt. Utöver det har december varit ganska tråkig. Ont om jobb, jag är asförkyld och en av mina bästa vänner har lämnat landet i tre veckor. Dessutom har det varit svinkallt, så jag har hållt mig inne med te och filmer. Mysigt ett tag, men sen jävligt långtråkigt. Fast snart är det jul och sen nyår och sen tar äntligen det här förbannade året slut. 

hypochondria

Hypokondrikern inom mig skriker lunginflammation. Kortvarig feber, förkylning, hosta ner i magen och ont i bröstet när jag andas. Så jävla typiskt. Har alltid blivit bemött med suckar när min rädsla för sjukdom tagit över. Kan försäkra alla oförstående läkare där ute att det blir inte mindre verkligt för mig bara för att jag bemöts av suckar. Det är liksom lika verkligt för mig som någon annan, även om rädslan ibland kan vara obefogad. Min tinnitus blir galen när jag är såhär förkyl och hostig också. Pipet blir dubbelt så intensivt och jag står inte ut med tystnaden ens när jag ska sova. Och ju mer ljud jag omger mig med desto värre blir det. Så himla positiv cirkel... Har dessutom fått höra en teori om att tinnitus ska vara något psykologiskt som människan "hittat på" eftersom att den problematiken inte finns i västvärlden. Jag vette fan om jag ska tro på det, men eftersom jag alltid får höra "det sitter bara i ditt huvud" när jag är sjuk så börjar jag tvivla på mig själv, haha. Förvisso står ju inte riktigt allt rätt till, men jag får alltid höra att jag inbillar mig, why? Why? WHY?! Kanske de stressrelaterade utslagen på magen också är påhittade. 
 
“After obsessively Googling symptoms for four hours, I discovered 'obsessively Googling symptoms' is a symptom of hypochondria.”
 
 

welcome to the island of misfit toys

Jag drogs till dig för att du var lika trasig och förstörd som jag. På ett annat sätt var du riven mitt itu utan någon som helst rättvisa. Precis som jag. Att få tröst utan ord och mening från någon som är precis lika skör ger själen en knuff i rätt riktning. De kan känna den rakbladsvassa känslan i kroppen utan att säga Jag vet hur det är. Det självdestruktiva är ibland precis vad man behöver för att kunna stå lite stadigare under morgondagen för man behöver falla för att kunna resa sig igen. En delad cigg i din dubbelsäng och egentligen inga känslor alls, bara något så förbjudet och sjukligt behövligt som din hand i min. 
 
 

Why did you stick me in self-deprecating bones and skin?

Hon rörde vid mitt armband på vänster handled. ”Vi har aldrig pratat om dina ärr”. Det knöt sig i bröstet som det alltid gör när samtalsämnet kommer upp och impulsen att dra bort armen var intensiv. Jag lät den ligga kvar. Hon smekte ärren med sina fingrar, ”men jag tycker att de är rätt fina”.
 

home is here

Förra veckan storstädade jag och julpyntade, så jag passade på att dokumentera lite när det ändå var så fint. Bilderna är inget vidare i kvaliten för det blir ju mörkt så himla snabbt, men skitsamma. Det är lite fint att dokumentera sin första lägenhet även om bilderna är dåliga och det fattas lite tavlor på väggarna fortfarande. 

Såhär ser hallen ut. När den är nystädad vill säga, annars brukar den vara lite stökigare, ehehe

Vardagsrummet(eller ja, det rum jag har) med min nyinköpta klänning och blinkande gran i fönstret. Gardiner från bästisarna och så katten i soffan i vanlig ordning. 
Ovanför min sovalkov hänger det vita gardiner och en sjukt söt ljusslinga med blommor. Till vänster även min favorittavla från Vee Speers.
Min sovalkov kompletterat med en fotovägg som så småningom ska utökas. Lite bra citat men mest bilder på vänner. 
Nattduksbord. Det är hur mysigt som helst att krypa ner i sängen och läsa bakom de vita gardinerna och mjuka lampskenet. 
En litenliten del av kamerahyllan med det finaste jag äger. 
klänningen från fönstret.
Le kitchen med nybakta lussebullar och madelbullar. Ni skulle bara veta hur gott det doftade i hela lägenheten. 
Lite detaljer från kökshyllorna.
...Och så har julstjärnan fått sin plats också. 
 
 
 

Are you just getting by?

Jag kanske gick lite vilse i början men jag hade åtminstone börjat gå.
Dessutom var jag tvungen att rita min egna jävla karta.


sista november

Jag har varit sjukt aktiv idag. Jag var uppe redan vid tio och var på benen fram till halv tolv på kvällen. Jag har hunnit med att storstäda hela lägenheten(tar förvånansvärt lång tid på den lilla ytan). Jag dammsög, dammade, julpyntade och torkade alla golv. Flyttade runt möbler och gjorde till och med rent i kylskåpet. Utöver det har jag även bakat lussebullar och vegetariska "köttbullar" på mandlar och ost. Lite fotoprojekt och en välbehövd dusch till sist. Först nu kommer jag i säng och jag är väldigt slut i kroppen. Fast jag känner mig väldigt nöjd över allt jag har fått gjort, och det har varken varit jobbigt eller tråkigt faktiskt. Kanske inte vad man vill ägna en fredag till, men jag har njutit av att bara vara hemma, lyssna på musik, städa och laga mat. Såhär fint har det aldrig varit sen jag flyttade in, inte ens efter flyttstädningen av förra hyresgästerna. Det är verkligen en speciell känsla att ta hand om sitt eget hem. 

Jag ska jobba hela helgen men lyckas även klämma in lite julfirande med vännerna hemma hos mig imorgon. Ska bli så himla mysigt, kan knappt vänta. 

Godnatt!