take my pain and numb me from this

du har hela världen framför dina fötter
jag har hela världen på mina axlar
hjärtat går sönder i takt med den pulserande alkoholen i blodet
det slår till som ett slag mot strupen
och hur ska jag klara av att andas när luften tagit slut
det är jordbävning inombords och allt inuti skakar
utan att det syns på utsidan
det spelar ingen roll om vi kämpar tills vi stupar
till slut når man bristningspunkten
och då spelar inget av det tidigare längre någon roll
alla de gånger du ställde dig upp utan att benen egentligen bar
vem ska orka kämpa för de svaga
vad ska få oss att tro igen
var tar man vägen egentligen?

ingen kan bära det som gör så ont i mina ögon
jävla freakshow




so they say how are things today?

Idag gjorde jag en Izzie det första jag gjorde när jag klev upp. Jag åt inte frukost eller ens satte på datorn. Efter en natt av dålig sömn med mycket mardrömmar, evigt kliande utslag över hela kroppen och huvudvärk pga svullna bihålor ställde jag mig i köket och bakade. Jag vet inte varför, det bara blev så. Jag har inte smakat på någon än(är faktiskt inte ens sötsugen) men dom ser ju goda ut i alla fall. 

Ikväll faller jag för grupptrycket och går ut och dansar trots min dåliga hälsa eller stannar hemmamed film och chips. What to do, what to do? Har riktig beslutsångest. 




om jag tar mig ifrån en sviken dröm och hit igen så kanske jag kan känna meningen med tystnaden.

Det värker i verenda led i kroppen och bihålorna gör huvudet ömt. Förkylningen är på bättringsvägen men resten av kroppen vill inte sammarbeta. Igår natt kedjade lillebror min fast sig och protesterade mot polisen då de skulle skicka iväg sex personer som nekats asyl. Lite batonger mot strupen och onödigt våld och sånt fick han erfara. Alltid är det något... Jag kan ju inte klaga på att min vardag är händelselös i alla fall. Fast nu när jag bara ligger hemma och bokstavligen tycker synd om mig själv och mitt(för tillfället) miserabla liv ägnar jag mig åt ytligheter som att läsa skvallerbloggar, titta på dåliga realityserier(herregud vad mycket skit det finns på Tv. Missar i vanliga fall det eftersom jag nästan aldrig tittar. Hur orkar folk?) och ser på förutsägbara komedifilmer. Sen skriver jag om det i min blogg. Haha, shit. Jag känner ironin och det känns lite skrattretande faktiskt. En positiv sak är för övrigt att jag fick lön idag, mycket mer lön än jag förväntat. Så nu sitter jag här redo för en spontansemester till varmare breddgrader. Någon? Inte? Snälla?





I sense a runner in the garden, although my judgements known to fail

Min stationära dator har kraschat. Allt borta, allt försvunnet. Jag har mycket av mina bilder, texter och filmer på min externa hårddisk, men det sen typ fyra månader tillbaka är förlorat. Det känns som om någon har dött. Dock har min dator varit mig trogen ganska länge och tiden var ute, men kan du inte starta en sista gång så jag får föra över alla mina värdefulla saker? Snälla? Det som är sorgligast att förlora är alla min texter jag skrivit. De senaste månaderna har jag skrivit varje dag och det är något jag aldrig publicerat någonstans. Alla mina ord är borta som om de aldrig funnits. Jag ska göra ett sista tappert försök och ta ut hårddisken och pröva den i en annan dator, håll tummarna för mig är ni snälla.

Förövrigt är jag sjuk, körde tvådagars i helgen och försökte dansa bort allt det där som känns men det gick sådär och drog istället på mig en värre förkylning. Det går fan lite trögt nu. Utvecklar stressrelaterade utslag och allt möjligt. Tänker titta på första avsnitten av nya Skins nu och fokusera på deras drama istället för mitt. 

PS. Har lyckats förstöra kodningen till kommentarsfunktionen, jobbar på det. DS


Source


cause you and I, we were born to die

Vi är så sköra. Så sköra och instängda för att vi är rädda för att bräckas.
Här står vi under svårare tider och bottnar i det vi murat in oss i.
Så avskilda i vimlet. Vi hinner knappat andas.
Fulla med ord vi inte vågar uttala. Rädda för blicken i gensvar.



The road is long, we carry on. Try to have fun in the meantime

I helgen så myste jag med Julia och Lottis och det blev även en härlig spontanutgång men nu är vardagen igång igen och jag kan inte tänka tillbaka på helgens bravader utan ta tag i nuet. Att bero på ingenting så är hela blogg.se's framsida är proppad med träningsbloggar och tips och det gör mig faktiskt lite irriterad över hur hysteriska folk blir över nyårslöften.
Istället för att göra något vettigt kom jag över en liten tisdagslista:

I sommar har jag faktiskt ingen aning om vad som kommer hända. Antingen är det jobb eller resor som gäller. Hoppas på det sistnämnda. 
Jag längtar till studenten med skräckblandad förtjusning. Annars har jag inte så mycket att se fram emot för tillfället. 
Jag skulle vilja resa till Ghana först och främst, sen vill jag se resten av världen. Vartenda hörn. 
Bästa maten är halloumi utan tvekan. Fast all mammas vegetarisk mat är den bästa, hon är grym på mat. 
Jag läser just nu Eating animals av Jonathan Safran Foer. Någonting alla borde göra innan de tar ställning eller blir provocerade av mina matval(vilket många har en tendens att bli, fast jag förstår inte varför). Annars läser jag lite allt möjligt. 
Jag trillar för bruna ögon, fina texter, människor som kan stå upp för sig själva och vara raka och ärliga, smilgropar, omtänktsamhet, våren och såklart fina fotografier. 
Jag är beroende av örtsalt, att fika med vänner och musik vid alla tillfällen. 
Bästa band/artist är just nu Lana Del Rey men annars är det väldigtväldigt blandat. Några bestående favoriter är dock Muse, Coldplays gamla låtar, Johnossi, Winnerbäck, Volbeat. 
Jag ångestar över projektarbetet, praktiken, familjesituationen, sjukdomar och framförallt framtiden.
Jag önskar mig lite glädje för att klara av vardagen men i materiell väg en ny telefon, kameraprylar och pengar till vår resa till Ghana. 
Mitt bästa ämne i skolan är nog svenska och foto, men gillar psykologin sjukt mycket so far. 
Jag tittar helst på deppfilmer, dokumentärer eller nedladdade serier. Hittils har jag plöjt igenom 6 sägonger House, 6 säsonger Lost, 5 säsonger Skins, 5 säsonger Dexter och följt hela Desperate Houswives på Tv. Lite nördigt kanske. 
I helgen blir det häng med Cecilia och Cecilia(alltit bäst) och känner jag mig själv rätt även lite dans på krogen. 
Kvällen tillbringar jag helst med te och en serie på vardagen. Annars med vänner helt klart. Kan vara allt mellan fest och mjukisbyxor och skvaller. Så länge jag har människor jag tycker om runt om mig 
Jag skulle behöva en lycklig familj, mer tid, mindre stress, pengar, vara ångestfri och kanske lite kärleksfulla kramar på det. 


Lillebror, bli inte som jag när du blir stor

Jag älskar dig så mycket att det värker i hela bröstet. För dig skulle jag kunna ta alla smällar i världen, jag vill inget annat än att du ska må bra. Det sista jag ville var att du skulle kraschlanda i samma bottenlösa hål som jag. Fan. Jag kommer på mig själv med att känna all skuld i världen. För uppmärksamheten jag inte gav tillräckligt och inser snabbt hur ont det här gör. Och det gör ännu ondare att veta att jag har orsakat samma sak förut. Ibland tror jag att du är för smart för den här världen, för du ser den i vitögat och klarar inte av ondskan och är för medveten för att hålla uppe lyckan.
Det är barn med hjärtan av guld som sjunker som stenar till botten.

you're only one workout away from a good mood

Idag jobbade jag med en tjej som gav mig lite hopp om mänskligheten igen. Jag trodde knappt att det fanns så trevliga och sociala människor kvar längre. Dessutom fick jag sluta tidigare och när jag skulle gå gav hon mig en kram och sa: "tack så mycket för hjälpen". Det är inte många som visar tacksamhet till den lilla obetydliga praktikanten. Dagens höjdpunkt helt klart. Tog vara på de lediga timmarna med lite samhällsplugg och en joggingtur i kylan med isig asfalt. Nu gör det ont i lungorna efter att ha andats in den bitiga kylan och jag är sådär skönt trött i kroppen. Imorgon blir det helg.



jag har förlorat dagar och ett hopplöst år jag har trampat upp stigar där gränserna går

Det är någonting inombords som ger sig till känna som en känsla utan namn. Jag kan inte äta, sova, koncentrera mig eller ta itu med saker jag måste. Jag lever någonstans där bakom dimman som tornat upp sig runt om och vet inte riktigt hur jag ska ta mig förbi. Det är en bisarr känsla att känna att man inte klarar av sig själv, inte klarar av att ta hand om sig själv utan att kollapsa inombords och omvandla kroppen till små dammkorn. Huvudet spränger och jag förstår fortfarande inte vad som orsakar det. 

Jag har börjat på min nya praktikplats, Carlings, so far so good. När det är mycket att göra på Carlings innebär det sortera evighetsmycket med kläder, larma och vika. På Café Kaka sprang man tills svetten rann när det var mycket att göra. Skillnaderna är stora och jag uppskattar verkligen stämningen på Carlings mer. Dessutom spelas det svinbra musik och det finns snygga kläder. Idag sa chefen att han förväntar sig lika mycket av mig som av sina andra anställda så nu är jag skitnervös inför morgondagen då jag inte kan smita in på lagret och jobba där men det är bara att klä på sig leendet och vara sådär superdupermegatrevlig som man måste när det gäller försäljning.



cigarettes in your bed my head spinning your hand in mine

Jag har fått börja stå i kassan på jobbet nu, det tog en stund att lära sig, men fan vad mycket roligare det är än att springa runt och servera och plocka disk. Igår kom jag hem från jobbet halv sex och skulle på 1,5 timme städa lägenheten, duscha, försöka göra mig lite snygg och anordna förfest. Det var himla stressigt hela dagen men när jag väl slappnade av och umgicks med bra människor så hade jag den roligaste kvällen på länge. Kontrollfreaket inom mig nojar över att ta hem mycket folk men jag hade en otroligt bra kväll, länge sedan jag hade det så roligt på krogen. Vi dansade fötterna trötta, kramades och skrattade kvällen ut. 

Kom på mig själv med att bara ha ätit ett mål mat per dag de senaste tre dagarna, sovit alldeles för lite och stressat för mycket, druckit för mycket cola på jobbet och helt enkelt prioriterat fel saker. Fan vad det känns i kroppen, känner mig degig och seg. Ska bli ändring på det nu, jag tänker dra på mig mina nya snygga träningsbyxor i veckan och få lite bättre rutiner. Jag har nu gråtit till filmen Jag saknar dig. Jag som har sån noja över att mina nära ska dö ifrån mig, så himla dumt att se såna filmer. Finns inget som får mig så berörd, inte ens deras fula dialekt fick mig att bli mindre ledsen. Borde börja kolla på komedier istället, fan. Imorgon ska jag ta tag i mig själv.


Kaya Scodelario

So everybody put your best suit or dress on let's make believe that we are wealthy for just this once

Lite klipp från julafton som egentligen skulle redigerats för länge sedan, men jag har helt enkelt inte haft tid förrän nu. Kvaliten är egentligen värdelös och eftersom jag avskyr all julmusik blev det inte något sånt heller. Death cab for cutie - The new year fick sätta stämningen istället. Jag tycker inte alltid att allt behöver vara tekniskt rätt, ibland blir känslan större utan.

Igår hade jag en typisk tjejkväll med överdrivet mycket gott att äta, ansiktsmask, skitsnack och film fram till fyra på morgonen. Så önskar jag att alla lovdagar kunde se ut. Idag glider jag runt med smutsigt hår i min onepiece och tar tag i tråkiga måsten min sista lediga dag. Sen jobbar jag mina sista lovdagar. Sen är det 4 praktikveckor till, herregud.


So this is the new year. And I don't feel any different.

I wish the world was flat like the old days
then I could travel just by folding a map
no more airplanes, or speedtrains, or freeways
there'd be no distance that can hold us back

Det nya året firades in med otroligt bra människor och dans och mousserande vin och uppklädda människor och fyverkerier och många minusgrader. Pessimisten inom mig föds alltid till liv vid såna här högtider då alldeles för höga förväntningar hos folk förstör och fastän jag lärt mig att inte förvänta mig något storslaget så blir jag alltid lite besviken. Fast jag hade kul, skrattade mycket, jag fick min nyårspuss av Cecilia och fick krama om mina bästa vänner i hela världen och berätta hur mycket jag älskar dom. Det gör ju vilken kväll som helst storslagen egentligen. 

Lite iphone bilder var det enda som togs under kvällen:

Pontus och Pedro samt finaste paret Cecilia och Sebastian.

Victor(haha!) och min Cecilia och jag.

Den andra vackra Cecilia till vänster och strax efter tolvslaget till höger.

Avslutningsvis en ful toalettbild från efterfesten. Såna här bilder är aldrig en bra idé, men alltid lika roligt dagen efter.