There ain't no reason things are this way, It's how they always been and they intend to stay. I can't explain why we live this way, we do it everyday

Det är hysch hysch hela tiden. Desperata försök att släta över alla misstag. 
Fixa till det okammade och städa undan alla brister. Vi lever i ett ständigt förfalskande. 
Jag känner hur du skäms, hur du viskar när du uttalar orden som för dig känns så pinsamma. 
Du verkar tro att bilden utåt måste vara konstant felfri. Som ett blekt, falskt leende visar du upp den perfekta värld du byggt upp. Det du stolt visar upp men sedan gråter om på kvällarna. Vissa saker passar inte in i ramen längre, det blir dammet man sopar under mattan. Det där man döljer och inte pratar högt om. För hur skulle världen reagera om dom fick höra sanningen? 

Det är svårt att förstå, lära sig och acceptera. Lära sig leva med det felfria. Ta åt sig det fläckiga och smutsiga för att lära sig av det. Har man växt upp i en värld med vita slätstrukna dukar utan brödsmulor och oboyfläckar tar det tid att se förbi hela världens förfalskade bild av livet. Spräcka alla ideal och rufsa till det välkammade. För hur ska annars världen förstå - hur ska världen bli en bättre plats om man aldrig blottar sanningen?


Brett Dennen - Ain't no reason
politician's lie and I am not fooled
You don't need no reason or a three piece suit
To argue the truth
The air on my skin and the world under my toes
Slavery stitched into the fabric of my clothes
Chaos and commotion wherever I go
Love I try to follow






studentpresenter

Nu är jag inne i sista jobbveckan och smider lägenhetsplaner, tog ett stort beslut inför framtiden idag och har även planerat en resa till Budapest i augusti med sju fina vänner. Jag måste erkänna att det känns bra, de beslut jag våndats över att ta är nu tagna - och det känns bra. Än så länge, haha. 

Bättre sent än aldrig kommer bilder på två av mina älskade studentpresenter. 

Ett par egendesignade Nikeskor från min fina pojkvän. För några månader sedan var vi inne på Nike's hemsida där vi såg att man kunde göra ett par helt egna skor, så vi gjorde ett par efter min smak bara för att det var roligt att se resultatet. Blev så himla överraskad när jag öppnade paketet, och sjukt glad. Jag trivs väldigt bra i dom för dom är snygga som fan, och inte minst jävligt bekväma. 





Min storebror, hans flickvän och min lillebror överraskade mig om möjligt ännu mer med en Diana mimi-kamera. En otroligt fin och analog kamera med blixt. Dör lite såhär i efterhand när jag har den i mina ägor, ska bara köpa en rulle och börja fotografera analogt! En otroligt fin låda kom den i dessutom. 



midsommar

Vi hade dom bästa förutsättningarna för en perfekt midsommar. Vi var ute i Sebastians sommarstuga i Borsökna, knappt fem minuter från badplatsen. Det var knytkalas så alla hade med sig lite mat och det blev sjukt mycket tillsammans. Oslagbart god kladdkaka till efterrätt och jordgubbar såklart. Sällskapet hade inte kunnat vara bättre och vädret var på vår sida. Vi gjorde kransar, fixade en midsommarstång och grillade. 

Dock drogs humöret och stämningen ner lite när vi vid stranden och fick både rasistiska och sexistiska kommentarer slängda mot oss helt oprovocerat. Sånt gör mig så provocerad att jag har svårt att släppa det. Jag är så sjukligt trött på det. Det startades det en massa diskussioner i gänget istället, men firandet slutade inte förrän halv fem på morgonen då vi stupade i säng.

Har försökt installera premiere hur länge som helst nu för att ätta ihop en liten film från midsommar, men det vägrar fungera. Eftersom både min stationära och bärbara dator är ominstallerade är allt borta. Irriterande. Lite bilder blir det så länge:




















Bitter heart, bitter heart tries to keep it all inside

Zee Avi - Bitter heart

jobb jobb jobb jobb jobb
njuter och våndas
glädjs och skräms
saknar och avskyr
ångest och lyckorus

rädd för vad pauserna i min ensamhet för med sig
så många val att ta
för mycket konsekvenser åt båda håll
rädd för mänskligheten som visar sig allt värre för var dag
för lite tid över
för mycket tid till att tänka på

Det känns så mycket att det inte ryms i kroppen, 
och för första gången på länge kan jag inte ens sätta ord på det. 





17/6 -12

Idag tog jag mig tid att inte göra någonting alls. Jag har jobbat sex dagar den här veckan och idag var första lugna dagen på hur länge som helst. Jag vaknade efter många timmars sömn och låg i sängen till klockan sex på kvällen då jag cyklade hemåt. Jag fick vegetarisk pizza serverad i sängen och slötittade på värdelösa tvprogram hela dagen - och det var så sinnessjukt skönt. 

Fredag och lördag jobbade jag som fotograf på ett evenemang, "Allt om öl" i Eskilstuna. Drack hallonöl, fotograferade event, människor och en jävla massa öl. Det var periodvis väldigt långtråkigt, men vi avslutade de 15 timmarna med en redig fylla på god öl. Nu väntar ännu en vecka fullspäckad med jobb, men just nu känns det som att jag kan ta det med en klackspark. 

Så fort jag får tid ska jag visa två av mina studentpresenter, världsbäst. Dessutom har jag sjukt bra nyheter på ingång. Tills dess får det bli lite mobilbilder från 9 juni.










slutet på allt slit

Studenten var helt fantastisk. Jag hade roligt från början till slut även om det blev väldigt sentimentalt vissa stunder. Champagnefrukosten avnjöts i Amandas fina lägenhet eftersom det regnade ute och sen bar det av till klassrummet för betyg och avtackning. En lärare vi hade ett halvår i ettan höll det finaste talet jag någonsin hört, tror aldrig att en lärare har berört så många elever samtidigt förut. Lärarspexet var bäst. Lunchen var god. Studentflaket var sjukligt roligt trots att jag inte hade så höga förväntningar. 1,5 timme kändes som en kvart och varken mina vita skor eller min vita klänning var särskilt vita efter åkturen. Sen var det mottagning, förfest och studentfest. 

Jag vet inte hur jag ska beskriva dagen, jag har nog inte riktigt förstått det än. 12 år av slit ledde fram till den dagen jag haft så otroligt stora tvivel på om jag skulle nå. Agnes sprang stolt ut med studentmössan och visade stolt sina betyg, för jag klarade det för i helvete. I början av året trodde jag inte att det var möjligt. Studentdagen var något utav det roligaste jag gjort i hela mitt liv, fan vad allt var pepp. Sammanlagt firade vi i 22 timmar och trots alla blåmärken, blåsor och träningsvärken så skulle jag göra om det imorgon om jag fick. Finaste familjen som kommit från alla håll och kanter, fina bror som åkt från Göteborg, finaste vännerna och finaste pojkvännen. 

I måndags började jag jobba och jag har redan jobbat ihop 21 timmar på tre dagar. Önskar att jag fått lite vila innan allt det slitsamma drog igång igen, men jag är otroligt glad över att jag har ett jobb. KomTek för tredje sommaren i rad. Idag kom jag hem 21.30, fick maten serverad, tog en dusch och "knäppte en bärs". Kände mig som en riktig arbetarkvinna. Helt slut är jag. 

Kommande bilder är endast från min pappas kamera och några tagna från kommunens hemsida. Men det kommer mer, tro mig. 






Lillebror, pappa, jag, mamma, storebror



Obeskrivlig flakåktur. Börja aldrig kämpa, sluta aldrig ge upp

Jag och min älskade mamma på mottagningen


pappa och lillebror



8/6 -12

Idag har jag varit så uppe i varv hela dagen att jag inte vetat vart jag skulle ta vägen. Jag har freakat hela dagen och sprungit runt som en idiot på massa ärenden och fixat allt det sista. Nu har jag dock varvat ner och börjar bli trött, det är nog lika bra eftersom jag ska upp om sex timmar igen. Allt är klart inför imorgon och jag är så sjukt taggad på allt som kommer ske imorgon. 

Jag börjar jobba på måndag och sen kommer jag bara bomba bloggen med studentbilder. Det sista jag postar innan det får bli lite bilder från klasshänget i måndags. 
Pusss!







7/6 -12

De senaste dagarna har jag hängt med klassen, fixat flak, grillat, haft övernattning, dansat på filial och hade studentutgång igår. Det liksom flyter på trots att ångesten fortfarande kväver mig ibland. Fast nu vet jag att livet går vidare ändå, det går över, allt ska bli bra. Nu är det inte många dagar kvar och jag drömmer om nätterna att jag försover mig och missar allting, glömmer klänningen och sånt. Är jävligt taggad och spänd inför lördag.

Jag har inhandlat en ny himla fin ryggsäck från weekday btw. Den är otroligt rymlig och skön att bära runt på.


Det är svårt att hitta hit, men det är så enkelt att tappa bort sig

Har ni någon gång känt att ni inte kan få nog utav en människa? Att oavsett hur mycket tid ni spenderar tillsammans, aldrig tröttnar? Har du inte så har du definitivt en känsla att se fram emot. Det är något av det bästa jag någonsin känt. Jag hade ett helt fantastiskt dygn i Stockholm torsdag till fredag. Vi åkte tidigt på morgonen och mötte upp en vän som vi fördrev tiden med lite. Åt falafel-lunch och shoppade. Vid tre checkade vi in på vårt hotell som var otroligt fint. Sådär fint att man hela tiden känner sig lite bortkommen, som om man inte hör hemma bland alla affärsmän- och kvinnor. Vi vilade fötterna en stund på vårt rum 8 våningar upp och promenerade sedan till en restaurang och åt mat, för att sedan styra stegen till Södra teatern. The tallest man on earth spelade i 1,5 timme och jag var så upptagen med att lyssna att jag inte ens tog upp kameran. Så otroligt sjukt bra var det! En jordnära, rolig, avslappnad och liten man som har sjuka skills på gitarren. Han pratade med publiken, peppade på scenen och sjöng exakt lika bra live som inspelat, om inte lite bättre till och med. Morgonen därpå när vi skulle njuta av en fet hotellfrukost står han där framför oss när vi plockar åt oss. Vi båda blev lite starstrucked och lite väl stirriga under resten av frukosten. 

Allt var bara så otroligt fint och bra.