Det bästa med att flytta hemifrån

 
Jag kan äta jordnötssmör direkt ur burken utan att någon misstycker. 
Jag kan ha vänner över när jag vill utan att behöva anpassa mig till föräldrar. 
Jag kan strunta i att diska och städa dagar då jag inte orkar. 
Jag kan ha på Tvn, datorn och sitta med mobilen i handen utan att någon klagar på allt "skärmanvändande".
Jag kan äta precis vad jag vill. Det kan innebära chips till frukost eller gårdagens rester tidigt på morgonen. 
Jag kan bestämma allt själv och känna mig självständig. 
Jag kan spontant bestämma mig för att välkomna en katt till min lägenhet utan att någon klagar på allt katthår. 
Jag kan ramla in klockan fyra på morgonen utan att behöva viska. 
 
Sist men inte minst, känslan av att komma hem är oslagbar. 
Snart när jag har fått ordning på allt ska jag fotografera mitt hem. Mitt hem. Hem

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

16/11 -12

Idag ligger tristessen över mig. Bestämde mig för att ta en lugn dag hemma men tröttnade efter bara några timmar. Jag har blivit så ovan vid att vara ensam i lägenheten, tror jag har sovit själv en hel natt kanske två gånger på två månader. Det är alltid folk här och jag älskar det. Idag är alla ute och firar att det blivit fredag den här veckan också. Själv har jag bestämt att vara nykter fram till jul, alternativt nyår. Bara för att det blir bäst så, en paus för min kropp från giftet bara. Så idag har jag ätit alldeles för mycket kakor som blev över från gårdagens filmkväll, förberett inför helgens morgondagens och planerat vart jag ska hänga alla mina tavlor som tidsfördriv. Fast kan nog konstatera att jag trivs bäst med ett späckat schema, trots att jag alltid våndas över att gå upp tidigt och inte ha tid för mig själv. Tidigare har jag uppskattat ensamtid men nu är det bara tråkigt. Mer liv och rörelse under vinterhalvåret tack!


A vision of ecstasy

Jag har totaländrat på designen. Kändes som att jag hade tröttnat efter mer än ett år med samma stil. Dessutom hade jag kodat så mycket i stil- och kodmallarna att jag inte ens själv kunde förstå vad jag hade gjort. Så jag raderade allt och började om helt enkelt. Fast det är inte klart än, tar lite i taget så jag slipper se kodning när jag blundar. 

Jobbveckorna är slut för tillfället och jag ser inte alls fram emot de närmaste veckorna. Mörkret, kylan, julhets och allt sånt där som aldrig får mig på bra humör. Vill bara ligga inne och dricka te hela dagarna. Den ständigt återkommande vinterångesten, du är inte välkommen i år heller. 


....

Jag gjorde det. Något jag för några månader sedan såg som en omöjlighet, det fanns inte i min värld att det skulle vara möjligt. Jag gjorde det faktiskt, pallrade mig iväg fastän hela kroppen skrek efter motsatsen. Jag var så nära på att strunta i det, för visst kändes halsen lite värre än den gjorde igår? Förkylningen kanske blir sämre om jag inte stannar hemma? Jag gjorde det, men jag är inte ett dugg stolt eller nöjd över mig själv vilket jag borde vara. Jag önskade när jag gick hemifrån att jag skulle komma hem och skriva positiva ord om hur stolt jag var. Men nej, tvärtom. Jag ångrar att jag gick, hulkade över det dåliga beslutet jag tog. Det var egentligen inte ens jobbigt eller svårt, men det påminde alldeles för mycket om något som var det. Något som är allt för intensivt.

Jag satte på arg musik, kedjerökte och sov sedan bort tre timmar i min tröstande pojkväns armar. Sen avslutade jag dagen med att spontant dra ihop ett Sagan om ringen-maraton med lite vänner. Chips, popcorn, choklad, läsk och tända ljus på en vanlig torsdag, det är att uppskatta en tidigare så värdelös vardag. Så mycket bättre än att ligga och beklaga- och tycka synd om sig själv. Nu vankas det jobb hela helgen så nu bör jag vekligen sova. 



Tell me there´s hope


på tomhetens botten står vi på toppen

Och mitt uppe i det odödliga lyckoruset blev jag alldeles för full. För höga förväntningar och snedsteg som inte går att få ogjoda. Dans i benen och alldeles för högt ovan molnen. Jag blir rädd. Det är farligt att vara sådär onårbar, fötterna upp i luften och inte en enda kroppsdel stadigt på marken. Ställer till så allt blir uppochner utan att ens hinna reflektera, bara lyckoruset som gör sig påmind och en stressad känsla av att ta vara på den. För jag vet att när den rinner av kommer dess frånvaro ligga tätt intill. Idag gör det ont i hela kroppen, speciellt inuti.

Vi var på lokalfest igår utklädda till bland andra Mia Wallace, Kleopatra, en tupp, Richie Tenenbaum, Alex från clockwork orange och jag själv gick som Marie Antoinette. Lokalen var så himla fin och i princip alla var utklädda. 


1/11 - 12

Jag har jobbat hela veckan, och idag har jag slitit med över hundra barn sammanlagt mellan 09 - 19. Det tar på krafterna kan jag lova, både huvud och kropp är helt slut. Imorgon är jag ledig och får långhelg. Det firades med subway och streetfighter på xbox med pojkvännen och duntäcket virat runt kroppen för att elementet är fortfarande inte på så lägenheten är himla kall. Imorgon är det maskerad och födelsedagsmiddag som står på schemat. Jag är rätt så pepp på att klä ut mig och jag och Cecilia har konstaterat att det skulle vara så mycket roligare om man fick gå runt i peruk jämnt. Byta frisyr hela tiden liksom, beroende på om man känner för page, lockigt, långt eller en annan färg. Utöver det faktum att det bara finns slampiga utklädnader för kvinnor så borde man klä ut sig lite oftare. 

Förra året var jag evil twin tillsammans med hitgirl och en varulv: