27/10 -12

Jag har blivit med katt! Min pojkväns katt Totoro har flyttat in för att stanna. Det är så mysigt att ha en tjock hårboll bredvid sig i soffan och någon som kommer och väcker en på natten för att kela och spinna. Älskade, älskade djur. 

För övrigt har jag jobbat i veckan, blivit arg på människor på krogen som objektifierar, invigt min vinterjacka(fa-aan vad kallt de är) och framförallt tvivlat på huruvida jag verkligen klarar av det här med allt ansvar som en lägenhet innebär. Men det går nog över, jag behöver bara vänja mig vid allt. Om några dagar har jag bott här i en månad, helt sjukt vad tiden går snabbt. 


cupcake-sunday

Idag kom Charlotte över och vi spenderade denna kalla söndag inomhus med att baka muffins. Jag fick ett kakfat, en sprits och muffinsformar av henne och Julia i inflyttningspresent, så vi invigde alla tre! Nu står dom fint uppradade på det blommiga kakfatet. Även om det aldrig blir lika fint som det ser ut i boken så blev det en fin söndag!

Update om djurparkshysterin: krismöte och extrakoller om hur liknande branscher skötts. Så jävla bra! Snälla, lite ändring i hur djur behandlas nu!


Saker ni förmodligen inte visste

Har samlat på mig lite onödig fakta jag tänkte dela med mig av:

- Jag har en lätt fobi för duschdraperier. Japp, det är sant. Känslan av när ett duschdraperi nuddar kroppen eller klistrar sig mot kroppen får mig att bli äcklad. Nuddar jag draperiet minsta lilla mår jag illa och trycker mig mot väggen. Jag föredrar helt klart skjutdörrar för duschen. 

- Jag klarar inte av tuggljud. Inte ens mina egna. Inte just tuggandet, men det där smaskande ljudet som automatiskt sker när man har mat i munnen. Dom flesta tänker inte ens på det, men om det är tyst när jag äter mår jag uppriktigt dåligt. Jag skulle försöka demonstrera vilket ljud jag menade för mamma häromdagen, men jag klarade inte av ljudet ens då. Jag har ingen aning om vad det kommer ifrån, men jag tycker det är så jävla äckligt. Jag måste alltid ha ljud på när jag äter, även om jag är själv. 

- Jag är extremt kittlig under fötterna, ibland är det till och med jobbigt att sätta på sig strumporna. Försöker man kittla mig är jag inte ansvarig för sparkar i ansiktet. 

- Om några timmar ska jag till akutvårdcentralen och skära bort min medusa-piercing. Den har nämligen växt igen på baksidan av läppen så plattan sitter liksom inne i läppen. Det är infekterat och gör galet ont. Jag är sjukt jävla nervös och besviken för jag trivs som fan i den. 

- Jag tycker att det är roligt att storhandla nu när jag bor ensam, uppskattar det verkligen trots att det försvinner massa pengar. 

- Jag är feminist och avskyr all sorts sexism. 

- Jag har ett dokument i datorn där jag har texter sen högstadiet. För tillfället innehåller den 18 642 ord. Bara babbel till för mig själv att minnas. 

 

Den kalla sanningen

Igår gick Kalla fakta på Tv. I gårdagens avsnitt granskade dom en av Eskilstunas största turistattraktion: Parken Zoo. Dom går ut med att rädda världens utrotningshotade djur. Repotaget visade makabra bilder på frysta djur inslängda i en stor frys och Parkens ansikte utåt ljög sig blå om vart alla de försvunna arterna tagit vägen. Jag har alltid varit skeptisk till djurparker. Jag har många fina minnen från Parken zoo från när jag var liten, men jag har alltid haft en känsla av ångest när jag ser de stora djuren titta ut genom de stora glasburarna. Speciellt när barnens nyfikenhet går ut på att slå på glasrutorna och djuren bakom ser nästintill apatiska ut. Det har alltid känts fel och nu när jag blivit äldre och mer medveten har jag bojkottat allt som har med inlåsta djur att göra. Oavsett om det gäller djurparker eller grisfarmar. 

Utan att se programmet kunde man lätt följa den via Facebook. De flesta rösterna var upprörda och äcklade över hur kadaverna slängts i frysarna, staplade på hög utan minsta omsorg. Dock påpekade även många att det var jobbigt att höra alla klagoord, att det varit uppenbart sedan länge att djuren behandlas dåligt osv. Det är möjligt, men jag är överlycklig över att Kalla fakta granskar den här verksamheten. Även om det bara skulle göra att en människa tänker efter lite extra när det handlar om instängda djur så känner jag mig glad. Jag önskar att det sitter i, den där äckliga känslan av hur djuren hanteras på de flesta djurparker och farmer, för då kanske människor även kan tänka sig att ta reda på hur det går till på andra ställen där djur hanteras(läs: slaktas, flås, torteras, är instängda). Får den här granskningen bara en människa att tänka efter så bockar jag och bugar. Tack Kalla fakta för att ni granskar såna här verksamheter! 

För mig personligen är det både oförlåtligt och väldigt oförståligt hur det går till såhär. Jag har också hört om djurparker som har för få skötare så att djuren inte får tillräckligt med mat och även slaktas på egen hand för att parken inte haft råd med en korrekt avlivning. På Parken Zoo avlivades fullt friska utrotningshotade djur enbart för att ge platsen till andra djur. Jag förstår inte hur man kan behandla ett djur illa sådär, speciellt inte om man jobbar med dem varje dag och därmed borde få ett speciellt förhållande till djuren i fråga. Sjukt tycker jag. 
Fast sen får man inte heller glömma att det är lätt att vrida på sanningen i Tv, saker kan alltid ha varit överdrivna. Men att djur behandlas dåligt på såna ställen, det är ju ingen hemlighet direkt. 

Jag och min lillebror konstatera häromdagen att djur ger en alldeles unik känsla av kärlek som man inte kan känna av något annat. En speciell känsla av närhet och mysighet. Värmen och lukten. Det känns verkligen tomt här i min lägenhet utan ett djur. 





hösten

Igår åkte jag och min fina vän Charlotte ut till Sundbyholm trots de ytterst få graderna. Det stack i fingrarna av kylan och kinderna blev snabbt röda. Dock hade jag klätt mig i det varmaste och höstigaste jag kunde hitta i garderoben. Vi hittade den mest fantastiska höstnaturen och spenderade två timmar med att fotografera. Vi blev liksom lite stumma över hur fint det var, och än en gång fick jag bekräftat hur mycket jag tycker om svensk skog. Låter kanske lite väl positivt för att vara jag, men det var helt fantastiskt vackert. Solen kikade fram just de två timmarna vi var ute dessutom, när vi var klara började det regna. Ment to be liksom. Vi kom överens om att sånt här måste man göra oftare. Åka ut och dokumentera det vackra med alla årstider. 

Åh, det är såna dagar som får mig att uppskatta min existens lite extra - när jag får ägna mig åt det jag älskar allra mest. Att sen komma hem till min egna lägenhet och värma mig hos finaste pojkvännen, känna lyckorus helt enkelt. Fan så fint. Tack för det!












 
 





mitt hem

Jag lever! Jag bor i min alldeles egna lilla lägenhet, lagar min egen mat, låter vänner komma och gå och allt sånt. Jag har inte haft internet på en vecka, vilket har varit förvånandsvärt skönt faktiskt. Nu är det dock igång(fast det trådlösa vill såklart inte funka ännu) så jag tänkte skriva en kort resumé av vad som hänt den senaste tiden, det har ju faktiskt gått 11 dagar sen jag flyttade. 

Jag har först och främst haft fullt upp med att packa upp och få iordning vilket är en evighetsgöra trots den lilla lägenheten.


Jag har även hunnit med att jobba på två jobb
Bakat bullar i terapisyfte. Tänkte att en skitdag kunde göras bättre med lite kanelbullar. Dock brändes dom, så humöret blev knappast bättre. 

Piercat medusa. 

Jag har haft en inflyttningsfest med ett gäng härliga människor



Jag har firat ett halvår med min pojkvän. Han överraskade mig med finaste middagen, mousserande vin, tända ljus och lite påfyllning med mina favoritpopcorn i skafferiet. 

Varit hundvakt åt valpen Rufus.


Jag har hunnit ha några riktiga skitdagar då allt gått åt fel håll, speciellt viktiga saker som måste fixas i lägenheten har gått snett. Typ två eluttag som var sönder, boxen som inte vill fungera, tele2 som inte ville godkänna mitt köp trots en halvtimmes telefonkö och lite annat smått och gott som gjort mig lite galen. 

Jag har haft fullt upp hela tiden och har knappt haft tid för att andas känns det som. Fast trots allt fysiskt jobb en flytt innebär så har jag haft mitt goda humör med mig under en längre tid. Nu börjar den dala lite när tröttheten kommer ikapp mig, men jag har verkligen uppskattat att äntligen fått komma iväg och stå på egna ben. Jag har tänkt på den här flytten sen jag var 13- 14 år och nu var det sedan länge dags. Det känns sjukt att det står mitt namn på dörren, att jag har en egen plats att vara på där jag får bestämma helt själv. Jag är sjukt tacksam för det. 

Fast det bästa av allt med att ha flyttat, det är känslan av att komma hem.