tillbakablick

Nu är det dags igen, för en överblick över året som gått. Även om 2013 varit betydligt bättre än 2012 så har jag ändå fått uppleva mycket motgångar, sjukdomar och kriser. Men det kanske är det som hör livet till, typ. 


Januari började med att Cecilia och Sebastian flyttade till Uppsala, vilket såklart var roligt för dom, men sög för mig. Jag kunde inte längre smsa och fråga om en spontanfika eller spendera varje lediga kväll med henne. Något bra var iallafall att jag trappade ner mediciner och därmed blev mänsklig igen, orken kom tillbaka och jag började springa igen. Livet var lite kaotiskt och samtidigt var jag arbetslös. 

Februari innehöll mitt första Uppsalabesök hos Cecilia och Sebastian som typ var magiskt. Levde på det i flera veckor efteråt. Jag dansade på Filial och var ganska hoppfull om framtiden. Jag fick ett jobberbjudnade och en kaka som lovat att det skulle bli bättre. Jag fotograferade mycket även om det mesta fortfarande är opublicerat. 

Mars var händelserikt. Den 8, på internationella kvinnodagen, så hade Etown Grrrl Gang ett evenemang på Balsta med en massa olika akter. Musik, föreläsningar, utställning och högläsning bland annat. Det var lyckat och vi avslutade dagen med en demonstration, Ta natten tillbaka. Där fick vi mycket mothugg, för jag antar att det är provocerade för många att ett gäng orädda brudar går och skriker slagord. Men det var lyckat, och otroligt peppande. Jag spenderade en heldag i Västerås med hotellfrukost, shopping, middag och bio. Jag var på en hejdå-fest för Julia som flyttade utomlands, sökte miljontals jobb och sökte högskolekurser. Månanden avslutades med en tidig födelsedagsfest på Filial som var mycket rolig, men slutade i katastrof och bråk. 

April. Våren började komma men jag var inte ett dugg lycklig över väderskillnaden, så som jag brukar bli. Jag spenderade en vecka i sängen och ville inte göra något annat än att dra täcket över huvudet. Jag blev överraskad av familjen på min födelsedag, åt indisk middag och gick på teater. Jag var 20 och det blev lite liv i ögonen igen. Jag fick ett nytt jobb som jag stormtrivdes på, tatuerade mig, åkte skoter på isen, var i Uppsala igen och vidgade min umgängeskrets och hängde mycket i Strängnäs. Och, jag klippte av mig tre dm hår! En bra månad trots dålig start. 


Maj innehöll mest bussresor fram och tillbaka till Strängnäs. Det var nya människor och massa fest som lockade. Vi firade Valborg i en stuga på landet och Cecilia var hemma i stan en sväng som firades med grillat i vårsolen. På mammas födelsedag åkte familjen till Göteborg och hälsade på storebror. Vi åt vegansk sushi, kollade på svettiga löpare som sprang Göteborgsvarvet och såg Daniel Johnston - en kort men väldigt känslosam konsert. Festandet fortsatte månaden ut och till slut blev jag totalt utmattad. I samma veva fick jag också sömnproblem, kunde inte somna om nätterna utan låg timme ut och timme in och stirrade i taket. 

Juni och sömnproblemen fortsatte. Lärde mig i den här vevan att dricka kaffe för att överhuvudtaget kunna hålla mig vaken på jobbet. Cecilia var än en gång hemma i stan, jag jobbade jätteintensivt och fick otroligt dåliga nyheter under ett arbetspass som har påverkat väldigt mycket sen dess. Jag firade en fin midsommar i en stuga i Borsökna och så fort jag fick semester åkte jag och familjen på en veckas roadtrip med Göteborg, västkusten, Norge och Växjö som destinationer. Jag fotade en del självporträtt och hade på mig långkjol för första gången. 

Juli har jag inte mycket dokumenterat från alls. Jag vet att jag jobbade väldigt mycket, fick besked om att jag kom in på mina distanskurser och drömde helt sjuka drömmar om pedofiler och död. Jag gick även på en gymnasieåterträff som var väldigt rolig trots asfaltsvurpor på cykeln. 

Augusti började precis som april, i sängen. Långa dagar av ensamhet och tårar. Men jag ryckte upp mig igen, som jag alltid lyckats med på något vänster, och bestämde mig för att sängen inte skulle vara till för något annat än just sömn. Och det har jag faktiskt lyckats med! Det var en genomgående tung och utmanande månad och jag pressade mig själv till det yttersta samtidigt som jag jobbade mycket. Jag började göra en webbtidning på jobbet och var bland annat på en fototur med chefen för att få porträttbilder till tidningen. 

September innehöll tre deltidsjobb och två högskolekurser på distans. Det var ett evigt pussel att försöka få ihop vardagen och jag cyklade febrilt från jobb till jobb. Det var dock värt det, för jag blev skuldfri vilket var en helt fantastisk känsla! Den 17 september blev jag kattägare, ett beslut jag inte ångrat en sekund. Kissen vid namn Pussy är min ögonsten, hon förbättrade min vardag avsevärt. Jag började tycka att livet var lite roligt igen och kände för första gången på hela året att jag mådde riktigt bra. Jag levde i lyckorus.  

Oktober blev den månad där jag skrev min allra första högskoletenta. Jag hade ettårsdag med min lägenhet och firade med att möblera om. Hösten var fantastiskt vacker och jag tog långa promenader i vinröda kängor. Jag jobbade och pluggade fortfarande intensivt och mitt dåliga immunförsvar sa nej till all stress och gjrode mig sängliggandes i feber i en vecka istället. Sist men inte minst så vann Etown Grrrl Gang Eskilstuna kommuns jämställdhetspris! 

November började med en Uppsalavisit. Jag skrev tentor och var på ett känslosamt Grrrl Gang möte. Jag blev utslängd från krogen av homofobiska vakter men fick även två nya vänner som jag värderat högt. Det var en månad fylld av jobb jobb jobb och plugg. Månaden gick fort samtidigt som jag avskydde den tråkiga vadagen, jag såg bara fram emot helgen då festligheter långt in på morgonen stod på schemat, jämt. I slutet av månaden var jag på en Lars Winnerbäck konsert och en manifestation för krav på samtycke där Etown Grrrl Gang framförde poetry slam. 

December bjöd på nattskräck utöver det vanliga. Jag drömde flera mardrömmar per natt och vaknade av panikångest vilket gjorde det jobbigt att lägga sig. Tröttheten var konstant. Den 14 åkte jag till Sälen med familjen och mammas sambos familj. En vecka i en stuga med god mat, mycket snö och öppen brasa. Jag kom hem den 21 och har varit ledig sen dess vilket jag inte varit sen en vecka på sommaren. Har vilat, pluggat och hängt med vänner. 
 

Blev alldeles trött av att gå igenom det här året, humörsvängningar much?
 

på tv sys en klänning av en mus, det känns logiskt under glöggens rus

 Lite töntiga, skakiga och ofokuserade klipp från min vecka i Sälen tillsammans med familjen:


how strange it is to be anything at all

Jag började julafton så otraditionellt jag bara kunde. Jag vaknade upp ensam av att kissen hoppade upp i sängen och ville gosa, och jag drog mig länge efter sovmorgonen. Sen gick jag upp och placerade mig i soffan och såg tre avsnitt av American Horror Story. Opressat och avslappnat. Sen tog jag bussen till madre och lillebror och hade några otraditionella och mysiga timmar tillsammans med dom. Det enda juliga var nog Aladdinasken och ris á la maltan. Ångestfritt. 

På juldagen samlades ett gäng efterlängtade människor + nya bekanskaper för lite ölspel, skratt och mycket prat. Dessutom gosade jag med en iller(!!!) vid namn Casper. Sånt fantastiskt djur och det var hur mysigt som helst. Blev så förvånad när jag såg honom springa över golvet, helt oförberedd på att det ens fanns ett djur i lägenheten. Natten var fin, ett gäng människor jag tycker om men träffar alldeles för sällan kan bara resultera i en fin kväll. Sen har jag haft en kompiskväll med Majja, falafel och chips och övernattning. Det är rätt så skönt att vara ledig. 

 




Tandådalen

Min frånvaro har berott på semester. Jag har läst böcker för underhållning(alltså inte pluggrelaterat) vilket jag inte gjort på över ett halvår, jag har unnat mig att sova mitt på dagen och ätit nästan tredubbelt så mycket jämfört med var jag brukar. Mammas veganska mat är to die for, har känt mig riktigt uppassad med tre mål mat om dagen serverat utan ansträngning från min sida. Vi har varit en vecka i Sälen, Tandådalen för att vara exakt. Åtta personer i två små mysiga stugor. Det har varit gott om snö och alldeles lagom kallt. Jag och lillebror byggde en snögubbe, vi har spelar oräkneligt många partier skitgubbe, Rappakalja och Bezzerwizzer, sett film och tagit promenader. Druckit glögg och gjrot julgodis.  





Å andra sidan, det som inte fastnar på bild, har jag bitit ner nagelbanden tills det blöder på ren automatik för att klara av de oundvikliga familjebråken som uppstår, för att klara av att stå ut utan att fly som annars är den vanligaste reflexen. Jag är inte van att vistas kring människor dygnet runt i en hel vecka och det tar på krafterna att inte själv bli en del av den dåliga stämningen som får väggarna att krypa närmare. 

 
 
 

underhållning

Idag har jag jobbat hela dagen och är väldigt trött. Trött på att bli dåligt behandlad som timanställd, trött på att bli sviken och trött på att vara ett andrahandsval. Så för att höja humöret lite fastnade jag på Tumblr. Det är få saker som får mig att skratta högt i min ensamhet, men djur-gifar är fan en av dom!! Tröttnar aldrig! 

 
 
 

Ett nej är ett nej är ett nej

För exakt en vecka sedan var Etown Grrrl Gang inbjudna till en manifestation som anordnats av Tjejjouren Meja. En manifestation för krav på samtycke och mot de rådande våldtäktslagarna. Ett sjukt viktigt ämne. Tre stycken från gruppen framförde lite poetry slam på temat och det blev sjukt bra. Det var förvånansvärt många som var där och lyssnade, trots den bitande kylan. Jag var där och filmande. 

Igår fick jag även ett brev med sjukt bra nyheter. Vi hade blivit godkända en stor summa i projektbidrag som ska gå till internationella kvinnodagen nästa år. Ser fram emot en storslagen 8 mars. Med tanke på att den i år blev fantastisk, då arrangerad helt utan pengar, kan det bara bli bättre nästa år. Så sjukt fantastiskt att bli så uppmärksammade så att vi har möjlighet att utföra våra ideer. 


“Those heart-hammering nightmares that start to lose coherence even as you're waking up from them, but that still manage to leave their moldering fingerprints all across your day.”

Jag vet att jag tjatar, men det känns inte som att jag riktigt kan få fram hur mycket det påverkar mig. Hur mitt omedvetna spelar på mina största rädslor och får kroppen att krampa och luften att ta slut. Jag vaknar av tårar som svämmar över och en intensiv skräck i kroppen. Det spelar heller ingen roll hur frenetiskt jag försöker övertala mig själv att "det var bara en dröm, det var bara en dröm" för känslan sitter kvar i hela kroppen ändå. Det är så verklighetsbaserade upplevelser som spelas upp bakom stängda ögonlock att jag liksom tappar greppet av vad som är på riktigt och var som inte är det. Flera gånger om dagen måste jag anstränga mig för att försöka komma ihåg om "hände det här på riktigt eller är det bara minnet av en dröm?". Jag blandar ihop verkligheten med det omedvetna. Freud kanske hade en poäng ändå. På ett sätt känns det så töntigt att påverkas såhär, det är ju faktiskt inte på riktigt. Men jag kan inte hjälpa det, jag kan inte ändra på hur sjukt mycket det förstör min vardag.

Jag kan inte förstå hur jag kan somna med ett leende på läpparna efter en fantastisk dag, till att vakna i panik och att hela dagen gå runt med en känsla av extremt obehag. Det borde inte vara möjligt, och jag blir så arg över att inte få behålla glädjen. Att något så dumt som mitt huvud bara hittar på kan förstöra så otroligt mycket för mig. 

Jag skrattar vid de tillfällena jag berättar för någon vad som pågår i mitt huvud på natten, för hur ska jag annars hantera det? Jag måste ju försöka leva i verkligheten mer än jag är fast i mardrömmarna. Mest av allt vill jag bara att någon ska trolla bort det här så att jag kan få njuta av ostörd sömn och få den vila jag behöver. Kroppen ligger på helspänn hela natten och det känns som att jag varit på ett hård träningspass när jag vaknar helt svettig och panikslagen. När kan jag få lite lugn och ro? 

 





tre bra & tre dåliga

Nu är det december. Jag kommer aldrig vänja mig vid kylan och mörkret. Jag blir lika chockad varje år över att det är mörkt halv fyra och hur otroligt mycket det påverkar mitt humör. Frågar mig själv varje år hur jag ska klara av flera månadet av att hacka tänder och att knappt se dagsljus. Jag vet aldrig riktigt hur det går till, för det är verkligen påfrestande att leva i kyla och mörker. 

3 bra saker med november:
Besök i Uppsala hos älskade Cecilia.
Ökad inkomst. 
Nya vänskaper. 

3 dåliga saker med november:
Alldeles för mycket jobb och plugg, utan vila. 
Mycket jobbiga händelser som skett. Tex det där med att bli utslägd från krogen, sjukt jobbiga självinsikter, poliser, cancer osv. 



3 saker jag ser fram emot i december:
Stugmys framför en öppen brasa med ett gäng böcker i Sälen. 
Bästis kommer till stan. 
Vegetariska köttbullar på mandel och ost, mmmmmm. 
 
3 mål med december:
Klara av psykologikursen.
Stå ut med vintern utan sammanbrott. 
Nå mina personliga mål och ha lite självdisciplin



Stephen Fry kommer ut

Visste du att homosexuella hadnlingar är förbjudna i 84 länder? Visste du att det är straffbart och kan resultera i döden? Visste du att samkönade handlingar straffas med upp till sju års fängelse i Uganda? Upp till tolv år i Sri Lanka? Att sexuella kontakter mellan män är kriminaliserade och bestraffas med upp till livstids fängelse? Visste du att det finns specifik terapi som ska "bota" homosexualitet? Att män våldtar homosexuella kvinnor för att "bota" deras läggning? Att homosexuella hängs i Iran?

Idag var första delen av dokumentären "Stephen Fry kommer ut" på 2an. Han åker runt i världen och konfronterar högt uppsatta homofober som tycker att homosexualitet är ett brott. Han träffar även människor som har(och är) offer för ett sånt förtryck. Hjärtskärande berättelser verkligen. Hur kärlek kan ses som brottsligt och som en sjukdom kommer jag aldrig att förstå. 

Vissa delar skrattade jag högt åt i förakt, för att de homofober han pratade med var så otroligt tappade. Kommentarer som "du missbrukar din penis" och att "homosexualitet är ett beroende". Att de bara la sin fokus på sexet(speciellt analsex) var ju inte förvånade, för det är tydligen det som upprör, fastän analsex är vanligast hos heterosexuella par. "Jag blir förälskad i en man, inte hans anus" kontrar Stephen med. Ugandas minister för etik och integritet vill krossa Ugandas hbtq-rörelse och är övertygad om att alla homosexuella försöker värva nya "medlemmar". Han säger att "vi diskriminerar ingen, men det är illa nog att du har den här läggningen, rekrytera inte fler. Få inte andra att hamna i din beklagansvärda situation". Eftersom det sker tusentals våldtäkter på flickor i Afrika kan en tänka att heterosexualitet är "farligare" för barn(än risken för att "rektyteras"), men då svarar han att "låt dom hållas, men på rätt sätt". Det här är extrema fall av homofobi, men det är otroligt sorgligt att en sådan människa har minsta lilla makt. Att intelligensen är så otroligt otroligt låg att är svårt att tro på. Det är som en parodi, som ett grovt skämt att människor som uttalar sig såhär sitter högt och bestämmer. 

Som icke-straight får en alltid vara på sin vakt för det finns alltid någon som hatar en. 

Rekommenderar er att titta men varnar för att det väcker väldigt mycket känslor:
http://www.svt.se/stephen-fry-kommer-ut/se-program/