was it love or fear of the cold that led us through the night?


jag stod med knytna nävar framför spegeln

Den här låten går varm i mina hörlurar just nu. En låt jag inte trodde att jag skulle fastna för, men nu sitter den som klister i huvudet på mig. Förövrigt har jag varit sjukt kreativ idag, istället för att gräva ner mig och hata alla monster som kretsar runt i huvudet tog jag vara på känslan och gjorde något kreativt av det. En färdighet man kanske skulle ta vara på. Kanske kommer något utav det upp här, kanske kanske. 


Skit i dom, det blir kul, vi går dit som förlorarna

Ibland är saker för bra för att vara sant, tycker jag borde ha lärt mig vid det här laget. Fast hoppet är för starkt ändå, kanske borde det vara en bra sak. 
 
Igår var vintern fantastiskt vacker så jag och pojkvännen tog oss ut på en promenad fastän det var svinkallt. Tror inte han blev gladare av att jag stannade varannan minut heller, haha. Några fina vinterlandskap fick jag med mig hem iallafall. Helgen har varit sjukt lugn och jag har trivts i tillvaron efter en rätt så kaotisk vecka. Ny vecka, ännu ett steg närmare. 




How hard can it be?


18/1 -13

Idag knöt jag på mig löparskorna och sprang i tjugo minuter, fastän termometern stod på minus åtta grader. Det är första gången på över ett år som jag varit ute och sprungit. Jag har haft lite ströträningar med powerwalks, styrka och lite badminton någon gång då och då, men löpning som brukade vara en nästintill daglig rutin för mig hade försvunnit helt. Istället misshandlade jag min kropp med cigaretter, alokohol, mediciner och sjukt oregelbundna måltider. Nu har jag slutat med medicinerna som skulle få min kropp på banan igen, men som bara gjorde tvärtom. Nu är jag sååå mycket piggare (från att behöva lägga sig ner efter en omgång med disk till att springa), mycket mer närvarande och har lust att göra saker igen. När jag jämför de senaste månaderna med tillståndet nu så känns det som att jag gått runt i konstant dimma tidigare. Hoppas kroppen fortsätter att fungera som den ska utan tabletter så kanske jag äntligen kan känna igen mig själv igen. Vore helt fantastiskt. 

Bild från 2011

hur högt ska jag behöva skrika varje gång jag vill bli hörd?

Jag har varit utan internet i ungefär en vecka, för att Tele2 lovade saker de inte kunde hålla - att leverera bredband i ett Comhemhus. Så jag fick säga upp alla mina abonnemang och beställa Comhem istället. Fast nu funkar det äntligen! Har hunnit med rätt mycket sedan nyår. Jag har både jobbat och hunnit ha en riktigt lyckad utekväll. Jag har även köpt en 12 veckor gammal kattunge till min lillebror i 17-årspresent. Dog sötdöden direkt. Utöver det har 2013 inte alls varit till min fördel, men jag försöker intala mig själv att då kan det ju bara bli bättre. 

Min bästa vän flyttar till Uppsala imorgon. Med sin pojkvän som även han är en bra vän. Jag är van att ha henne på armslängdavstånd så det kommer kännas så tomt utan de båda. Känns surt att inte få uppleva det tillsammans med dem, lämna den här jävla hålan bakom sig och få andas lite ny luft. Ännu är jag fast här ett tag till, men snart så, snart.