Roses are red, violets are blue, I want to smash patriarchy with you

Efter krogen i fredags hamnde vi på efterfest med ett gäng snubbar. Vi åkte taxi dit och alla var glada. Vi fortsätte dricka lite och spelade lite spel. Något som alltid sker i stora grupper med cis-män är att sexistiska kommentarer om att kvinnor är underlägsna haglar. Varje. Jävla. Gång. Jag börjar lära mig hur jag ska hantera det trots att alkoholen gör mitt tålamod mindre och min röst högre. Det enda jag kan göra är att säga till först och be dem att inte säga så. När det fortsätter(vilket det alltd gör) är det enda jag kan göra att gå ut. Det är inte särskilt konstruktivt att starta en debatt klockan tre på morgonen med ett gäng okända snubbar. Jag valde att gå ut och röka för att slippa lyssna på okunskapen de alla besitter. En person reagerade när jag gick ut och gjorde mig sällskap. Trevligt, tänkte jag. Men icke, så fel jag hade. Kvällen slutade med att jag sparkade ner soptunnor och grät för att ilskan steg mig över huvudet. Hur fan gör en med ilska? Hur gör en för att hantera det? Jag har fan ingen aning.

Den här snubben malde på om invandringspolitik med mig. Jag började lugnt att argumentera men ilskan bara steg och steg. Han pratade över huvudet på mig och avbröt konstant. Jag sa att "det spelar ingen roll vad jag säger för du lyssnar ju ändå inte" samtidigt som att han avbröt mig och han hörde inte vad jag sa för att han var så himla upptagen av sig själv. Han malde på om våldtäktsstatistik från SD(ni vet den där påhittade statistiken om att 90% av alla våldtäkter i Sverige sker av invandrare) och när jag påpekade att majoriteten av alla våldtäkter sker i hemmet eller av någon en känner så ryckte han på axlarna och fortsatte prata över mig. När jag påpekade att jag vet en som blivit både våldtagen och drogad av en vit man var responsen; men då var han dum i huvudet, och menade att när svenskar utför brott är det något hos just den personen som är fel, men om en icke-svensk gör det så handlar det om en hel befolkning det är fel på. Dummare och dummare rasistiska argument kom han med och jag har aldrig känt mig så obetydlig och liten i en diskussion mellan två, det var som att jag inte fanns. Jag insåg att det inte var någon mening att föra en diskussion alls för den här människan hade helt skeva värderingar och sjukt rasistiska åsikter. Ilskan bara steg och steg och till slut skakade mina händer av all ilska som pulserade i kroppen. Jag valde att gå där ifrån. Tog min vän under armen och knöt på mig skorna för att gå hem. Han ställer sig i hallen och fortsätter och fortsätter och fortsätter att argumentera om att jag har fel och antyder att jag är sämre än honom för att jag går. Jag bad honom att gå för jag stod inte ut med av hans dumma uppsyn. 

Jag vet att det är dumt att hamna i politiska diskussioner på fyllan, för att det leder aldrig någonstans. Impulskontrollen sjunker och det resulterar alltid i ilska hos någon, men samtidigt är det då allas idiotiska åsikter kommer fram, det är då de vågar vara ärliga med deras idioti. Kan en verkligen låta bli att reagera?

Först kände jag mig stolt, för jag var större och gick därifrån. Sen steg det mig över huvudet och jag kände mig som en förlorare för att jag inte kunde hantera all ilska. Han tyckte förmodligen om att provocera mig eftersom att han bara fortsatte. Sen kände jag mig som en förlorare igen för att intelligensen hos människor tydligen är så låg och för att jag inte kan göra ett skit åt det. Det är för många och ingen lyssnar, för jag är bara en "jobbig brud". Jag hatar cis-män. Jag hatar människor. 

Blir så arg. Så jävla arg, ledsen och frustrerad. 
 


 

om det slår tillbaka ska jag åtminstone haft det bra fram tills dess

Jag mår bra. Får jag säga så? Eller är det då det kommer tillbaka och biter mig i röven? Jag försöker aktivt att hålla kvar vid känslan av glädje, utan att vara rädd för att det kommer falla. För faller gör det alltid, varje gång, men jag försöker verkligen njuta av när det är bra istället för att förkorta glädjen i ren rädsla för vad som komma skall. Jag tänker vara glad och tillåta mig att vara glad.

Är glad, skrattar och njuter av mitt umgänge och mina jobb. Sjukt hur snabbt det kan svänga då jag igår mest ville slänga saker i väggen. 

Den här pärlan är en av anledningarna till mitt goda humör: 


Tungan <33333
 

Och jag skiter i att svara när det ringer. Det är ett väldigt långsamt sätt att bli ensam

Det blåser kalla vindar men det är vackert och färgglatt ute. Jag snörar på mig mina vinröda kängor igen som är så himla mycket jag, och jag vill vira in mig i tio lager stickat. Jag gäspar konstant för att det känns som att vilan aldrig är tillräcklig. Drar mig så länge jag bara kan på morgonen under det varma duntäcket och skulle egentligen bara vilja ligga kvar, då vardagen inte är så lockande. Jag röker mindre för att jag inte vill ut i kylan, men vill samtidigt ta långa fotopromenader. Tycker om långa smala fingrar som passar perfekt mellan mina och stora gröna ögon. Njuter av ruset i blodet och den avslappnande sucken efter första glaset vin efter en stressig vecka. Har hundra projekt på gång samtidigt och försöker slappna av emellanåt och andas mellan stressklappningarna i bröstet. Älskar och hatar liksom, skrattar och har ångest om vartannat. Lite som att kroppen inte kan bestämma sig för om hösten ska vara till min fördel i år eller inte. Jag bestämmer för att det är positivt, håller fast vid det bra.

För ett år sedan var hösten fantastisk vacker och jag fotograferade mycket. Och hade piercing och långt blont hår. 

 
 

fur-ever

Jag har blviit sambo. Med en liten randig tös vid namn Pussy. I tisdags genomfördes adoptionen från katthemmet Livbojen och hon gömde sig under sängen i ett helt dygn. Hon varken åt eller drack, men det är väl inte så konstigt när en plötsligt flyttas från en miljö till en annan - dessutom har hon mycket flyttande i bagaget och har blivit övergiven av tidigare ägare, bott under en husgrund och så. Jag lät det ta sin tid, men efter lite uppmuntrande vågade hon sig fram mer och mer. Jag satt på golvet med henne och så fort hon vågade sig fram några steg till så sprang hon tillbaka för lite gos, för att sedan våga sig några steg längre. Som att hon sprang tillbaka till mig för lite mod för att våga lite mer. Mitt hjärta smälter bokstavligen varje gång hon vågar sig på något nytt, jag känner mig som en stolt mamma. 

Det är som att hon aldrig fått kärlek i hela sitt liv för hon blir helt knäpp när jag gosar med henne, som att hon inte kan få nog och inte vet vart hon ska ta vägen. Hon kräver kärlek och jag kräver kärlek, hon har en trasig bakgrund och jag har en trasig bakgrund. Sådär okomplicerad kärlek lindrar all ångest i världen och är mycket mer pålitlig än mänsklig kontakt. Nu ser jag fram emot att komma hem om dagarna. Tänk vad ett litet djur kan göra skillnad.  

 




stressed, depressed, but well dressed

Hur fan trodde jag att jag skulle hinna med tre jobb, två högskolekurser på 75%, feministgrupp, alla andra aktiviteter och samtidigt hinna leva? För mig är det ett misslyckande att ge upp, men den här gången överskattade jag fan min förmåga. Det är hemläxor som läggs på hög, uppgifter som skjuts upp, måltider som skippas och sömn som rubbas på grund av den konstanta stressen. Och tillslut tippar det över och jag väljer att inte göra någonting istället. Den här gången blev det hög feber och halsont som resultat. Feber och stress är ingen bra kombo, allt jag vill göra är att gråta och äta glass. Hinner. Inte. Fan. 


"I learned that if you don't scream, no one will listen to you"

 

hektiskt

Tre deltidsjobb och två högskolekurser på distans. Har fullt upp och cyklar mest mellan olika måsten om dagarna, känns det som. Fast jag trivs ändå med det hektiska, på något sätt. Jag sover bättre om nätterna för att jag är helt utpumpad och det finns inte en gnutta energi kvar. Försöker även klämma in lite trevligheter mellan allt jobb och plugg, för att ha något att se fram emot. Jag gillar att vara produktiv, det mår jag bra av. Dessutom kommer min ekonomi förbättras avsevärt och det känns fantastisk efter att ha levt på en knapp tusenlapp per månad efter alla räkningar - i ett helt år. Skuldfri är jag dessutom, äntligen, vilken jävla känsla! Nu kan jag unna mig utan dåligt samvete, och vet ni var det blir? En katt! Kan knappt vänta!

Passade även på att köpa de två kickass örhängen, från The Gril Collective! Skiter i att jag är allergisk, kommer alltid ha dom på mig.