Året som gått - överblick 2014

Jag ligger däckad dag fem i världens förkylning. Har haft feber om vartannat och jag har mest sovit, men äntligen känner jag mig lite piggare. Jag hade inte tänkt göra någon överblick av 2014 men nu har jag inget bättre för mig så jag gör det ändå. 
 
 
Januari började kedjerökandes i en inglasad balkong och en natt i en hård säng. Det var en förjävlig start på året men det gav trots det positiva konsekvenser. Insåg att jag inte kunde hålla på så som jag gjorde längre, så jag tog mig själv i kragen och började omvärdera allt i mitt liv. Mycket tack vare en utskällning jag fick som tog väldigt hårt - just för att den var så ärlig. Jag bestämde mig för att vara helt nykter och det var verkligen ett bra beslut. Jag jobbade stenhård med att bryta ingådda rutiner samtidigt som jag både jobbade och pluggade. 



Ferbruari präglades mest av att jag var övertygad om att jag var dödssjuk. Jag googlade maniskt på alla symptom jag hade och inbillade mig det värsta. Jag jobbade på tre jobb och sprang varannan dag för att rensa kroppen på all negativitet. Jag hade magkatarr och mådde allmänt dåligt fysiskt. Jag spenderade en heldag i Västerås med mamma och klippte av mig allt hår på impuls. Det var mest tentor, uppsatser, möten, läkarsamtal och planering inför internationella kvinnodagen som gällde.
 
 
 
Mars började med begravning och jag mest bara grät. Jag hörde människor skrika av sorg och det har verkligen etsat sig fast, så mycket att jag fortfarande kan höra det. Månaden var fullspäckad med bland annat 8 mars eventet jag och min feministgrupp arrangerade. En så lyckad kväll med massa olika akter. Jag hade kämpat som ett djur för att få ihop det och det var fint att få ett så bra resultat av allt slit. Jag var även i Göteborg med mina bröder och såg Mogwai. Bästa bästa bästa musikupplevelsen jag varit med om. Så otroligt magiskt. Jag var på manifestation och jobbade både vardagar och helger. Och något mer som är värt att nämna - jag gosade med lammungar.

 
 
Det första som hände i april var att jag piercade en smiley. En piercing jag velat ha så himla länge. Den 3 fyllde jag 21 år och blev överraskad på morgonen med frukost och paket. Sen gjorde mamma en enorm vegansk smörgåstårta som var ddddelicious. Jag firade senare med vänner på krogen med alkoholfria drinkar och en lätt känsla av obekvämlighet även om jag var glad över att vara nykter. Jag blev klar med filmen från 8 mars och fick beskedet att jag skulle bli anställd på riktigt på min dåvarande arbetsprövning. Blev överlycklig och kunde äntligen jobba på ett jobb istället för tre. Det började äntligen bli vår och jag låg däckad i förkylning. 
 
 
 
Maj började med att jag och fyra vänner bokade en resa till Spanien i tolv dagar. Sen jobbade jag mest, som vanligt. Hade fortfarande tre jobb men visste att det snart skulle vara över så jag kämpade på in i det sista. Det var även Springpride i Eskilstuna och jag gick i tåget med mitt feministgäng. Det var sån otrolig stämning och jag var helt lyrisk. Till och med så att mamma sa åt mig att lugna ner mig efteråt, haha. På kvällen var det gayklubb vilket i princip var ett nytt koncept för Eskilstuna. Men inte ens där fick en existera på sina egna villkor. Jag blev ifrågasatt varför jag var där av en straight snubbe och fick utstå äckliga och kränkande raggningsrepliker. 
 
 
 
En lättnadskänsla var vad jag beskrev början av juni som. Jag gjorde nämligen mitt sista städpass ever vilket innebar mer fritid och mindre stress. Majja tog studenten och jag klämde in masssa grattispussar innan planet gick mot Spanien. Sen spenderade jag tolv varma dagar på stranden, med god mat, bra vänner och klubbkvällar jag fortfarande skrattar åt. Det var verkligen semester. När jag kom hem fick jag en verklighets-slap i ansiktet utan dess like. Ännu en dödsannons i tidningen och det tog väldigt hårt. Mitt hem slutade kännas tryggt i samma veva. 

 
 
Juli minns jag mest som en värme och ledsenhet-bubbla. Jag svettades konstant och letade efter motivationen dagligen. Blev fast anställd och det kändes bra mitt uppe i allting. Efter för många dagar i sängen åkte jag och tre vänner spontant till Harry Potterutställningen i Norrköping. Det var en väldigt fin dag som ryckte upp mig på fötterna igen. En fotbollscup och fotouppdrag samt sömnproblem innehöll månaden också. Började gå i sömnen igen vilket typ skrämde livet ur mig då ytterdörren var upplåst flera gånger när jag gick till jobbet på morgonen. Jag badade för första gången på året i Sverige och lyckades spräcka trumhinnan, och så hade jag en partykväll i Västerås. Mycket positiva äventyr i juli, men känslomässigt mest katastrof. 


 
En bilresa till Göteborg och sen vidare mot Ramsvik med familjen startade augusti med. En förvånansvärt bra resa utan större missöden. Badade i saltvatten, åt god mat, spelade kortspel och läste mycket. Jag började jobba igen efter en kort ledighet och skapade bokomslag. Jag gosade med sex veckor gamla kaninungar och mitt polishat ökade ännu mer efter händelserna i Malmö. 
 
 


I september var det val med jävliga resultat och min Cecilia flyttade till Göteborg. Var livrädd för ensamheten som infann sig när båda mina bästa vänner flyttat från staden. Men vi hade en fin utekväll tillsammans med förfest där grannen joinade oss och sen krogdans. Började drömma intensiva mardrömmar igen och vaknade i panik varje natt. Jag var på poetryslam och gick upp i timmar på jobbet. 
 
 
 
Det blev höst på riktigt i oktober och jag spenderade en helg i Uppsala med allt som finns att ta igen med en bästis när en bor i olika städer. Fika, promenader, sovmorgon, en utekväll och en massa prat. Helgen efter åkte jag till Göteborg och firade min storebror samt rakade av mig allt hår på huvudet och träffade Cecilia, Johanna och Bambi. Det var två väldigt fina helger. Att håret rykte har jag inte ångrat en sekund och det var spännande att få utforska Göteborgs uteliv nattetid. 
 
 
 
November var omtumlande. Jag slängde mig in i något helt nytt efter en hel del rotande i mitt huvud. Mådde mest jättedåligt och grät mer än jag gjort i hela min livstid typ. En helg var jag iallafall och agerade DJ med mitt feministgäng på en mysig lokalfest. Det jag spenderade mest tid åt var uppstarten av Ingen Människa Är Illegal Eskilstuna. Vi är en liten arbetsgrupp i stan som jobbar tätt med IMÄI Nyköping för att förbättra asylsökandes situation. Vi hjälper till praktiskt med allt från kläder, boende, hygienartiklar, umgänge osv. Det är ungefär ett heltidsjobb som kräver mycket av en, men det är värt varenda minut. 
 
 

December fortsatte i samma spår. Operation rensa bort svin som förpestar vardagen för bra människor har tagit all tid och energi. Dock har månaden bjudit på lite fina stunder också. Feministmöte hemma hos mig med mat, film och fika, mycket IMÄI jobb och älskade Majja fyllde år och hade paty med tema barbie. Allt var gulligt och fluffigt och fint. Mycket bra människor på samma ställe och fastän jag trotsade min förkylning med hosta och huvudvärk så hade jag en fin kväll. Vad som väntar resten av månaden är julafton med familjen och nyår i Göteborg. 
 

Hela kroppen skriker andas, huggen i bröstet just där livets skit har samlats

Vi springer tills lungorna skriker och pulsen slår så snabbt den bara förmår. "Jag minns när vi stod där på bron och du kramade mig och sa 'det här blir väl vårt år?', och två timmar senare sprang jag". Och ja, ett år senare och vi springer fortfarande. Av samma anledning plus ett tusental till. Ser ingen anledning till att stanna ännu, så vi ökar istället. Ser ingen mening med att stanna upp när hjärtat slår i otakt och andningen är precis lika hetsig även när vi är stillastående. För om vi inte rör på oss så gör allt annat det, och då har vi inte en chans att komma ifatt. Vart tar en vägen när ingen ännu funnen plats är lika med trygghet? 

Det är snart jul och nyår och jag vill inget annat än att det ska vara över. Jag har lagt mer pengar än någonsin på julklappar och visst ska det bli kul att se när de blir öppnade. Vänner och storebror kommer hem till stan och det ska såklart bli fint. Men jag skulle gärna hoppa över resten. Jag relaterar till Grinchen och avfärdar allt som har med krystade jultraditioner att göra. Har stora beslut att fatta och istället för att väga för och nackdelar så går jag och lägger mig. 
 
 

And if that meant the end of me I’d do it all for you so you could have your happy ending

Trycket i luften har varnat om stormoväder i flera månader, utan att meteorologerna nämnt det. Det jag i fruktan har gått och väntat på i flera år har till slut exploderat och dragit med sig allt på vägen. Japp, den negativa cirkeln är obrytbar. Jag har tippat på tå, duckat och tagit avstånd i hopp om att jag kanske skulle ha fel den här gången. Men nej, jag slutar lita på mina förutspådda sanningar tills jag blir motbevisad. Är som tömd på all energi, som vanligt dränerar det mig helt. Det handlar om människor som förpestar livet för bra personer med sin blotta närvaro. Som förstör och kraschar precis allt som byggts upp. Och inte nog med det, de river upp gamla sår som tagit en livstid att läka. Konstant oro dygnet runt i väntan på att det ska smälla och förstöra allting, igen. Mina reservplaner är slut, vet inte hur jag ska agera eller reagera längre men det börjar bli uppenbart att det är dags att byta strategi, för det här funkar fan inte. Inte en enda gång till. Och så har jag ju sagt förut, men det här har jag uppenbarligen ingen kontroll över. Till en början har jag ingenting att säga till om, sen landar allt ansvar hos mig trots att mina trevande frågor i välmening blivit avvisade gång på gång.
 
Jag kan inte värja mig. Jag försöker finnas på alla platser samtidigt och ställa upp dygnet runt, så jag slutar sova och mina svullna ögon vittnar om hur kaoset håller mig vaken timme ut och timme in, utan att prestera någon vettigt under tiden. Jag orkar inte. Människor fortsätter att svika och låter andra balansera på den branta avgrunden till deras hopplösa misär. Och det påverkar varenda en av oss. Härmed avsäger jag mig all slags mänsklig interaktion. Bosätter mig på en öde ö med katten och stannar där. 
 
 
 
 
 

I'm borderline happy and i'm borderline sad

Den här låten har jag på huvudet när jag vaknar, när jag somnar och ungefär all tid där emellan.