And if that meant the end of me I’d do it all for you so you could have your happy ending

Trycket i luften har varnat om stormoväder i flera månader, utan att meteorologerna nämnt det. Det jag i fruktan har gått och väntat på i flera år har till slut exploderat och dragit med sig allt på vägen. Japp, den negativa cirkeln är obrytbar. Jag har tippat på tå, duckat och tagit avstånd i hopp om att jag kanske skulle ha fel den här gången. Men nej, jag slutar lita på mina förutspådda sanningar tills jag blir motbevisad. Är som tömd på all energi, som vanligt dränerar det mig helt. Det handlar om människor som förpestar livet för bra personer med sin blotta närvaro. Som förstör och kraschar precis allt som byggts upp. Och inte nog med det, de river upp gamla sår som tagit en livstid att läka. Konstant oro dygnet runt i väntan på att det ska smälla och förstöra allting, igen. Mina reservplaner är slut, vet inte hur jag ska agera eller reagera längre men det börjar bli uppenbart att det är dags att byta strategi, för det här funkar fan inte. Inte en enda gång till. Och så har jag ju sagt förut, men det här har jag uppenbarligen ingen kontroll över. Till en början har jag ingenting att säga till om, sen landar allt ansvar hos mig trots att mina trevande frågor i välmening blivit avvisade gång på gång.
 
Jag kan inte värja mig. Jag försöker finnas på alla platser samtidigt och ställa upp dygnet runt, så jag slutar sova och mina svullna ögon vittnar om hur kaoset håller mig vaken timme ut och timme in, utan att prestera någon vettigt under tiden. Jag orkar inte. Människor fortsätter att svika och låter andra balansera på den branta avgrunden till deras hopplösa misär. Och det påverkar varenda en av oss. Härmed avsäger jag mig all slags mänsklig interaktion. Bosätter mig på en öde ö med katten och stannar där. 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback