Hela kroppen skriker andas, huggen i bröstet just där livets skit har samlats

Vi springer tills lungorna skriker och pulsen slår så snabbt den bara förmår. "Jag minns när vi stod där på bron och du kramade mig och sa 'det här blir väl vårt år?', och två timmar senare sprang jag". Och ja, ett år senare och vi springer fortfarande. Av samma anledning plus ett tusental till. Ser ingen anledning till att stanna ännu, så vi ökar istället. Ser ingen mening med att stanna upp när hjärtat slår i otakt och andningen är precis lika hetsig även när vi är stillastående. För om vi inte rör på oss så gör allt annat det, och då har vi inte en chans att komma ifatt. Vart tar en vägen när ingen ännu funnen plats är lika med trygghet? 

Det är snart jul och nyår och jag vill inget annat än att det ska vara över. Jag har lagt mer pengar än någonsin på julklappar och visst ska det bli kul att se när de blir öppnade. Vänner och storebror kommer hem till stan och det ska såklart bli fint. Men jag skulle gärna hoppa över resten. Jag relaterar till Grinchen och avfärdar allt som har med krystade jultraditioner att göra. Har stora beslut att fatta och istället för att väga för och nackdelar så går jag och lägger mig. 
 
 

Kommentarer
Therese säger:

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men jag hoppas av hela mig att 2015 blir ett fint år för dig.
Kram <3

Svar: Tack vännen, glädjer mig att du tar dig dit att kommentera bara. Jag hoppas detsamma för dig! <3
Agnes Linnéa

2014-12-18 | 22:47:49
Bloggadress: http://tessaslivibokstaver.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback