battle cry

Jag somnar med huvudvärk, jag vaknar med huvudvärk. Sömnen jagar inte bort några demoner, de skapar bara fler. Jag är liksom tom på ord fastän alla miljontals tankar gör mig helt snurrig. Jag frågar mig själv vad en adekvat känsla egentligen är och hur detta inte kan klassas som rädsla. Det är svårt att se det som någonting annat när det enda kroppen skriker efter är flykt. När liksom varenda millimeter av en själv känner att snart tar paniken över all kontroll. Nej jag vet inte, undrar mest hur detta kan pågå år ut och år in och när det är okej att lägga ner.
 

Här är jag och vandrar på ett tak 04.30 på en efterfest och till höger passerar jag ån på promenaden hem samma kväll. 
 

Kommentarer
Johanna säger:

Fina du, massa kramar <3

Svar: <333
Agnes Linnéa

2014-07-04 | 23:31:16
Bloggadress: http://overklighet.blogspot.com
Karin säger:

Det är aldrig okej att ge upp!

Svar: Nej det är ju inte det, ibland känns det dock som att lidandet måste få ett slut någon gång. Men hoppet kommer förr eller senare tillbaka!
Agnes Linnéa

2014-07-08 | 12:20:36
Bloggadress: http://perspektiv.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback