öronbarn

Jag klarar inte av den här värmen. Jag känner mig som en konstant äcklig och svettandes amöba som inte vill röra sig bortom fläktens räckvidd. Jag blir helt utmattad. I sån här värme vill jag bara ligga som en strandad val på en sandstrand, inte behöva åka till jobbet, storhandla och allt som hör vardagen till. Jag tänkte ta saken i egna händer och faktiskt åka och bada, för första gången i Sverige för i år. Jag tycker generellt inte om att bada i sötvatten, men jag åkte iväg med Felix och Majja (fram mot kvällen när det svalnat såklart) ändå. Det var otroligt skönt och vattnet svalkade verkligen. 

Sen skulle vi hoppa från hopptornet, vilket jag tycker är barnsligt kul. Kommer upp ur vattnet och inser att, fan, något är fel. Som det riktiga öronbarn jag varit så sprack min vänstra trumhinna av trycket som blev i vattnet då jag hoppade från femman. Det är inte första gången. En handboll i huvudet och flygplansresa har bland annat orsakat det förut. Det gjorde sjukt ont och jag hör i princip ingenting på vänster öra nu. Dagen därpå blödde jag ur örat och var övertygad om att jag skulle dö. Hypokondrikern inom mig minns alla House-avsnitt jag sett och vet att blöder en ur örat, då är det illa. Jag ringde sjukvårdsupplysningen som var lika otrevliga som vanligt, men fick en läkartid samma kväll. 

Antibiotika hela veckan och förhoppningsvis har hörseln kommit tillbaka när kuren är slut. Skulle sitta fint att höra ordentligt igen, men bada något mer får jag inte. Smärtan har åtminstonde lagt sig. Jag struntade i örat och drog till Västerås för en partykväll istället för att ligga hemma och nojja över mystiska sjukdomar. Det var en kul kväll och efter alldeles för lite sömn spenderade vi söndagen med pizza och mjukglass vid hamnen. Händelserik helg, I must say.
 

Majja i hopptornet och Anders på tåget.

Och en fulsöt snapchat-selfie såklart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback