Så hatten av till dom som kryper genom natten som jag

Min existens var fortfarande fullt synlig även om jag själv glömt bort det. Jag var inte omringad av den tjocka dimman utanpå, fastän den var så tydlig inuti. Jag lät precis allt fallera, speciellt i lägenheten. Gav upp. Tappade allt. Ett vänligt sms och jag var tvungen att gå emot känslan. Jag klädde på mig och blev en person igen. Vi hängde kvar efter stängning och spelade hög musik, sen köpte vi en flaska rödvin som smakade gamla russin och satte oss vid ån. Spontant bestämde vi att en trip till Norrköping var perfekt, när huvudet blivit luddigt och bröstet varmt. 

Harry Potter the exhibition var vår destination. Sagt och gjort, dagen efter satt vi i bilen men hög musik och rutorna nedvevade eftersom det var den första varma dagen på säkert en månad. Jag var glad och trodde knappt på de föregående dagarna, nästan som att jag hade hittat på allt. En intensiv rädsla blandad med en sjuk lättnad. Vi gick på utställningen, åt lunch och middag, drack öl och såg staden.

Dagen var fin och jag älskar spontana roadtrips, mer av den varan tack. Vi avslutade dagen, efter sex timmar i Norrköping, med att titta på första Harry Potter filmen, säga "det där såg vi på riktigt idag!!", dricka kaffedrinkar och nästan somna. Sen promenerade jag hem vid ett med enbart en tunn kofta. 

Det gäller att minnas att det kan vända. Kom ihåg det. 


Lördag och söndag. Det är lite av en specialitet jag har att låna andras huvudbonader. 


Norrköping var så fint även om mobilkameran inte riktigt kunde fånga det. 


Anders och David. 

Restaurangen vi pausade på hade den här skylten utanför, och till höger turistar vi oss i staden på en extremt hög bänk.

Självaste utställningen och Hermiones time turner jag bara var tvungen att köpa med mig hem.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback