if they can't lift you then they can't drop you

De dåliga nyheterna staplas på hög. Vet inte riktigt vilken jag ska ta itu med först. Nyheterna kommer som ett slag i magen varje gång, och jag känner hur cell efter cell kommer i gungning. Nyheterna sprider sig sakta med blodet i ådrorna och till slut är hela kroppen påverkad. Apati blandat med kaos. Som en slags panik som resulterar i stelhet i varenda led. Det blev skjuts rakt tillbaka till misären och nu vill jag ingenting annat än att komma härifrån igen. Mascararänderna hade lika gärna kunnat orsakats av regnet och de hastiga andetagen utav de snabba stegen, lätt att se förbi tårar och panik. Jag önskar med hela mitt hjärta att du hade orkat lite till.

Känner mig självisk ibland, men när fan tar det slut? Kan en hel livstid verkligen präglas av dåliga nyheter och motgångar? Det är inte länge jag får glädjas över det som faktiskt går min väg, för det övermannas hela tiden av stumma skrik. Kanske är det själviskt men jag vill bara att det ska flyta på. En rak väg utan upp och nedgångar, bara för ett tag så att jag hinner samla ihop mig själv. 
 
 

Kommentarer
Denise säger:

<3
Vacker bild :) <3

Svar: Tack! :) <3
Agnes Linnéa

2014-07-03 | 08:28:55
Bloggadress: http://autaini.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback