Stuck in the city where the only thing that's pretty is the thought of getting out

Så jag har träffat någon som kan analysera och läsa av mig bättre än jag själv kan. Någon som förstår vad jag ska säga utan att jag behöver pressa fram några finjusterade meningar, som mest är till för att det att låta bra och är inte nödvändigtvis fullt ut ärliga. Jag bemöter det genom att agera med livet som insats och sätter käppar i hjulet för mig själv. Logiskt. Får högsta betyg i att motarbeta mig själv. Du gör det bra Agnes, men du gör det helt fel. Att utmana ingådda tankemönster är otroligt svårt, för hur ska jag reagera när allt jag intalat mig själv blir ifrågasatt? Jag har fan ingen aning. 
 
Och allt som lämnar mig stum i ett 'jag vet inte' kopplas ihop med hopplösheten. Hopplöst. Det finns så många olika nivåer av smärta och den här sorten rubbar den kontroll som jag har jobbat på i en livstid. Tror inte att jag skulle kunna släppa den även om jag ville. Den har satt klorna enda in i benen och sker numera på automatik. Vet knappt hur det går till ens. Hur släpper en kontrollen? Jag har fan ingen aning. 
 
 
 
Igår var det internationella mansdagen. Dagen till ära fick jag ännu ett bevis på att män är svin och känslomässigt rubbade varelser som bara förstör vardagen för bra människor. Firade genom att göra upp en hämndplan där människor som dessa råkar illa ut, tyvärr bara i tanken. Hur mycket bevis behöver en få för att det ska bli accepterat att avböja sig alla cismän, patriarkala strukturer och ja typ alla män som förpestar världen? Varken fingrar eller tår skulle räcka till för att räkna upp alla snubbar som gjort mig och människor jag älskar illa. Tänker på hur mycket skit bra människor sluppit lida sig igenom och blir arg. Ger er därför långfingret så länge. Tills jag kommit på något effektivare. 
 
 

and i came to the conclusion i like girls

Den 22 november ska jag och min feministgrupp spela musik i en lokal i Eskilstuna som anordnar mindre evenemang med musik och framträdanden. Jag blev så glad när jag blev tillfrågad. Tänk att få spela musik en själv tycker om och slippa bli tillrättavisad av en snubbig DJ som uppmanar en att "se lite glad ut" när en önskar en låt som ändå inte kommer spelas. Vi har tillsammans i gruppen skapat en spellista med peppig musik av brudar och trans*personer med blandade genrer som vi ska spela. Det rycker liksom i kroppen när jag sitter på jobbet och lyssnar på listan, vill bara dansa och ser verkligen fram emot det.

Här är spellistan om ni skulle vilja ta del av den, och här är två låtar som är med bland andra: 
 
 

Tusen tomma fraser blev en explosion

Nu undrar jag vad fan jag har gett mig in på. Jag kommer inte att klara av det. Lägger mig raklång i sängen och vägrar, strejkar från och med nu. Vill inte kliva upp, tänker inte räkna ner dagar och våndas. Trotsar som om jag vore ett barn igen. Trodde liksom att det var dags och att det skulle fungera nu när jag faktiskt kämpat för min rätt, men nej. Fan fan fan det här går ju inte.
 
Den nionde april tvåtusentolv skrev jag: 
"Det här har förvandlats till något slags forum för evigt klagande, inte den fotoblogg jag själv önskat. Men jag vill så gärna kunna titta tillbaka om ett år eller två och minnas hur långt jag kommit och för evigt kämpa för att aldrig hamna här igen."

HAHA. Vad smärtsamt falskt hoppet kan vara. Att det trappas upp för varje dag som går och fortfarande ökar, det visste jag inte när jag krampaktigt höll fast vid det lilla hoppet jag hade kvar. Varför sa ingen att det skulle vara såhär innan jag slängde mig in i det? Investering my ass. Bortkastad tid på ett spel jag är dömd till att förlora? Ja.