Tusen tomma fraser blev en explosion

Nu undrar jag vad fan jag har gett mig in på. Jag kommer inte att klara av det. Lägger mig raklång i sängen och vägrar, strejkar från och med nu. Vill inte kliva upp, tänker inte räkna ner dagar och våndas. Trotsar som om jag vore ett barn igen. Trodde liksom att det var dags och att det skulle fungera nu när jag faktiskt kämpat för min rätt, men nej. Fan fan fan det här går ju inte.
 
Den nionde april tvåtusentolv skrev jag: 
"Det här har förvandlats till något slags forum för evigt klagande, inte den fotoblogg jag själv önskat. Men jag vill så gärna kunna titta tillbaka om ett år eller två och minnas hur långt jag kommit och för evigt kämpa för att aldrig hamna här igen."

HAHA. Vad smärtsamt falskt hoppet kan vara. Att det trappas upp för varje dag som går och fortfarande ökar, det visste jag inte när jag krampaktigt höll fast vid det lilla hoppet jag hade kvar. Varför sa ingen att det skulle vara såhär innan jag slängde mig in i det? Investering my ass. Bortkastad tid på ett spel jag är dömd till att förlora? Ja. 
 
 

Kommentarer
Jenniina säger:

Som sagt vet jag inte exakt vad det är du kämpar med eller vad det är som ligger bakom svårigheterna, men jag önskar innerligt att det vänder sig för dig. Megakramar.

Svar: Tack Jenniina, det värmer verkligen att höra <3
Agnes Linnéa

2014-11-06 | 21:22:18
Line säger:

Instämmer med föregående kommentar.

Svar: <333
Agnes Linnéa

2014-11-06 | 23:33:35
Bloggadress: http://lostdragonfly.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback