det här är ingen mardröm, det är ingen fas, det här är allt som händer varenda dag

"Hör av dig om det är någonting" men det är ju någonting hela tiden. Modet finns inte och jag kan inte avgöra vad 'någonting' är, sortera ut vad som är relevant, vad som egentligen är adekvat att känna. Jag tror att jag känner precis allt. Jag kastar is i väggen och det är förvånansvärt effektivt. Det gör ingen skada men ilskan får ventileras. Dysfunktionella relationer utan kommunikation gör mig arg, ledsen och maktlös. 

Men visa det inte, sådär som du lärt dig. Avslöja inte världskriget som sker i huvudet på dig. Knip igen och låt inte ångesten sprida sig i luften, det räcker gott och väl att jag själv bär på den. Det är ändå så sällsynt att jag lyckas beskriva så att jag blir tagen på allvar. Jag kan inte riktigt få ur mig hur det känns när väggarna kryper närmare, hur det alltid är motvind intui och hur obrytbara negativa spiraler tröttar ut mig. Jag kan inte berätta att jag börjar tro på att jag förtjänar dessa hårda ord och handlingar, hur jag känner mig som en dålig människa. "Jag är bara så trött" får jag fram medan ögonen fylls av känslor. 

Känner att det rinner iskallt och grumligt vatten i mina ådror. För allt är så isande. I mig och utanpå mig. En kyla som kryper enda inpå benen. Kanske är det hösten som tömt mig på blod, på all värme. 
 
 

Kommentarer
Line säger:

Känner igen mig i mycket <3

Svar: <333
Agnes Linnéa

2014-10-08 | 23:00:17
Bloggadress: http://lostdragonfly.blogg.se/
Anonym säger:

Det du skriver är precis så jag brukar tänka, och känna. Du förtjänar omöjligt hårda ord.

Svar: Jag hoppas inte det, och inte du heller.
Agnes Linnéa

2014-10-30 | 17:39:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback