I lived my life with a backpack that was never mine to carry

Mardrömmar. Sätter mig upp i panik med gråten i halsen. Sneglar på klockan men vågar aldrig somna om. Jag känner hur det pulserar, räknar de blodröda hjärtslagen som om det skulle få det att sakta ner. Förmår inte tårna att nudda det kalla golvet förrän två timmar har passerat. Som i trans tickade sekunderna, men huvudet var fullt medvetet. Går igenom minnesbilder från natten. Försöker minnas och glömma på samma gång. Det är inte på riktigt men kroppen förbereder sig ändå för det som komma skall. Jag har det värsta framför mig, jag som trodde att jag redan slagit tillbaka mot det svåraste. 

Det kan inte vara såhär verkligt om det bara är ett påhitt. Och ingen som kan ruska om mig och be mig att vakna, ingen där som säger att det är inte på riktigt. Stänger ute allt annat med stora hörlurar och hög musik, hoppas på att få en paus. Känslan går inte att skaka av sig utan den förföljer mig dagen ut, tills det är dags igen. Dags att stänga ögonen och bara invänta det där hemska. Sömnen är för mig som ett psykiskt maraton. 
 

Hello Saferide har för övrigt släppt en ny skiva. Herregud vad jag älskar Annika Norlin, både på engelska och svenska. Inte många svenska artister som levererar både och. Älskar speciellt "Dad told me". Lyssna här 

Kommentarer
Denise Taylor säger:

Finns <3 <3

Svar: Tack vännen <33
Agnes Linnéa

2014-09-21 | 12:08:21
Bloggadress: http://autaini.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback