Ingen människa är illegal

Jag vet inte om det är hormonkaos i min kropp eller om det är något annat, men fan vad känsligt jag blev plötsligt. Va fan, jag gråter nästan aldrig ju? Jag slökollade på Idol och började storgråta när Saron blev nekad att fortsätta tävlingen. En kunde verkligen se rädslan över att bli utvisad från Sverige ta över. Och det händer hela tiden. Hela tiden är det människor som inte tillåts vara här, som skickas till misär, ensamhet och ett odrägligt liv. Det är så jävla förjävligt. Så hemskt att jag inte finner ord.

Sen snubblade jag över en video som någon länkat på facebook. Någon youtubare som visar ett klipp på när en person kommer ut för sina föräldrar och filmar deras reaktioner. Då började jag gråta igen. Vissa människor är verkligen iskalla rakt igenom. Ohumana och trångsynta. Det här händer också hela tiden. Hela tiden. 

Nu ska jag röka, lägga mig i sängen och klura på en plan för att styra upp världen, förbättra invandringspolitiken, utrota rasism och homofobi bland annat. 
 
-Trigger Warning-
 

Kommentarer
Therese säger:

Sv: Ja, det här med diagnoser känns som en never ending story ibland. Lite tröstlöst.
Kram på dig! <3

2014-09-13 | 18:25:21
Bloggadress: http://tessaslivibokstaver.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback