It takes a lot for me to bury hatchets but consider them cremated

Det känns som att knäppa upp bhn på kvällen, som att rätta till trosorna när de skär in i röven, som att slänga sig i sängen efter en lång dag. Lättnad. Som att stegen är lättare när jag halvspringer ner för trappan och vet att jag inte behöver gå upp för dom igen på ett bra tag, om någonsin. Jag är inte arg längre, stridsyxan är lagd på hyllan för nu har den gjort sitt för ett tag framöver. Shit vad viktigt och givande det är att hävda sin rätt. Samtidigt är jag rädd, som vanligt. Men jag har sett till att inte agera i den sedvanlig destruktiva andan, förnuftet valde att inte kapa ångerrätten helt. Mot allas rekommendationer tog jag ett beslut helt grundat i min egna magkänsla. Min magkänsla har nittionio gånger av hundra fel, så brukar generellt handla tvärtemot, men den här gången tänker jag bevisa för mig själv att jag gjort rätt.

Försöker planera inför framtiden för första gången på evigheter, faktiskt ta mig här ifrån och utmana ensamheten och de ingådda rutinerna. Gör ju liksom ingenting annat än att jobba. Varenda minut av fritid blir till jobb för jag har inget annat att fylla tiden med. Har blivit en sån jag inte ville bli. Dags för miljöombyte. Och något fantastiskt är att jag faktiskt kan se det framför mig, jag kan fantisera om ett annat liv på en annan plats. Det har jag inte kunnat förut, när jag tänkt på framtiden har jag inte ens kunnat föreställa mig något. Det är inte tomt längre och det är ganska coolt. 
 

Kommentarer
Therése Friberg säger:

Det är väldigt coolt, grymt jobbat!
Kram! <3

Svar: Tack finis! Hoppas att du trivs i Västerås <3
Agnes Linnéa

2015-04-11 | 22:16:31
Bloggadress: http://tessaslivibokstaver.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback