Your guns are made of deadly feathers

Min senaste obsession: Le Butcherettes

 

Another ticking bomb to bury deep and detonate

Letade efter något slags bevis på att det inte var jag som var sinnessjuk men gick bara därifrån med overklighetskänslor och en djupare känsla av att fan fan det är mitt fel och har alltid varit (det var aldrig mitt fel). Vad fan trodde jag att det skulle vara bra för. Jävla borderlinebarnHon har det svårt men jag tror att hon är lycklig. 
 
Jag har avpersonifierat dig i så många år för att överleva. Slutat benämna dig vid namn för att få distans. Att läsa dina tankar och känslor var bara dumt och nu vill jag bara glömma radera utplåna. Älskade ungjävel vad händer med oss. Sylvass metall mot len flickhud. Dina upplevelser är så olika från mina och du försöker avsäga dig allt ansvar pga din frånvaro. Jag vet inte riktigt vad som är mest smärtsamt, att vara medveten om att en inbillar sig en mer lätthanterlig sanning eller att ha det där värsta svart på vitt. Är det ändå inte fruktansvärt fascinerande och smärtsamt hur kroppen kan lagra en känsla, en lukt, en beröring så intensivt att när något snarlikt uppkommer är det som att återuppleva allt igen. 
 
Du sa att tystnaden var outhärdlig. "Kom ihåg att du behöver inte säga någonting, huvudsaken är att du är där - det säger tillräckligt". Jävla bullshit. Det hade varit bättre om du höll dig borta. Den falska snällheten får mig bara att vilja spy. Skurar och skrubbar tills figrarna nästan blöder för jag måste trötta ut ångesten så att den inte orkar hålla mig vaken. Men så ligger jag ändå här långt in på morgonen med ett snurrande huvud för så fort jag blundar kommer minnesbilder och tankar och känslor jag inte visste att jag hade. Nätter som dessa tar aldrig slut. Stundtals skyddande knän mot allt som var du.
 
 

11/8 - 15 18.49

Sen sist har jag hunnit med att flytta till en ny stad och varit en sväng i Göteborg med familjen. Jag spenderade en hel vecka med att bara packa packa packa och träffa vänner som jag började sakna så fort jag sa hejdå. När fyttlasset väl gått var det bara att packa upp för att sedan resa vidare tre dagar senare. Jag hade det så oförskämt bra i Göteborg. Solen sken utan att vara sådär jobbigt varm och jag trivdes så bra i familjens sällskap. Ville inte hem fastän vi spenderat fem dagar tätt inpå varandra. 
 
Mitt i flyttkaoset blev jag så trött på att packa ner i lådor så jag tog bilder på mig själv istället. Just det, har piercat mig också! Till höger ser vi lillebror precis innan vi började lasta i flyttbilen. 
 
Här hade Pussy äntligen vågat sig fram i nya lägenheten. Hon tryckte under badkaret i ett dygn, och när hon väl vågade sig fram hade hon gos-abstinens. 
 
I Göteborg badade vi i havet från klippor och jag satt och lutade mig mot klippan med en bok i handen samtidigt som mina bröder spelade schack. Jag brände mig och stukade foten men det glömde jag snabbt när vi tog siktet mot ett brädspelscafe. Luften var kvav men det var hur mysigt som helst. Vi drack kaffe och spelade brädspel framför en stor fläkt. Huden var salt och timmarna i solen gjorde oss trötta så vi tog spårvagnen hem efter två partier och landade framför en film. Foxfire närmare bestämt.
 
Resten av dagarna njöt vi av solen, lagade mat tillsammans, drack öl, spelade skitgubbe, gick på demonstrationen Fördöm Turkiets bomber, träffade vänner och bara hade det sjukt bra.
 
Här är vi på väg hem efter en så jävla bra semester i Göteborg. Jag reste i sju timmar sammanlagt och somnade direkt när jag var hemma i min säng som numera är placerad i ett rum i Uppsala. 
 
Det här är min nya granne! Hur fantastiskt är inte det??? Efter att ha bott i olika städer i 2,5 år är detta typ helt overkligt. Att kunna hänga i solen tillsammans utan att behöva stressa till ett tåg och trycka ihop allt roligt på två dagar känns ovanligt men bäst.