Another ticking bomb to bury deep and detonate

Letade efter något slags bevis på att det inte var jag som var sinnessjuk men gick bara därifrån med overklighetskänslor och en djupare känsla av att fan fan det är mitt fel och har alltid varit (det var aldrig mitt fel). Vad fan trodde jag att det skulle vara bra för. Jävla borderlinebarnHon har det svårt men jag tror att hon är lycklig. 
 
Jag har avpersonifierat dig i så många år för att överleva. Slutat benämna dig vid namn för att få distans. Att läsa dina tankar och känslor var bara dumt och nu vill jag bara glömma radera utplåna. Älskade ungjävel vad händer med oss. Sylvass metall mot len flickhud. Dina upplevelser är så olika från mina och du försöker avsäga dig allt ansvar pga din frånvaro. Jag vet inte riktigt vad som är mest smärtsamt, att vara medveten om att en inbillar sig en mer lätthanterlig sanning eller att ha det där värsta svart på vitt. Är det ändå inte fruktansvärt fascinerande och smärtsamt hur kroppen kan lagra en känsla, en lukt, en beröring så intensivt att när något snarlikt uppkommer är det som att återuppleva allt igen. 
 
Du sa att tystnaden var outhärdlig. "Kom ihåg att du behöver inte säga någonting, huvudsaken är att du är där - det säger tillräckligt". Jävla bullshit. Det hade varit bättre om du höll dig borta. Den falska snällheten får mig bara att vilja spy. Skurar och skrubbar tills figrarna nästan blöder för jag måste trötta ut ångesten så att den inte orkar hålla mig vaken. Men så ligger jag ändå här långt in på morgonen med ett snurrande huvud för så fort jag blundar kommer minnesbilder och tankar och känslor jag inte visste att jag hade. Nätter som dessa tar aldrig slut. Stundtals skyddande knän mot allt som var du.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback