All I want to do is strip away these stilled constraints and crush this charade, shred this sad masquerade

Den jävla tystnaden omringar mig och det känns som att den skriker fastän det är så tyst att jag kan höra mina egna andetag. Jag kan inte sitta still en sekund utan att det börjar krypa under huden på mig. Är så jävla trött på den här situationen att jag vill spy. Hoppas hela tiden på något slags erkännande och förståelse men hur kan jag förvänta mig det när jag aldrig låter sanningen luftas. Jag förstår inte hur allt kan kantas av bakslag och misslyckanden när andra går vidare och framåt. Blir ledsen när jag borde glädjas, för här står jag fortfarande med skit upp till axlarna och kippar efter luft då insidan kväver mig. Jag försöker verkligen. Det är väl kanske det som gör det så ledsamt, att jag gör mitt bästa utan att komma vidare. Bortkastat. Ältar samma sak om och om igen tills alla utrymmen är täckta. För det är inte bara att släppa och gå vidare. 

Jag går och lägger mig istället.
Nej just det, sova kan jag ju inte heller. 
Är du okej?
Nej. Kan du ta över tankarna ett tag?
 
 

Kommentarer
F - Glöminteattandas säger:

Kram! Hoppas du får det lite lättare snart. <3

Svar: <3
Agnes Linnéa

2015-02-13 | 21:50:45
Bloggadress: http://www.glominteattandas.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback