allt vi kan göra är att gå ut och dansa bland sociopater och sjuka tankar

Jag stressar, stressar, stressar och det finns ingen tid över för att andas. Håller andan och väntar tills jag kan pusta ut. Men hur jävla svårt kan det vara att säga nej, skriker jag på mig själv men oförmågan är ett faktum och den förstätter mig i situationer jag inte kan hantera och det tär på mig själv många gånger. Jag kan bli så frustrerad över att något som borde vara så enkelt är så jävla svårt. Nej, nej, nej, nej, nej. Mina prestationer är allt jag är. Mina prestationer är allt jag har. Mina prestationer är inte allt jag är? Jag vet att jag bara har mig själv att skylla, och det gör mig så frustrerad. Som att jag aldrig riktigt bestämmer över mig själv, aldrig jag som sätter villkoren. Jag grät när klockan ringde på morgonen igår, för att jag är så himla slutkörd och sliten. Bara trött, trött, trött. 

Förra helgen var jag iallafall i Uppsala och hade min första jobbfria helg på hela året(!!!). Det är alltid så fint att träffa sin bästa vän igen. Vi gick en runda på stan, fikade, drack vin och avslutade med en danskväll. Som vanligt är en tvungen att utrusta sig med vassa armbågar, speciellt när dansgolvet är litet. Jag kunde känna skillnaden i hela kroppen när iakttagandet runt om försvann och jag kunde dansa utan obehag, för att det var bra musik och var roligt. Men sexister och rasister kommer en aldrig undan och hela vägen hem var vi frustrerade och arga över idiotpersoner. Men i det stora hela var det en så fin helg och jag är så tacksam för min bestie, bästa människan i världen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
josefine säger:

Så jäkla snygga!

Svar: Tackar tackar!
Agnes Linnéa

2015-02-09 | 10:32:12
Bloggadress: http://dylanjosefine.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback