And no one dared disturb the sound of silence

Med stora svarta versaler står det AT på mappen. Jag försöker inbilla mig själv att det lika gärna hade kunnat vara papper om någon annan med samma initialer där i. Distraktion och dissociation. Den där fula mappen som blir tjockare hela tiden. Jag hör antecknande pennor. Och jag, jag borrar in de svartmålade naglarna i handflatan så hårt jag kan. Vill, vill, vill inte, men jag måste. Håller krampaktigt och desperat fast vid löftet att snart, snart är det din tur att äntligen känna resultat. Ljuger du för mig nu går jag under. Ger det chans efter chans och jag ångrar mig lika snabbt. En inre kompromiss som varvar ärliga försök till sanning med den sedvanliga tystnaden. Så himla trött på att behöva redovisa och bevisa för andra när den selektiva mutismen hindrar mig från att ens göra det inför mig själv. Jag sover fortfarande inte om nätterna och jag känner mig så jävla färdig med allt som heter känslor. Och det är aldrig på mina egna villkor, så det kan vi sluta låtsas om redan nu. Försök att förstå vad jag menar och inte vad jag säger.

Och hur fan kan det alltid sluta i att skulden hamnar där den absolut inte borde landa. 

För kärleken dör som allt annat levande, tynar till löften vi aldrig menade.
Vissnad, förgiftad av bittra lögner ska den torka som blommor och vittra sönder


 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback