Jag ber i förväg om förlåtelsen, du kommer att förstå mig sen

Åh vad det är lätt att predika om rätt och fel men så sitter jag där i den röda soffan med blicken i golvet, flackande blick och gråten i halsen. Tar jag emot slag efter slag som hindrar skriken. Istället för att agera utefter förståndet hör jag mig själv komma med ursäkt efter ursäkt. Förlåt för att jag förstör stämningen med min gråt. Vänder och vrider på mina sanningar för allt är bättre än de ursprungliga minnena. 

Nu räcker det. Nej du klarar av en lögn till. Nu är väl ändå ett bra läge. Du klarar av att vara tyst i några år till. Var inte så överkänslig eller kanske ska du lyssna på dina känslor. Fortsätt att ignorera det där rivandet i bröstet eller sluta kanske att censurera allt. Landar i orättviskänslor som jag inte kan göra någonting åt. Men jag är ändå inte arg på någon som förtjänar det.

Jag har en fråga. Hur visste du som åttaåring att det här ska du hålla tyst om? 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback