Knackningar i väggen som inte går att tyda. Finns inga regler men du väljer att lyda

Jag åkte till Göteborg under West Pride för att återförenas med den självklara trion. Det var queerklubb på Göteborgs stadsteater under lördagnatten och det stod i evenemangsbeskrivingen att vi skulle störa Poseidon med vår queera existens och spy ut glitter över hela Götaplatsen. Mina kinder, ögonbryn, naglar och bh glittrade och trots att det var kö i regnet så kom vi in till slut, och vilken skillnad det är att vistas på queerevent jämfört med vanliga klubbar. Det känns liksom i hela kroppen att jag är så otroligt mer bekväm när scenen och besökarna inte domineras av cismän. Där jag kan få vara mig själv utan att vara rädd för att bli utslängd, skrattad åt eller behöva skala av allt som är jag. Stämningen var så annorlunda att jag kunde känna det så fort jag klev in i lokalen. Jag behövde inte vara rädd och det kändes så fantastiskt och skönt. 

Sen visade det sig att en maktmissbrukade vakt på evenemanget nekat en person att komma in pga vaktens egna rasistiska åsikter vilket är så jävla vidrigt. Ska det verkligen vara så, att ingen någonsin ska kunna få vara fullt ut trygg och riskera att bli avvisad på en offentlig plats? Om inte ens en öppen queerklubb som det finns så få av kan låta bli att exkludera och kränka, vart ska en vända sig då? 

Klubben stängde och vi gick vidare, vilket resulterade i att jag blev ledsen och arg. För då kändes det som att det bara var att försöka tona ner glittret, ställa sig i led och tacka för den manliga bekräftelsen i form av en överraskande hand på valfri kroppsdel. Som att den patriarkala ordningen var återställd igen och att cismännen fick ta all jävla plats i alla lokaler igen och beröva mig rätten till mina egna kropp. Då ska en vara tacksam över att de ställer sig i vägen och en ska inställsamt fnittra med i sexistiska skämt. Nej tack aldrig mer. Det blev såna otroliga kontraster när jag gick från sprudlande glad och trygg i ett sammanhang där ickemän utgjorde majoriteten, till att bli rädd och obekväm. Konstaterar igen att krogmiljön är sjukt vidrig och att jag måste komma ifrån den här lilla lilla skitstaden så att jag har chans att vistas i andra sammanhang än det snubbiga utbudet som finns här. Här där du har tur om du slipper bli tafsad på och drogad. 

Men jag är överlag väldigt nöjd med helgen och det var så fint att umgås med mina två igen. Vakna tillsammans, spana kontrollanter, prata ikapp, äta vegetarisk buffe och känna av stämningen nattetid. Älskar Göteborg. 







 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback