jag sålde min själ till satan men han gav den tillbaka

Jag är död hud och suturtråd som löper längs med kroppen. Som skuggar de på måfå placerade leverfläckarna och fräknarna. Spegelbilden är en konstant påminnelse som jag försöker att vänja mig vid men allt som oftast undviker. Jag är mer ärrad än vad jag är hel men min kropp berättar inte en historia mer än vad mina ord gör. Jag somnar ensam och jag vaknar ensam, men ensammast är jag när jag osynliggörs och glöms bort, bortprioriteras och ignoreras bland folk. Ensammast är jag när någon kliver på mig utan att märka det och när jag går hem under tystnad. Jag somnar ensam och jag vaknar ensam. Under täcket sällskapas jag av mina minnen och mardrömmar. Huvudvärken är ett faktum. Är inne på vecka fyra av yrsel och synbortfall. Nojar över hjärntumörer men googlar mig fram till spänningshuvdvärk. Lägenheten och kläderna stinker av panikrökning. Jag har förlikat mig med hur sorglig min uppenbarelse är och accepterat de trötta ögonen, den gråa huden och hur lögnerna genomsyrar allt. Men den där genomträngande känslan av ensamhet, nej, aldrig. Det är inte så jävla glamoröst med dubbellivet va. 
 
 

Kommentarer
Therése Friberg säger:

Kramar!! <3

Svar: <333
Agnes Linnéa

2015-05-20 | 18:58:23
Bloggadress: http://tessaslivibokstaver.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback