so im gathering all my forces of sense to stay sane

Varför är älta prata älta prata prata prata prata det enda alternativet? Det är det sista jag vill. Men ändå finner jag mig själv i nya väntrum. Nya ögon jag inte vågar möta, nya system att kämpa sig igenom, nya frågor som egentligen är desamma för det enda alternativet är att prata tills det inte finns något mer att säga. Det enda lilla hoppet som finns kvar är datum i kalendern men jag förväntar mig egentligen ingenting annat än att det ska bli värre för de där frågorna gör knappast att jag kan gå vidare. Men vad finns det för alternativ?

Ta en promenad gå på ett friskispass har du prövat innebandy någon gång?
Äsch, det är sånt där som går över när du blir äldre. 

Jag betalar snällt avgifterna som spräcker den tunna studentbudgeten och lyssnar på människa efter människa som tror sig veta bättre, för du förstår jag har flera års utbildning i ryggen. Du är bara sjukhusskadad vännen. 

Det är motvind och jag är så utmattad att jag inte orkar gå längre. Min existens är förnekad men det är väl kanske lika bra för allting som en gång var jag har ändå stulits. Jag kan inte längre urskilja symptomen och det är den värsta frågan av alla för tydligen är problematiken lika med personligheten och personligheten är problematiken. 

Vi skrapar deras ansikte mot asfalten snälla vi gör det jag vill aldrig se deras smil igen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback