Jag går på gator där jag lämnats men du har fått nog av dom kvarteren

Vardagen går på alldeles för snabbt och jag försöker plugga om symboliska universum och gubbar som grundat sociologin och försöker förstå begrepp som inte ens lärare kan förklara utan att trassla in sig i obegripliga formuleringar och motsägelsefulla påståenden som slutar i "det är svårt att förklara" men som vi ändå blir examinerade på. Men mest av allt börjar jag bara gråta så fort jag sätter mig ner med böckerna och den duktiga flickan i mig som bara bryr sig om prestationer brottas ner av ångesten. Jag tröstshoppar fina underkläder och äter en påse popcorn om dagen blandat med för mycket kaffe. Jag hade några sömnlösa veckor men efter en kort träff med en okompetent läkare som slängde ur sig diverse falska och nedvärderande meningar fick jag sömntabletter så nu är jag istället konstant bakis och svimfärdig av medicinen. Men jag sover iallafall, om än med i snitt två mardrömmar per natt. Pest eller kolera liksom.  

Har också varit en sväng i Malmö, slutat röka (och börjat igen) och tagit förjävligt jobbiga beslut som gav ännu mer förjävliga konsekvenser trots att jag handlade rätt. Intressant det där med hur fel människor alltid får skulden och får ta den hårdaste smällen av andras oförstånd. Jag känner inte igen mig själv i sociala sammanhang, har tappat allt jag en gång kunnat känns det som. Är awkward och vill mest bara tillbaka till sängen där jag återigen kan vältra mig i allt som suger. 
 
Det här är ett naturskyddsområde i närheten av där jag bor. Hur fint som helst. Har jag sagt att jag flyttat? 

Bor med dessa två (sorry not sorry för alla kattbilder på snapchat) sen en månad tillbaka och en roomie ute på landet-ish. Måste gå igenom en mörk skog och tunnel för att komma till Ica (blev nästan överfallen av ett mystiskt djur i mörkret där en gång), är granne med ett gäng hästar och har gångavstånd till naturskyddsområden. Pussy är nöjd för hon ska bli utekatt, fast än så länge hatar hon grannkatterna. Finns så himla mycket attityd i den lilla lilla katten. 
 
Har även varit på Seinabo Sey och grät så fort hon kom in på scenen pga en kombo av rödvin, veckor av sömnlöshet, allmänt emotionellt kaos och för att hon är så fruktansvärt jävla bra. Such a queen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback