kravla upp och sen, spring igen

Den här går på repeat när allting är så fruktansvärt jävla svårt att allt en kan göra är att gråta, ha långa telefonsamtal med mamma och försöka att inte kapitulera helt. Det är som att springa i konstant jävla uppförsbacke. 
 
 
Gick in till din hjärtkammare
Rörde vid varenda cell
Hörde skriken från dina barndomsår
Sa "Jag förstår, jag förstår, jag förstår, jag förstår"

Kommentarer
Anonym säger:

Jag vet att vi hörts av på länge, men du ska veta att jag nästan dagligen är inne och kikar om du har uppdaterat din blogg. Tänker på dig och saknar dig <3 Kramar Therese

Svar: Du är ju för fin! Saknar dig också, och saknar att läsa din blogg. Hoppas att allt är väl med dig trots diskbråcket <3
Agnes Linnéa

2016-01-12 | 14:23:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback