Den som flyr har inget val, ingen människa är illegal

På nyheterna meddelas ett större och större antal dödsoffer i Medelhavet. Bara i år, på fyra månader, har 1700 människor drunkat pga flykt via Medelhavet i osäkra båtar och utan räddningsaktioner. Jag äter min frukost till Nyhetsmorgon och jag börjar gråta. Jag hör hur reporten säger att de som flytt gång på gång känner att de måste påpeka att dom också är människor. Att de också har varit barn, att de har en mamma, en familj, att dom inte är de djur som dom behandlas som. Jag träffar många människor i liknande situationer i mitt arbete med Ingen människa är illegal. Jag hör deras historier, jag ser deras vånda när de vankar fram och tillbaka i de trånga och smutsiga korridorerna, jag känner deras olidliga väntan på besked från Migrationsverket och jag vet vilken ohuman situation de placerats i. Det är människor som förvaras på 3 kvadratmeter per person, intryckta i rum tillsammans med främlingar. Det kan ta över ett år att få ett besked. Fram tills dess lever du på några kronor om dagen i ett helt främmande land. Kanske känner du ingen, har ingenting. Dina rättigheter kränks gång på gång och rasismen är intensiv och våldsam. Jag kan gå därifrån. Jag kan släppa det för en stund. Men dom går där och väntar och väntar och väntar på något som lika gärna kan vara en utvisning. 

Iställer för legala vägar över påhittade gränsdragningar världen över så låter vi hundratals människor dö på väg till tryggare platser. Politiker, i det här fallet Nigel Farage som är medlem i Europaparlamentet, säger uttryckligen att "There could be “waves of millions” of migrants coming to Britain if the EU moves as a bloc to stop migrants drowning in the Mediterranean", och menar alltså att det är bättre att dom drunknar. Det har inte varit en såhär stor flyktingström sen andra världskriget och resten av EU tänker hålla sig till försvaret "det blir överbefolkat"? Det suger att leva i en kapitalistisk värld som går ut på att många måste ha det sämre för att några ska få ha det bättre. På vems bekostnad? För vems fördel? Majoriteten av de som lyckas överleva båtresorna kommer ändå att skickas tillbaka dit dom flydde ifrån, det ser EU:s gränsbevakning till. 

Häromdagen fick jag beskedet att en av mina vänner väntar utvisning. Kammarrätten vägrar ta upp personens fall igen. Hen kommer att utvisas till ett land hen flydde ifrån. Ett land där hen är mordhotad av sin familj och med största sannolikhet kommer att dö vid återresa. Oavsett om hen enbart åker dit för att ansöka om uppehållstillstånd igen. Många former av asylsökande kräver att det sker via hemlandet. Jag kan inte förstå. Hen är i kläm med lagen utan att ha gjort någonting, förutom att fly för sitt liv. Jag kan inte acceptera att hen försvinner. Jag gör var som helst. Jag vill bara krossa den värdelösa flyktingpolitiken, spy på dom som sitter och bestämmer vem som ska få bo vart och varför. Vilken anledning som är tillräcklig, när det inte ens borde krävas en anledning. Ett 'jag vill bo här' borde vara tillräckligt. Det som ofta kommer på tal är att personer ska söka asyl på ambassaden i landet de bor i innan de flyr till ett annat land. Men vad som är viktigt att förstå är att för många är det inte ett alternativ. Många flyr med vad de står och går i, utan tid att planera eller packa eller har möjlighet att stanna kvar i landet pga diverse olika anledningar. 

I Eskilstuna har politikerna avsagt sig allt ansvar för EU-migranterna som finns här, för det borde vara "deras hemlands ansvar". Så istället får de sova utomhus utan tillgång till mat, vatten, dusch, rena kläder eller mänskliga rättigheter. Jag passerar dom varje dag, och på nätterna när jag passerat tågstationen ser jag madrasser på marken där det ligger ett tiotal människor och sover i kylan. Deras saker har blivit uppeldade, de har blivit spottade på och hotade. Var tog medmänskligheten vägen? Jag blir helt överväldigad och förkrossad, och då kan jag ändå sitta i min lägenhet och äta min frukost framför Nyhetsmorgon. Jag är bara en åskådare som gör mitt bästa för att hjälpa. Jag slipper leva i det, men inte en enda ska behöva göra det. Inte. En. Enda.

Tack, tack, tack till alla ideella organisationer som gör allt som politikerna och samhället borde göra. Tack för att det finns lite medmänsklighet och värme kvar i kontrast till hatet och rasismen. 

 
 

Does this seem like a nightmare to you?

34 länder i Europa tvingar transpersoner att 1) steriliseras 2) skilja sig om de är gifta 3) diagnostiseras med psykisk ohälsa. Varför? För att de ska få byta juridiskt kön och namn. Om de inte vill genomgå en sådan förnedrande process kan de bli anklagade för bedrägeri, diskriminering och våld då deras ID-handlingar inte matchar deras identitet eller yttre. Tvångssterilisering av transpersoner togs bort 1 juli 2013 i Sverige, det är inte alls länge sedan. I Ryssland får transpersoner inte ta körkort för att dem klassas som psykiskt sjuka. Och psykiskt sjuka ses som en trafikfara. 
 
14 Europeiska länder har inga lagar alls som reglerar kön-  och namnbyte, jämfört med de 34 som har det. 

Hatbrott, osynliggörande, diskriminering, långa utredningar och köer, ifrågasättande och listan kan göras lång. För några veckor sedan hörde diskrimineringsbyrån av sig och ville föreläsa på vårt evenemang på internationella kvinnodagen, men de ville inte inkludera varken trans- eller HBTQ frågor i sin föreläsning om kvinnokampen och blir sedan förvånade när vi avsäger oss samarbetet. Wait, en diskrimineringsbyrå? Bilden av kön och identitet måste vara väldigt snäv för dem. 

TGEU, transgener Europe, arbetar för transpersoners rättigeter, att de får rätt sjukvård, för att minska stigmatiseringen, de ger transpersoner sina röster hörda, stöttar och en massa annat otroligt viktigt arbete. Tycker att alla ska gå in och läsa på deras hemsida samt se klippet nedan. 


Ingen människa är illegal

Jag vet inte om det är hormonkaos i min kropp eller om det är något annat, men fan vad känsligt jag blev plötsligt. Va fan, jag gråter nästan aldrig ju? Jag slökollade på Idol och började storgråta när Saron blev nekad att fortsätta tävlingen. En kunde verkligen se rädslan över att bli utvisad från Sverige ta över. Och det händer hela tiden. Hela tiden är det människor som inte tillåts vara här, som skickas till misär, ensamhet och ett odrägligt liv. Det är så jävla förjävligt. Så hemskt att jag inte finner ord.

Sen snubblade jag över en video som någon länkat på facebook. Någon youtubare som visar ett klipp på när en person kommer ut för sina föräldrar och filmar deras reaktioner. Då började jag gråta igen. Vissa människor är verkligen iskalla rakt igenom. Ohumana och trångsynta. Det här händer också hela tiden. Hela tiden. 

Nu ska jag röka, lägga mig i sängen och klura på en plan för att styra upp världen, förbättra invandringspolitiken, utrota rasism och homofobi bland annat. 
 
-Trigger Warning-
 

Kämpa Malmö

För två år sedan tappade jag det sista lilla förtroende jag hade kvar för polisen. Jag insåg att de inte var där för att skydda mig, det blev istället dom jag blev rädd för. Igår höll Svenskarnas Parti i en manifestation i Malmö vilket slutade med tio skadade antifascister till sjukhus och ett femtiotal skadade, grovt övervåld från polisens sida och många chockade. Jag vet hur nazisterna kastar första stenen och de första glasflaskorna och jag vet hur media förvrider sanningen till vänsterextremism, jag vet att poliserna mer än gärna använder sin makt genom att utöva övervåld och jag vet att motdemonstranterna uttrycker sig verbalt genom slagord för att överrösta. Detta bemöts med batongslag i huvuden som får det att forsa blod, det är hästar som springer över redan skadade motdemonstranter. Hundar som hetsas till aggressivitet resulterar i blodiga hundbett och dessa jävla pikebussar som kör över oskyldiga människor. 

SvP är nazister ut i fingerspetsarna och allt detta för att de ska få hålla sitt tal? Polisen har verkligen visat vad de går för, precis som nazisterna. Sverige är redan ett väldigt rasistiskt land och det får inte gå längre. Har ni glömt vad dessa nazistiska pariter står för, hur historien ser ut? Det är långt ifrån första gången det här händer i Sverige och ändå tillåts dom att hålla sina manifestationer. Att alla dessa antifascister sluter upp för att överrösta nazisterna är fantastiskt, men jag önskar att det inte behövdes. Motdemonstranterna tvingas ta hand om sina blodiga kamrater i brist på sjukvårdare, medmänsklighet och ambulanser som inte klarar av trycket. Uppslutningen och organiserandet ger hopp. Hopp som sedan poliser krossar med sina hatande batongslag och nazisterna utrotar med sin vidirga politik. Likaså media som kastar skit på de som står för mänskliga rättigheter.

Uppslutningen måste fortsätta under SvP´s turné runt i Sverige, vi måste fortsätta vara fler än dom, högre och starkare. Vilket vi är! Vi är flera tusen mer, vi låter högre och är starkare. Nazistinfluerade partier måste alltid bemötas. Glöm inte det, trots nazister utklädda i kostym med titeln polis och politiker. 

 

until there's no damn material left



Until I can wear whatever the fuck I want and not be called a slut!
Until I can trust my drink to someone at a party when I need to take a piss!
Until I can walk alone on dark streets without being catcalled! 
"Who's your daddy"
"get back over here"
"Ow ow"
"Damn, look at that ass"

Until I can wear heels without being asked who I'm trying to impress!
Until my voice speaks louder than my outfit!
Until I'm not expected to carry pepper spray on my keychain!
Until no really means 

NO!

Until rape means crime!

Until woman means human!
The rape poems will continue
until there's no damn material left.

#inteimittnamn

Det måste vara du som inte vet vad förtryck innebär. Det måste vara du som varken har blivit utsatt för förtryckt eller är medveten om när du själv förtrycker. Du som är väldigt nöjd med din situation och inte bryr dig om de som blir sämre behandlade. Det måste vara du som röstar in SD och stöttar nazistiska partier i Europa. Du blir säkert lyssnad på när du försöker få din röst hörd. Du är nog inte den som blir sparkad på när du redan ligger. Den som får skit kastad på sig när du försöker stå upp för dig själv. Du är förmodligen både vit, straight och fullt frisk. Du är nog ingen minoritet på något sätt. För då hade du tänkt efter.

Jag blir uppriktigt rädd över den nazistiska rörelsen som sprider sig världen över. För det är mig och mina vänner de vill åt. Vardagen blir allt mer otrygg och varken jag eller du är välkomna överallt. Vi hatas för vilka vi är. Det är inte en vardag jag vill leva i. Jag blir uppriktigt rädd över de öppet nazistiska rörelserna som fått mandat i EU och därmed kommer ha något att säga till om. De som kränker, hatar och förtrycker. Jag blir uppriktigt rädd när jag tänker på hur framtiden kommer att se ut när dessa människor får allt fler röster. Så många olika förtryck som blivit normaliserade idag, så många som öppet skriver rasistiska updateringar på facebook, så många som gärna uttalar sina homofobiska åsikter, så många som hatar människor för att de är människor. Jag tar bort personer från min vänlista på facebook nästan varje dag för att de på ett eller annat sätt visar att de inte är för de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Och de smyger inte längre med det. Det gör mig så jävla rädd. Det är inte något som bör normaliseras. 

Samtidigt försöker jag glädjas åt de som fortfarande kämpar mot de högerextrema. Att vi faktiskt är fler som demonstrerar mot, än de som är där för att lyssna. För de feministiska vindarna. För att jag har ett safespace i min stad där jag kan vara trygg med att vara mig själv. Det må bara vara en plats, men det är bättre än ingen. Jag försöker tänka på det här istället, men det är förbannat svårt när oron tar över mer och mer. 

 

Inga nazister på våra gator, fyll dom istället med bögar och flator

Igår sprang jag med en isglass i handen ner på stan direkt efter jobbet. Det var svinvarmt men jag var glad. Det var nämligen Springpride i Eskilstuna. Jag och mina grrrls i Etown Grrrl Gang var såklart med, precis som förra året. Det var massor av folk som samlats på stan och själva paraden tog en timme. Folk var lättklädda på grund av värmen, dansade till musik och var genuint glada. En dag fylld med kärlek där det kändes okej att vara HBTQ-person som omväxling. Folk accepterar och stöttar, som omväxling. Vi skrek glada slagord, det som står i rubriken till exempel. Det enda jag såg var glädje och kärlek. Samkönade par som kysstes utan att få snea blickar. Jag var varm och hade ingen röst kvar när paraden var slut, men jag kände glädje i hela kroppen. Som att de 60% vatten min kropp består av bytts ut till kolsyra. Jag kunde varken sitta till eller sluta prata. 

Kvällen fortsatte på samma spår med bra vänner, förfest, gayklubb och efterfest. En bra lördag på alla sätt och den här dagen ska jag minnas länge. 
 
 

ta gatorna tillbaka

Tanken var att jag skulle skriva ett långt och peppande inlägg om 8:e mars evenemanget jag varit med och anordat. Jag gick hem mitt i natten i lördags med en känsla av styrka, glädje och hopp. En fantastisk dag med fantastiska människor som är med och kämpar. Det första jag möttes av på söndagen var fetstilta rubriker i tidningar och på sociala medier. Styrkan sjönk på en gång och iställed fylldes jag med ilska och ledsenhet. Sex personer hade förts till sjukhus i Malmö efter att de blivit attackerade med kniv efter demonstrationen Ta natten tillbaka. En demonstration för att kvinnor- och trans*personer ska kunna gå hem om nätterna utan att behöva vara rädda. En fredlig demonstration för jämställdhet och mot kvinnohat. Nazisterna var beredda och beväpnade.

Och media väljer som vanligt att vinkla det helt jävla snedvridet. Det var inte högerextremister mot vänsterextremister. Det var nazister mot feminister. Det var inte slagsmål mellan två parter. Det var mordförsök. Det hade kunnat vara du eller jag. Jag gick under samma paroll för ett år sedan och då fick vi erfara både verbala och fysiska påhopp från hatiska män. Män som skrek sexistiska ord och män som sprang in i oss, hotade och gjorde allt för att hindra oss. Ska det verkligen behöva vara så att "vi hade tur" för att vi inte blev fysiskt skadade?

En person i Malmö kämpar nu för sitt liv på grund av ett gäng nazistkräk, för att den deltog i en demonstation för jämställdhet. Det är så jävla fel det kan bli. Det är inte första gången det här händer och snälla världen reagera! Sluta blunda. Det räcker. Imorgon är det en solidaritetsdemonstration i Eskilstuna som Etown Grrrl Gang är med och arrangerar. Kom och visa er support, visa att ni är trötta på fascism och engagera er! Vi är många fler och vi behöver organisera oss och bevisa det!

Jag citerar Åsa Lindeborg: ”I normaliseringsprocessen ingår att jämställa fascismen med antifascismen; vänsterextremister och högerextremister är lika goda kålsupare. Att den ena ­rörelsen kämpar för demokrati och alla människors lika värde och att den andra arbetar för motsatsen spelar ingen roll.”.
 

When did you choose to be straight?

På något sätt verkar det vara lättare för människor att ta in saker när en vänder på steken. De förstår sexism när det görs en kortfilm där en man blir utsatt för samma trakaserier som en kvinna blir varje dag (jag syftar på det här klippet) och de förstår homofobi när det visas ur ett perspektiv där homosexualitet utgör normen (som den här videon). Det är jättebra att det vänds och vrids på frågor så att folk kan ta in det, men samtidigt tycker jag att det är lite förvånande att de inte tänkt efter innan. Som när en lagstiftare i Ohio förespråkar extrema anti-abortlagstiftningar får frågan "varför tror du att kvinnor väljer att göra abort?" och blir helt ställd och svarar "det har jag faktiskt inte tänkt på" (länk). Jag blir förundrad, förvånad och chockad. Vad krävs för att människor ska tänka steget längre, reflektera lite och fundera innan de pratar? Blir mörkrädd, hur kan en människa uttala sig innan de försökt se saken ur en annan människas perspektiv? Är det brist på medkänsla? Brist på känlomässig intelligens, alltså att kunna förstå andras känslor? Jag förstår inte.  

Här är en video som gör lite samma sak, vänder på steken och får människor att tänka ur ett annat perspektiv. Rätt kul att de som så ägda, haha. 


Young and gay in Putin's Russia

Det har blivit mycket videotips på senaste tiden. Mina veckor är så hektiska att jag inte orkar annat än att kolla film och dokumentärer när jag väl kommer hem. Somnar flera timmar tidigare än vanligt men går ändå runt i zomebiemode hela dagarna. Stänger av allt för att orka med alla måsten, finns varken glädje eller ledsenhet liksom. Jag är bara trött, orkeslös. 

Igår såg jag en Vice-dokumentär om hur det är att vara homosexuell i Ryssland sen "gay-propaganda" förbjudits. Det är alltså olagligt för alla att säga att det är okej och vanligt att vara homoesexuell. Inte föräldrar, lärare eller ens psykologer får stötta en homosexuella. Du har absolut ingenstans att vända dig för stöd, lagligt. Det är absurt och helt snedvridet att det finns ett sånt hat. Homosexuella blir utsatta för hatbrott varje dag på grund av sin läggning. Det är mig dom hatar, det är dig dom vill stoppa från att leva ett värdigt liv. Alla påverkas, alla borde titta och ta ställning. Det är fan människor som behandlas såhär. Trigger Warning men viktigt att se och få en insikt om hur det verkligen är. Titta!  

Länk: YOUNG AND GAY IN PUTIN'S RUSSIA

kärlek finns i alla former

Jag är arg. Förbannad. Kränkt på en helt ny nivå. Jag var på krogen igår och blev så himla illa behandlad. Jag är ofta ganska mentalt förberedd på påstridiga killar som tar sig friheter, människor som provocerar och ointelligenta diskussioner. Men det här var jag inte förberedd på, och det tycker jag inte att någon ska behöva förbereda sig för heller. 

Jag blev utslängd från krogen för att jag hånglade med en tjej på dansgolvet. En kille kom fram och stirrade på oss och frågade sen "får jag vara med?". Jag ber honom att dra åt helvete och han säger "då säger jag till vakten". Han hade uppenbarligen något slags inflytande eller kände personalen, för vakten tog tag i mina armar och bokstavligen släpade ut mig. Jag skrek på honom. "Förstår du hur homofobiskt och kränkande det här är?" och hans respons är att han bara följer order. Jag vägrade. Inte för att jag egentligen ville vara kvar på en plats där jag blir behandlad som ett objekt, men jag vägrade att bli utslängd sådär på grund av något helt orimligt. Han var hårdhänt och oförstående. Utanför stod fyra poliser med armarna i kors som jag gick fram till och berättade vad som hade hänt med tårar längs kinderna för att jag var så jävla arg och kränkt. De brydde sig inte heller utan sa bara "jag förstår" utan någon som helst förståelse i blicken eller ens visat intresse av vad jag berättade. Jag ville banka in i deras huvuden hur illa det är och hur förjävla ledsen och arg jag var. Men jag fick ingen rekation. 

Innan det här hände så var det ett flertal killar som ställde sig otroligt nära och stirrade på mig och tjejen jag höll om. "Fortsätt ni, låt inte mig störa" och "får jag vara med?" är de vanligaste replikerna. Jag ber dom att låta oss vara ifred och trots att det krävs att jag måste höja röster så går de ändå till slut. Men det är otroligt påfrestande att hela tiden behöva vara på sin vakt, alltid hålla ett öga öppet för att se vem det nu är som glor, tar bilder eller pekar. Jag känner mig utstirrad för att jag fattat tycke för en människa och för mig går inte den ekvationen ihop. Jag gör inte något annat än någon annan på krogen. Men dagen efter får jag ett mms av en kompis som sett en bild av mig på instagram där jag pussar på tjejen jag var med, med bildtexten "Lesbisk kväll". Så fort någon bryter mot heteronormativiteten kan människor inte sköta sig själva tydligen, utan ska lägga sig i, prata om, skratta åt osv. Jag har även fått höra "jag har aldrig haft två homosexuella tjejer i mitt vardagsrum, jag måste filma!!". 

Jag är inte ett objekt, någonting du kan titta på. Jag finns inte till för din tillfredställelse. Min sexualitet har du ingenting med att göra och du har inte rätt att stirra eller fråga om du får vara med. Jag finns inte till för att uppfylla dina lesbiska våta drömmar. Jag är inte någon du kan ta bild på och lägga upp på internet för att du i din lilla inrutade värld inte sett annat än heteropar. Jag finns inte till för din skull. 

Det har tagit mig flera timmar att skriva det här för att jag har mellan meningarna fått ta djupa andetag, torka tårarna och hindra mig själv från att slå slå slå. Jag känner mig som någon du kan trampa på och utnyttja för eget behov. Jag måste torka tårarna när händelsen spelas upp i huvudet, hur förminskad jag kände mig när vakten kallade på förstärkning för att jag inte ville bli fasthållen och desperat försökte överrösta musiken för att förklara vad som hänt. Jag vill inte gråta för det är inte jag som har gjort fel. Jag vill inte vara ledsen. Det är känslokaos. 

 
 

what if gay was straight and straight was gay?

Förstår människor nu hur absurt och konstigt homofobi är? 
Måste en vända på det såhär för att det ska gå in? 
Jag vägrar tro att den fruktansvärda ignoransen är obotlig. 
 
 
 

Ta natten tillbaka.

Efter evenemanget på Balsta i fredags, den 8 mars, anordnade vi en seperatistisk demonstration. Som rubriken avslöjar gick vi under parollen Ta natten tillbaka. Det gick ut på att vi som kvinnor skulle ta tillbaka natten, för att vi är trötta på att vara rädda. Trötta på att ha "fel" kläder eller vara på fel ställe vid fel tidpunkt, trötta på sexuella trakasserier och offentliga våldtäkter. Våldet som sker mot kvinnor är oftast sexuellt inriktat till skillnad från våld mot män som oftast är fysiskt våld i form av misshandel. Jag tror att nästan alla tjejer har fått höra "gå nu inte hem själv ikväll" pga risken att vistas själv som tjej om natten. Vi gick en gemensam promenad från Balsta in till centrum, skrek slagord och fortsatte kampen mot sexism och förtryck. Det är inte vårat koncept utan den här demonstrationen har utförts världen över! Här finns en debattartikel jag och några andra från Etown Grrrlgang skrev tillsammans i Folket. 

Tydligen provocerade vår harmlösa demonstration vääääldigt mycket. Av män såklart. Jag undrar om det känns hotande att se ett gäng orädda brudar som skriker att de tänker krossa sexismen. Det var fredagnatt och vi passerade kroggatan, och det finns nog inget vidrigare än fulla, sexistiska svin. Givetvis ville dom ge sig på oss och förstöra, förstöra för oss när vi för en gångs skull står på oss och är orädda. Meningar som att "det ni feminister behöver ÄR KUK" gjorde det bara ännu mer tydligt varför vi är tvunga att ha ett demonstrationståg och ta natten tillbaka. Fast det fick oss inte att tystna, det gjorde oss bara med högljudda och säkra på att det vi gjorde var rätt. Det, om något, verkade göra människor förvånade. Fastän dom både använde verbalt och fysisk våld så fortsatte vi. Tillsammans var vi verkligen trygga och starka. Bästa, bästa människorna. Det finns lite hopp för världen. 


"dom får säga vad dom vill, med då får vi också ge replik på det. Vi säger vad vi vill och vi låter lite högre"

Jag tänker återkomma till det här ämnet igen. Fastän jag är så trött på debatten så måste jag skriva av min frustration, annars spricker jag.

För två år sedan protesterade alla möjliga människor mot att Sverigedemokraterna skulle röstas in i regeringen. Det skramlades med nycklar och skreks för att överrösta SD. I tisdags var det dags igen. SvP hade bestämt sig för att samlas och gå en marsch genom Eskilstuna, och motdemonstranterna var inte sämre och samlade ihop ett tåg på över tusen personer som ville överrösta nazisternas propaganda. Media vill gärna framställa det som att motdemonstranterna var vänsterextremister och enbart kommunister. Så var det INTE. Det fina med motdemonstranterna var att det var människor i alla åldrar, både män och kvinnor av olika etniciteter och politisk ställning. Det om något tycker jag är fint. Att människor oavsett bakgrund kan förenas mot något så vidrigt som nazister. Det handlade alltså inte om vänsterextremister, vi var över tusen människor som ville överrösta nazisterna. Vi var Eskilstunabor med courage som ville sätta stopp för vidrigheterna. Familjens vän på 60+ stod i frontlinjen och skrev "inga nazister på våra gator", ett tydligt bevis på blandningen av människor. 

Nazisterna hade planerat att gå till smörparken men de kom inte så långt för vi stod i vägen och poliserna spärrade av. SvP hade laddat upp för våld, dom anlände med ett flertal backar fulla av tomflaskor som dom började kasta. Det rycktes bort kullersten på gatan som kastades och våldet bröt ut. Jag hamnade på helt fel sida om kaoset och vittnade våld på otroligt nära håll och var otroligt nära att själv skadas tillsammans med mina vänner. Demonstrationen höll på i över sju timmar och vi sprang ihärdigt efter, vägrade låta nazisterna tro att vi gett upp. Det värsta jag sett var när nazisterna slet av flaggorna och använde stängerna som spjut. Majoriteten av demonstranterna var på andra sidan ån för att poliserna hade spärrat av alla vägar över, så vi stod på andra sidan och bevittnade något som såg ut att bryta ut i blodigt våld. Nazisterna sprang mot demonstranterna med spjut i högsta hugg och trots avståndet kunde man se hatet från bådas sidor.

Jag försvarar aldrig våld, det gör jag inte. Våld föder bara våld och det löser ingenting. I den bästa av världar skulle man kunna diskutera utan hetsiga demonstrationer, men så ser inte världen ut och kommer aldrig att göra heller. Eftersom människor har en tendens att gardera sig i diskussioner intar de bara försvarsställning och debatten kommer ingenstans. Jag förstår ilskan, jag förstår hatet och viljan att använda våld som ett sätt att markera. Har man inte upplevt en sån här demonstration kan man inte uttala sig, för provokationen är så otroligt hög och adrenalinet pumpar hos alla som är där. Jag förstår helt och fullt att man tar till våld mot något så vidrigt som nazister. I en önskevärld skulle det inte behöva vara så, men man blir så fruktansvärt provocerad av de rakade skallarna och flaggorna som vittnar om nazism. Dem skrek till invandrare att åka hem, och enligt media attackerade en buss full av invandrare. Jag kände otroligt obehag av allt våld, de skällande hundarna och folkmassorna som helt plötsligt sprang för att undvika stenar i huvudet och pepparspray i ögonen. Det var riktigt obehagligt då jag aldrig sett våld på så nära håll förut. SvP benämner alla motdemonstranter som kommunister och invandrare, det är så provocerande att jag tappar hopp om mänskligheten. Hopplösheten bara sköljer över mig när jag inser hur många i min närvaro som strider mot allt jag står för. Det är så jävla skrämmande att Sverige blivit ett så rasistiskt land, och jag vet inte vart fan man ska börja för att få stopp på det. Samtidigt är jag stolt över alla som var där första maj och visade sitt stöd, även om det slutade i kravaller. 

Att motdemonstranterna svartmålas tror jag enbart beror på att vi var så otroligt många fler att vi märktes mer. Det finns filmer när man ser nazisterna kasta sina glasflaskor utan att poliserna rycker in överhuvudtaget, och jag ifrågasätter deras metod under 1 maj väldigt mycket. Att motdemonstranterna ska ses som extremister och ta all skuld för kravallerna är helt fel. Majoriteten av alla som var i tåget backade när våldet bröt ut och det var långt ifrån en tredjedel som använde våld. Resten stod för verbalt våld, skrek slagord och försökte överrösta deras tal. Yttrandefriheten gäller så länge man inte kränker någon, utför hets mot folkgrupp, hets mot tjänsteman, olaga hot osv. Vilken av dessa punkter bröt inte nazisterna mot under 1 maj 2012? Har människor glömt vad nazister är, har alla glömt judeutrotningen och vad nazismen kämpar för? 

Det vanligaste argumentet mot demonstrationen är att man ska låta bli att dyka upp, skita i deras 1 maj marsch. En enkel jämförelse är att lägga fram hur det gick för SD. Inget parti tog upp debatten mot SD och deras invandringspolitik, ingen bevisade hur felaktig deras ideologi är. Det slutade med att dom fick en plats i riksdagen, för att människor bara hörde deras retoriker, man hörde aldrig motargumenten. Att sitta hemma när nazisterna tänker sprida propaganda på våra gator är inte ett alternativ. Vi måste samlas och visa var gränsen går, visa hur ruttna deras åsikter är. Inte nödvändigtvis med våld, men att vara där och visa att man inte stödjer det är ett måste. Att tömma en hel stad på folk är inte möjligt, och tanken på att nazisternas propaganda ska nå ut till människor är förjävlig. Inte en jävel till ska värvas, ingen vilsen själ ska få ta del av deras hjärntvättning. Att visa sin ståndpunkt är viktigare än så, för vi har redan allt för många nazister i världen.

http://ekuriren.se/ledareasikter/insandare/1.1424207-jag-var-dar-och-jag-skams-inte
http://ekuriren.se/nyheter/webbtv#mduyKhkyWp0ltnSCTCvwuQ







Bilder från ekuriren.se