Knackningar i väggen som inte går att tyda. Finns inga regler men du väljer att lyda

Jag åkte till Göteborg under West Pride för att återförenas med den självklara trion. Det var queerklubb på Göteborgs stadsteater under lördagnatten och det stod i evenemangsbeskrivingen att vi skulle störa Poseidon med vår queera existens och spy ut glitter över hela Götaplatsen. Mina kinder, ögonbryn, naglar och bh glittrade och trots att det var kö i regnet så kom vi in till slut, och vilken skillnad det är att vistas på queerevent jämfört med vanliga klubbar. Det känns liksom i hela kroppen att jag är så otroligt mer bekväm när scenen och besökarna inte domineras av cismän. Där jag kan få vara mig själv utan att vara rädd för att bli utslängd, skrattad åt eller behöva skala av allt som är jag. Stämningen var så annorlunda att jag kunde känna det så fort jag klev in i lokalen. Jag behövde inte vara rädd och det kändes så fantastiskt och skönt. 

Sen visade det sig att en maktmissbrukade vakt på evenemanget nekat en person att komma in pga vaktens egna rasistiska åsikter vilket är så jävla vidrigt. Ska det verkligen vara så, att ingen någonsin ska kunna få vara fullt ut trygg och riskera att bli avvisad på en offentlig plats? Om inte ens en öppen queerklubb som det finns så få av kan låta bli att exkludera och kränka, vart ska en vända sig då? 

Klubben stängde och vi gick vidare, vilket resulterade i att jag blev ledsen och arg. För då kändes det som att det bara var att försöka tona ner glittret, ställa sig i led och tacka för den manliga bekräftelsen i form av en överraskande hand på valfri kroppsdel. Som att den patriarkala ordningen var återställd igen och att cismännen fick ta all jävla plats i alla lokaler igen och beröva mig rätten till mina egna kropp. Då ska en vara tacksam över att de ställer sig i vägen och en ska inställsamt fnittra med i sexistiska skämt. Nej tack aldrig mer. Det blev såna otroliga kontraster när jag gick från sprudlande glad och trygg i ett sammanhang där ickemän utgjorde majoriteten, till att bli rädd och obekväm. Konstaterar igen att krogmiljön är sjukt vidrig och att jag måste komma ifrån den här lilla lilla skitstaden så att jag har chans att vistas i andra sammanhang än det snubbiga utbudet som finns här. Här där du har tur om du slipper bli tafsad på och drogad. 

Men jag är överlag väldigt nöjd med helgen och det var så fint att umgås med mina två igen. Vakna tillsammans, spana kontrollanter, prata ikapp, äta vegetarisk buffe och känna av stämningen nattetid. Älskar Göteborg. 







 
 

Senaste dagarna genom telefonen

Det är inte så glamoröst just nu, jag spyr, gråter och har feberfrossa. Rätt så jävla onice. Kroppen värker och benen liksom viker sig när jag reser mig. Men jag mår lite bättre just nu så tänkte göra en liten recap på senaste dagarna.  


Majja var och hälsade på i lilla Eskilstuna i fredags! Vi lagade mat och spelade ett HP-spel i 2,5 timme med filmmusiken på i bakgrunden. Fick spelet av min chef som hon köpt på loppis!

Efter spelkvällen cyklade jag ner på stan. Vi i Etown Grrrl Gang anordnade en Ta natten tillbaka-demonstration natten mellan fredag och lördag. Den handlar om att kvinnor- och transpersoner ska kunna gå trygga om natten utan att riskera att bli utsatta för våld eller hot om våld. Det är rätt mäktigt att gå en sån demonstration tillsammans med andra som håller ens rygg och att gå trygga tillsammans, mitt i natten, förbi kroggatan och poliser är något speciellt - och något vi får känna alldeles för sällan. 


På lördagen var det dags för Springpride vilket Etown Grrrl Gang hade laddat upp inför. Vi tycker att pride har blivit ett kommersiellt jippo som helt tappat sin innebörd så vi skapade ett zine om prides historia. Vi skriver om hur det började, varför, vad det stod för och vad det blivit till idag. Även om det polisvåld som HBTQ-personer får utstå. För det är sjukt hur partier som driver homofobisk politik får gå med paraden, hur polisen får vara där och visa upp sig när dom sjävla står för ett stort HBTQ förtryck, och att det var upproret mot polisens räder mot gaybarer och våld som var uppkomsten till pride. Hur som helst så hade vi ett litet bord på torget med våra zine, tygväskor och smycken som vi gjort, bland annat. Solen sken och många kom fram och pratade med oss och var intresserade av vårt arbete vilket såklart var roligt!

Vi var med i tidningen angående vår syn på dagens pridefirande och vi gick i paraden under parollen "Glöm inte stonewall" och "Queers still not loving police". Artikeln hade dock en extremt missvisande rubrik som menade att vi tyckte att själva firandet under pride var problemet, vilket inte alls är fallet. 



Vi gick i paraden och även om det inte syns så var jag faktiskt färgglad för en gångs skull. Jag hade vita byxor med frukter på, höga platåskor, lila läppstift och mitt trust no man-halsband. Var fett lång(jämfört med annars) och kände mig fierce. 

Efter paraden slängde vi i oss lite mat sen var det dags för nästa evenemang! SAQWERTY anordnade en kväll för nyktra unga med bra liveband och poetryslam. Det var grymt! Etown Grrrl Gang var såklart där och fortsatte att informera om Stonewallupproret. 

Jag var så trött när jag kom hem på lördagnatten efter en heldag med människor, mycket promenerande och aktiviteter - men jag hade det väldigt bra. Det kändes även som att vi lyckades informera några om vad vi ville förmedla. Även om en gubbe som stod på sidan av paraden skrek "vem faaan är stonewall?" till oss när vi gick förbi. Det visar ju bara på att många inte har en aning om vad som egentligen hände, och det är väldigt tråkigt, men jag tror att några har fått lära sig iallafall och det är alltid något. Och vårt zine sålde som smör!

Under gårdagen hängde jag med bra människor i några timmar, sen började jag spy och få feber vilket suger.
Nu återgår jag till soffläge. 

Du tycker att jag drömmer, jag som inte ens kan sova

Jag åkte till Uppsala för att låtsas vara en del av studentlivet under valborg. Vi var ett gäng på sex personer som satt i en park med hur mycket människor som helst och njöt av solen som värmde. Sen gick vi hem och åt middag och gjorde oss fina för att dansa på en trång krog med mycket människor som tog sig friheter, men vi armbågade fram vårt space och hade roligt ändå. Vi avslutade natten med skogsrave med precis lika mycket människor, duggregn, hög musik och dans. Jag var skapligt trött i kroppen efter en heldag med dans och människor när vi somnade strax efter fem på morgonen. Förra året på valborg låg jag hemma i feber och tyckte synd om mig själv. Jag är inget stort fan av högtider som valborg, midsommar, nyår and so on, men i år hade jag jätteroligt med människor jag tycker om och trivs med. Så nöjd! Jag har varit ledig i fyra dagar och har även hunnit att vila upp mig lite, varit på middag med människor inom Ingen människa är illegal och gråtit över maktlösheten som infinner sig när myndigheterna är emot en. 

Det händer mycket just nu. Vi slåss mot utvisningsbeslut, planerar feministisk musikfest, jag letar lägenhet, planerar biovisning av Förvaret, bokcirkel, soppluncher och så heltidsjobb som vanligt utöver allt det. Phu. Men jag klarar det och har nog en del power någonstans i min trötta kropp. 
 
 
 

allt vi kan göra är att gå ut och dansa bland sociopater och sjuka tankar

Jag stressar, stressar, stressar och det finns ingen tid över för att andas. Håller andan och väntar tills jag kan pusta ut. Men hur jävla svårt kan det vara att säga nej, skriker jag på mig själv men oförmågan är ett faktum och den förstätter mig i situationer jag inte kan hantera och det tär på mig själv många gånger. Jag kan bli så frustrerad över att något som borde vara så enkelt är så jävla svårt. Nej, nej, nej, nej, nej. Mina prestationer är allt jag är. Mina prestationer är allt jag har. Mina prestationer är inte allt jag är? Jag vet att jag bara har mig själv att skylla, och det gör mig så frustrerad. Som att jag aldrig riktigt bestämmer över mig själv, aldrig jag som sätter villkoren. Jag grät när klockan ringde på morgonen igår, för att jag är så himla slutkörd och sliten. Bara trött, trött, trött. 

Förra helgen var jag iallafall i Uppsala och hade min första jobbfria helg på hela året(!!!). Det är alltid så fint att träffa sin bästa vän igen. Vi gick en runda på stan, fikade, drack vin och avslutade med en danskväll. Som vanligt är en tvungen att utrusta sig med vassa armbågar, speciellt när dansgolvet är litet. Jag kunde känna skillnaden i hela kroppen när iakttagandet runt om försvann och jag kunde dansa utan obehag, för att det var bra musik och var roligt. Men sexister och rasister kommer en aldrig undan och hela vägen hem var vi frustrerade och arga över idiotpersoner. Men i det stora hela var det en så fin helg och jag är så tacksam för min bestie, bästa människan i världen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

I need you to take all my shadows for a walk tonight

Nu är det avklarat och över, jul och nyår. Den högtidsångesten som alltid infinner sig börjar lägga sig, jag är hemma i min lilla lägenhet och snart drar allt det vardagliga igång igen. Dagen innan julafton spenderade jag fem timmar på badrumsgolvet i fosterställning och hysteriskt gråtande för att så fort jag reste mig så spydde jag. Första gången någonsin jag varit magsjuk och det var så jävla hemskt. Så på självaste julafton var jag rätt svag och skakis och kunde inte frossa i all den veganska julmaten fastän jag ville. Julafton var långt ifrån smärtfri men när min storebror kom några dagar senare och vi firade med honom kändes det lite bättre. Sen återförenades jag med bästa vännerna på juldagen och det släppte ännu mer. 

Jag tog tåget med min bror till Göteborg och umgicks med honom samt shoppade, gick på museum och firade nyår med vänner där. Vi lagade fantastisk middag och skålade in tolvslaget på balkongen sju våningar upp. Sedan splittrade vi på oss då vi ville till olika ställen och jag och min partner in crime gick på fel buss och hamnade heeelt fel. Vi försökte frenetiskt att få tag på en taxi, vilket i princip är omöjligt på nyår, och när vi väl fick tag i en så fanns inte adressen vi befann oss på i deras system. Vi var så långt åt fel håll att de inte ens kunde hitta vart vi befann oss, haha. Så vi spenderade alldeles för lång tid på en buss men det blev bra ändå trots lite varvande besvikelse och irritation. Varför bryta en tradition om att nyår oftast suger liksom? Men överlag är jag sjukt nöjd över att få vara med mina vänner och att slippa Eskilstuna. För allt är bättre än nyår i Eskilstuna känns det som.   

Selfievänlig spegel på konsthallen i Göteborg och till höger bästa tröjan jag fick av min bror.


Hos min bror drack jag kaffe ur en fin mugg på nyårsmorgonen och en julklapp från Karins konstgrepp till höger. Har på mig det hela tiden. 


Nyårsmiddag. 


Jag, Cecilia och Johanna från någons snapchat. 

Och så jag och bestie.  
 

jag ska bli starkare än vinden som drar i dina kläder

Förra helgen tog jag min trötta kropp till Uppsala för att hälsa på Cecilia och Sebastian. Det var ett helt år sedan jag var där och hälsade på sist! Alldeles för lång tid enligt mig. Skulle gärna vara där varje helg. Vi åt sushi, sov länge och promenerade i den soliga hösten när solen gick ner. Det var en sån höstdag som jag önskar att alla var. Lagom svalt, färgglada löv och mjukt, gult solljus. Vi fikade, lagade mat och dansade sedan in natten. När klockan blivit tre och allting stängde köpte vi mat och i kön blev vi sådär sjukt fnittriga som en bara blir med sin bästa vän. Sådär att när en försöker förklara det i efterhand är det ingen som förstår det roliga fastän situationen just då var så extremt rolig. På vägen hem smällde jag i mig en hel falafelrulle, skrek åt bröliga killar och somnade sen gott framför Netflix med Cecilia och Sebastian. Helgen var bra helt enkelt. 
 
Den här helgen åkte jag med lillebror och mamma till Göteborg för att fira storebror som fyllde 23. Vi åt, som vanligt, på Old Corner som har bästa veganmenyn. Vi gick på demonstration, gick vilse (pga mitt obefintliga lokalsinne), hade romprovning och umgicks. Det är en fantastisk skillnad på att umgås med sin familj när alla är vuxna. Efter lite rom och cola tog jag dessutom ett väldigt stort beslut som jag inte ångrat en sekund (mer om det senare), sen tog jag mig ut till Hisingen där Cecilia numera bor och vi hade en utekväll fram till sju på morgonen. Vi drack drinkar, dansade och skrattade mycket. Efter tre timmars sömn mådde jag ofötjänt bra och tog mig till stationen för att åka tillbaka till Eskilstuna. 
 
Två hektiska helger med mycket innehåll, som jag verkligen uppskattat. 

 

Om vi faller så får det vara så, vi är för många som kämpar ändå

Helgen har verkligen varit fin. Jag har kurerat under veckan och kände mig redo för helg. Vi samlade ett gäng i min lilla lägenhet, spelade spel och drack tillsammans. Det var mycket skratt och till och med min skygga kisse vågade sig fram för att hälsa på gästerna. Under en rökpaus kom grannen ut och bad oss sänka volymen lite, men sen slutade det med att hon följde med in i min lägenhet och drack med oss. Fastän vi alla där inne var yngre än hennes barn. När jag bad om ursäkt för den höga volymen svarade hon "det är ingen fara, jag blir bara avundsjuk, ni verkar ju ha så roligt!". Bästa inställningen. Sen dansade vi tills det stängde, träffade bra människor och bara hade det kul. Det var länge sedan jag hade så genuint roligt. Samtidigt är det lite sorligt, för det är nästsista helgen med min vän som sen flyttar till Göteborg. Men jag är glad att vi fick en rolig utgång tillsammans. 
Jag fruktar verkligen hur ensam jag kommer bli i den här skitstaden. När alla mina vänner gått vidare och jag står kvar här och trampar. 

Nu sitter jag och valvakar och är väldigt nervös, förskräckt, hoppfull och rädd. En jävla känslokombo. Hoppas att jag vaknar upp till ett maktbyte utan rasister imorgon. 
 
 

öronbarn

Jag klarar inte av den här värmen. Jag känner mig som en konstant äcklig och svettandes amöba som inte vill röra sig bortom fläktens räckvidd. Jag blir helt utmattad. I sån här värme vill jag bara ligga som en strandad val på en sandstrand, inte behöva åka till jobbet, storhandla och allt som hör vardagen till. Jag tänkte ta saken i egna händer och faktiskt åka och bada, för första gången i Sverige för i år. Jag tycker generellt inte om att bada i sötvatten, men jag åkte iväg med Felix och Majja (fram mot kvällen när det svalnat såklart) ändå. Det var otroligt skönt och vattnet svalkade verkligen. 

Sen skulle vi hoppa från hopptornet, vilket jag tycker är barnsligt kul. Kommer upp ur vattnet och inser att, fan, något är fel. Som det riktiga öronbarn jag varit så sprack min vänstra trumhinna av trycket som blev i vattnet då jag hoppade från femman. Det är inte första gången. En handboll i huvudet och flygplansresa har bland annat orsakat det förut. Det gjorde sjukt ont och jag hör i princip ingenting på vänster öra nu. Dagen därpå blödde jag ur örat och var övertygad om att jag skulle dö. Hypokondrikern inom mig minns alla House-avsnitt jag sett och vet att blöder en ur örat, då är det illa. Jag ringde sjukvårdsupplysningen som var lika otrevliga som vanligt, men fick en läkartid samma kväll. 

Antibiotika hela veckan och förhoppningsvis har hörseln kommit tillbaka när kuren är slut. Skulle sitta fint att höra ordentligt igen, men bada något mer får jag inte. Smärtan har åtminstonde lagt sig. Jag struntade i örat och drog till Västerås för en partykväll istället för att ligga hemma och nojja över mystiska sjukdomar. Det var en kul kväll och efter alldeles för lite sömn spenderade vi söndagen med pizza och mjukglass vid hamnen. Händelserik helg, I must say.
 

Majja i hopptornet och Anders på tåget.

Och en fulsöt snapchat-selfie såklart.

fotbollscup

Förra helgen var det socialistisk fotbollscup i Eskilstuna. Den arrangeras varje år och det vinnande laget får arrangera året efter och får med sin en stor vandringspokal. En kamratlig cup blandad med lag som aldrig någonsin spelat till de som tränat massor. Grupper grundade i Eskilstuna med någon slags socialistisk tanke i botten. Jag var lagkapten åt Etown Grrrl Gang som alla var världens kämpar. Vi förlorade stort men hade jättekul och peppade hela matcherna. Jag var även fotograf för evenemanget. Jag tror aldrig att jag fotograferat sport förut och det var helt klart inte det enklaste. Bakis och trött men ändå väldigt glad.

Ett lag hade kostat på sig en massa pyro och det gjorde helt klart bilderna lite mer spännande i det gråa vädret. 

 

Så hatten av till dom som kryper genom natten som jag

Min existens var fortfarande fullt synlig även om jag själv glömt bort det. Jag var inte omringad av den tjocka dimman utanpå, fastän den var så tydlig inuti. Jag lät precis allt fallera, speciellt i lägenheten. Gav upp. Tappade allt. Ett vänligt sms och jag var tvungen att gå emot känslan. Jag klädde på mig och blev en person igen. Vi hängde kvar efter stängning och spelade hög musik, sen köpte vi en flaska rödvin som smakade gamla russin och satte oss vid ån. Spontant bestämde vi att en trip till Norrköping var perfekt, när huvudet blivit luddigt och bröstet varmt. 

Harry Potter the exhibition var vår destination. Sagt och gjort, dagen efter satt vi i bilen men hög musik och rutorna nedvevade eftersom det var den första varma dagen på säkert en månad. Jag var glad och trodde knappt på de föregående dagarna, nästan som att jag hade hittat på allt. En intensiv rädsla blandad med en sjuk lättnad. Vi gick på utställningen, åt lunch och middag, drack öl och såg staden.

Dagen var fin och jag älskar spontana roadtrips, mer av den varan tack. Vi avslutade dagen, efter sex timmar i Norrköping, med att titta på första Harry Potter filmen, säga "det där såg vi på riktigt idag!!", dricka kaffedrinkar och nästan somna. Sen promenerade jag hem vid ett med enbart en tunn kofta. 

Det gäller att minnas att det kan vända. Kom ihåg det. 


Lördag och söndag. Det är lite av en specialitet jag har att låna andras huvudbonader. 


Norrköping var så fint även om mobilkameran inte riktigt kunde fånga det. 


Anders och David. 

Restaurangen vi pausade på hade den här skylten utanför, och till höger turistar vi oss i staden på en extremt hög bänk.

Självaste utställningen och Hermiones time turner jag bara var tvungen att köpa med mig hem.

 

vi borde kanske fly ett tag

Har känt mig så jäkla ynklig den här veckan, förkylningen har bara blivit sämre och sämre och jag har inte gjort annat än att hosta mig hes och se dåliga program på TV. Det har varit valborg och jag har bara legat ensam och tyckt synd om min ömma kropp och sprängande huvud. Men idag kom Cissi förbi med sushilunch och genast steg humöret. Dessutom börjar hälsan gå åt rätt håll. 

För att göra dagen ännu lite bättre så toppade vi med att boka biljetter till Spanien i 12 dagar. 12 fucking dagar av sol, bad och bra vänner. Jag kan inte bli mer peppad tror jag. Vi bor gratis i en liten lägenhet med takterass några minuter från havet. Vi var där för tre år sedan och det var den bästa resa jag gjort i hela mitt liv. Allt var bara så jävla bra. Alltså jag kan inte vänta, jag vill åka nu! 


 
 

life is better with friends

Vi satt i din lägenhet och kedjerökte. Cigarett efter cigarett. Det var nersläckt i rummet med ett par levande ljus tända. Vi åt choklad och drack te. Stämningen var bra och jag var inte rädd längre. Jag som har så svårt för att träffa nya människor på det sättet, känner att jag måste prestera för att någon ska tycka att jag är intressant. Liksom kompensera för den annars inåtvända människan jag är i större grupper. Vi är väldigt olika och det uppskattade jag, för trots våra skillnader så slog jag mig ner bland kuddarna utan att ens vara nervös. Slog ditt nummer på mobilen utan att tveka. Och det resulterade i en mysig kväll där jag fick ventilera om helgens händelser, fick skratta och uppskatta vänskap. En helt ny vänskap. Och det är så skönt att få en chans utan födomar och endast en nyfikenhet att få lära känna en annan människa. Ett intresse för att lyssna och själv dela med sig. Kroppen fick lite värme igen. 

 



Candy is dandy but liquor is quicker

För mycket alkohol. Skratt så att det känns i magen, dans, pinsamma ölspel, cykelvurpor, tidiga morgnar med en cigg i soluppgången. Huvudvärk och fet mat. Vad härligt det är att gå ut och glömma all misär för en natt. Party i all sin ära, här kommer lite blandat partyiphonematerial från midsommar, random utgång med Cecilia, Uppsalakrog och gymnasieåterträffen i fredags:

 

midsommar.

Mycket har gjort så att i princip ingenting är som det borde längre. Trots det blev midsommar rätt bra ute på landet, precis vid vattnet. Vi åt, drack, lekte lekar, gjorde kransar och badade. Sen pajade min cykel på vägen hem så vi fick promenera hem vilket tog typ en timme. Nu är det bara en vecka jobb kvar sen drar jag till Göteborg en vecka. Ska bli så skönt. 


grillspett med grönsaker och halloumi är guld på sommaren

Samuel och Sebastian
Vi försökte vara seriösa, det gick sådär. 

Samuel och Calle

Vackra Cecilia

Sebastian och Love
 

Välkommen till Uppsala, välkommen hem.

Helgen har varit sådär löjligt perfekt. En helg full av kärlek och lyckorus. Dessutom levde jag bara på längtan innan helgen, så i slutet av förra veckan tog jag allt med en klackspark bara för att jag visste vad helgen skulle bjuda på. Vissa människor går det bara inte att leva utan. Jag och Victor packade våra väskor och åkte till Uppsala för att äntligen få träffa Cecilia och Sebastian igen. Det började med en fika, ni vet en sån då man inte kan sluta prata? Frågorna tar aldrig slut och nya samtalsämnen blandas konstant mellan allt skratt(och såklart irritation när man äntligen får chans att ventilera med sin bästis igen). Vi gjorde tacos tillsammans i deras superfina lägenhet, drack öl och drinkar och slutade på ett litet ölhak där vi gjorde planer för framtiden och kunde bara.inte.sluta.prata. Så himla underbart att vara samlade igen! Sen promenerade vi hem och satt uppe till fyra, åt kladdkaka, lyssnade på musik och bara umgicks. Åh vad jag redan saknar det. Tänk att människor kan ha en sån otroligt stor betydelse i ens liv, största platsen i mitt hjärta. 

Åh vilken kärleksförklaring det blev nu, hade hur som en toppenhelg och dokumenterade lite:





So this is the new year. And I don't feel any different.

I wish the world was flat like the old days
then I could travel just by folding a map
no more airplanes, or speedtrains, or freeways
there'd be no distance that can hold us back

Det nya året firades in med otroligt bra människor och dans och mousserande vin och uppklädda människor och fyverkerier och många minusgrader. Pessimisten inom mig föds alltid till liv vid såna här högtider då alldeles för höga förväntningar hos folk förstör och fastän jag lärt mig att inte förvänta mig något storslaget så blir jag alltid lite besviken. Fast jag hade kul, skrattade mycket, jag fick min nyårspuss av Cecilia och fick krama om mina bästa vänner i hela världen och berätta hur mycket jag älskar dom. Det gör ju vilken kväll som helst storslagen egentligen. 

Lite iphone bilder var det enda som togs under kvällen:

Pontus och Pedro samt finaste paret Cecilia och Sebastian.

Victor(haha!) och min Cecilia och jag.

Den andra vackra Cecilia till vänster och strax efter tolvslaget till höger.

Avslutningsvis en ful toalettbild från efterfesten. Såna här bilder är aldrig en bra idé, men alltid lika roligt dagen efter.

spontaneous weekend

Praktiken avslutades på bästa sätt möjliga, blev helt rörd över hur överöst jag blev med komplimanger, och världens bästa omdöme. Dessutom fick jag jobb!! Så jävla grymt. Utöver praktiken åkte jag och Lottis lite spontant till Hällby på filmkväll med lite klasskompisar, det var sjukt mysigt att bädda ner sig i soffan med en varm filt, chips och julmust. 

Igår sov jag onödigt länge, såg lite film och taggade för skaldjurspastamiddag hos Cecilia. Vi låg i hennes säng och åt onyttigt och pratade, fram till tio ungefär då vi tröttnade, slängde på oss lite smink och gick ut för att dansa natten lång. Jag som väldigt sällan är spontan annars hade så grymt kul, Cecilia och Cecilia är det bästa jag vet. Halv sex kom jag hem imorse, tackade mina fodrade kängor som inte läckte in all snöslask och somnade gott under det varma duntäcket. Sjukt bra helg, tackar för det.

Imorgon ska jag egentligen till skolan men det struntar jag i och flyr staden över dagen istället. Tänkte hänga på Fotografiska i Stockholm, shoppa lite och äta finmiddag. Så det så. 






we go on and on never knowing where we gonna end up in the morning

Helgen blev lite kaosartad fylld av tårar, förvirring och ångest för en fin vän, men avslutades fint med pommes på kebabhuset och deeptalk gåendes i regnet och liggandes på rygg på Lottis iskalla altan. Idag var en dålig dag på praktiken och jag fick än en gång bekräftat att skitsnack kommer man aldrig undan - oavsett ålder. Vuxenmobbning är nog bland det mest skrämmande och pinsamma jag bevittnat. Så jävla avskyvärt. Fy fan för mänskligheten ibland. 




20/11 - 11

Julia och Lottis sällskapade mig i min misär i helgen och fan vad bra dom två är. Vi spelade brädspel, åt grönsaker med dipp och popcorn, snackade skit och gjorde nästan hela mitt rum till en stor säng med madrasser. Vi pratade nonstop som vanligt och startade morgonen med chokladpannkakor. Fa-aan vad gott det var! Fast sen fick jag en ordentlig matkoma och ville bara däcka i soffan resten av dagen. 

Nu har de lämnat mig och jag ska städa, duscha och sen hålla mig upptagen med middag och film med lillebror. Imorgon börjar min praktik och jag är sjukt opepp, vill inte vara ifrån min klass i 10 veckor. 




7/11 -11

Jag har varit utan internet i nästan tre dygn men nu är det äntligen tillbaka. Jag har inte ens kunnat plugga och har känt mig sjukt handikappad. Fast det har varit en skön ursäkt för att slippa plugga också. 

I fredags var det maskerad och jag var en ond docka, fast de flesta tyckte att jag såg mer ledsen ut än läskig. Hur som helst så sminkade duktiga Cecilia mig och vi såg ut som twins mer än vanligt. Jag hängde även med Hitgirl och en varulv. Det var sjukt kul att klä ut sig och se allas reaktioner. Trots det var festen inge vidare, kändes som att det var dålig stämning i hela lokalen av någon skum anledning. Jävligt trist. Annars har helgen bestått av 20-årsfirande av min bror som kom hem till stan över helgen och en kvällsutflykt till Västerås för att se Paranormal activity 3 på bio. Jag har aldrig sett skräckfilm på bio förut och det var helt klart läskigare än hemma. Fast blev nog mest skrämd för killarna som satt bakom och skek så högt de bara kunde så fort något hände. 




Tidigare inlägg