Jag går på gator där jag lämnats men du har fått nog av dom kvarteren

Vardagen går på alldeles för snabbt och jag försöker plugga om symboliska universum och gubbar som grundat sociologin och försöker förstå begrepp som inte ens lärare kan förklara utan att trassla in sig i obegripliga formuleringar och motsägelsefulla påståenden som slutar i "det är svårt att förklara" men som vi ändå blir examinerade på. Men mest av allt börjar jag bara gråta så fort jag sätter mig ner med böckerna och den duktiga flickan i mig som bara bryr sig om prestationer brottas ner av ångesten. Jag tröstshoppar fina underkläder och äter en påse popcorn om dagen blandat med för mycket kaffe. Jag hade några sömnlösa veckor men efter en kort träff med en okompetent läkare som slängde ur sig diverse falska och nedvärderande meningar fick jag sömntabletter så nu är jag istället konstant bakis och svimfärdig av medicinen. Men jag sover iallafall, om än med i snitt två mardrömmar per natt. Pest eller kolera liksom.  

Har också varit en sväng i Malmö, slutat röka (och börjat igen) och tagit förjävligt jobbiga beslut som gav ännu mer förjävliga konsekvenser trots att jag handlade rätt. Intressant det där med hur fel människor alltid får skulden och får ta den hårdaste smällen av andras oförstånd. Jag känner inte igen mig själv i sociala sammanhang, har tappat allt jag en gång kunnat känns det som. Är awkward och vill mest bara tillbaka till sängen där jag återigen kan vältra mig i allt som suger. 
 
Det här är ett naturskyddsområde i närheten av där jag bor. Hur fint som helst. Har jag sagt att jag flyttat? 

Bor med dessa två (sorry not sorry för alla kattbilder på snapchat) sen en månad tillbaka och en roomie ute på landet-ish. Måste gå igenom en mörk skog och tunnel för att komma till Ica (blev nästan överfallen av ett mystiskt djur i mörkret där en gång), är granne med ett gäng hästar och har gångavstånd till naturskyddsområden. Pussy är nöjd för hon ska bli utekatt, fast än så länge hatar hon grannkatterna. Finns så himla mycket attityd i den lilla lilla katten. 
 
Har även varit på Seinabo Sey och grät så fort hon kom in på scenen pga en kombo av rödvin, veckor av sömnlöshet, allmänt emotionellt kaos och för att hon är så fruktansvärt jävla bra. Such a queen. 

19/12 - 15

Jaha, sen sist då? Jag har skrivit x-antal uppsatser i skolan, varit i Berlin och legat i influensan i snart två veckor. Berlin bjöd på elva plusgrader, julmarknader, vegansk mat, billig öl, rökiga festlokaler och två nära döden-upplevelser. Min reskamrat fick en allergichock efter ca tre timmar i landet och efter lite smått panikande fick vi tag i ett 24/7 apotek och allting gick bra fastän jag vaknade flera gånger under natten för att se till att hon andades. På vägen hem hade jag börjat bli lite förkyld och trycket under flygresan resulterade i sprucken trumhinna, och det gjorde så fruktansvärt ont att jag trodde att hjärnan skulle implodera. Utöver det så var det fint och jag gillade verkligen Berlin! I vår ska jag tillbaka dit med familjen som studentpresent till lillebror. Sen jag landade i Sverige har jag varit sjuk. Jag har inte varit såhär sjuk sen jag var liten och även om febern lagt sig så är jag fortfarande förkyld och hostar tills jag spyr. Så jävla glamoröst.
 
Snart är det jul och nyår och som bekant är det ingenting jag ser fram emot direkt. Men det ska bli mysigt att få träffa familjen igen, herregud vad jag saknar dom nu när jag bor i en annan stad. Snart min Genustermin över och jag kommer spendera vårteminen med att läsa sociologi och socialpsykologi. Jag vet inte ritkigt hur jag ska sammanfatta men det händer väldigt mycket hela tiden och det är ungefär konstant kaos i mitt huvud men jag håller mig på benen ändå för vad har jag för val egentligen. 

Jag släpade faktiskt med mig systemkameran till Berlin men tog bara sju bilder på hela resan, så det mesta är dokumenterat med mobilen. 
 
Här var vi på julmarknad på taket på ett stort köpcentrum. Det var hur mysigt som helst! Vi kollade runt på allt som såldes och drack Glühwein. 

Här passar jag på att använda snapchat när det finns wifi och till höger är Cecilia på en restaurang där vi åt helt fantastisk srilankesisk middag innan vi gick till ett mysigt litet vänsterhak och drack billig öl och spelade foosball.

Att kunna fika veganskt <3

16/9 - 15 23.52

Jag lever i en liten studentbubbla. Jag läser läser läser och antecknar antecknar antecknar. Jag tror att jag börjar komma in i någon slags rutin så att jag har koll på alla dessa hundtratals sidor som ska läsas och till när. Allt är nytt men det fungerar och jag klarar av det. Det var väl naivt att tro att alla symptom skulle försvinna enbart pga miljöombyte, men utan att jinxa något så vågar jag ändå säga att jag mår bättre än på väldigt länge. Flera år. Många symptom är kvar och är intensivare vissa dagar än andra, men det är hanterbart. Mardrömmarna är fortfarande absurda och fruktansvärda, men det är inget som längre förstör flera dygn. Distansen var mer än nödvändig och det är en sån lättnad att inte behöva vara livrädd dygnet runt. 
 
Datum har av någon oförklarlig anledning alltid varit viktiga. Omedvetet lägger jag det på minnet. Oavsett om jag vill det eller inte. Årsdagar, veckodagar, månader. Idag är det en stor dag, en halvårsdag. En dag jag räknat ner till, kämpat för och aldrig riktigt vågat tro på. Och som jag fått höra att andra inte trott på heller. Men jag klarade det. 
 
Så en enorm jävla highfive till mig själv som äntligen nådde fram till sextonde september tvåtusenfemton. 
 
 
 

11/8 - 15 18.49

Sen sist har jag hunnit med att flytta till en ny stad och varit en sväng i Göteborg med familjen. Jag spenderade en hel vecka med att bara packa packa packa och träffa vänner som jag började sakna så fort jag sa hejdå. När fyttlasset väl gått var det bara att packa upp för att sedan resa vidare tre dagar senare. Jag hade det så oförskämt bra i Göteborg. Solen sken utan att vara sådär jobbigt varm och jag trivdes så bra i familjens sällskap. Ville inte hem fastän vi spenderat fem dagar tätt inpå varandra. 
 
Mitt i flyttkaoset blev jag så trött på att packa ner i lådor så jag tog bilder på mig själv istället. Just det, har piercat mig också! Till höger ser vi lillebror precis innan vi började lasta i flyttbilen. 
 
Här hade Pussy äntligen vågat sig fram i nya lägenheten. Hon tryckte under badkaret i ett dygn, och när hon väl vågade sig fram hade hon gos-abstinens. 
 
I Göteborg badade vi i havet från klippor och jag satt och lutade mig mot klippan med en bok i handen samtidigt som mina bröder spelade schack. Jag brände mig och stukade foten men det glömde jag snabbt när vi tog siktet mot ett brädspelscafe. Luften var kvav men det var hur mysigt som helst. Vi drack kaffe och spelade brädspel framför en stor fläkt. Huden var salt och timmarna i solen gjorde oss trötta så vi tog spårvagnen hem efter två partier och landade framför en film. Foxfire närmare bestämt.
 
Resten av dagarna njöt vi av solen, lagade mat tillsammans, drack öl, spelade skitgubbe, gick på demonstrationen Fördöm Turkiets bomber, träffade vänner och bara hade det sjukt bra.
 
Här är vi på väg hem efter en så jävla bra semester i Göteborg. Jag reste i sju timmar sammanlagt och somnade direkt när jag var hemma i min säng som numera är placerad i ett rum i Uppsala. 
 
Det här är min nya granne! Hur fantastiskt är inte det??? Efter att ha bott i olika städer i 2,5 år är detta typ helt overkligt. Att kunna hänga i solen tillsammans utan att behöva stressa till ett tåg och trycka ihop allt roligt på två dagar känns ovanligt men bäst. 

28/7 - 15 17.30

Jag ska flytta till Uppsala och bli student. Efter att ha sökt lägenhet sen i februari och pendlat mellan hoppfullhet, meningslöshet och uppgivenhet typ hundra gånger per dag har jag äntligen hittat någon som vill bo med mig och kissen. Efter otaliga "tyvärr, hyresvärden säger strängt nej till husdjur" vågade jag inte riktigt tro på det när jag äntligen fick ett ja. Nu har jag raderat Blocket-appen och hoppar inte till av nervositet varje gång jag får ett mejl. LÄTTNADEN. 
 
Jag har sovit dåligt i flera veckor för oron att jag inte skulle få något boende. Nu kan jag inte sova för jag ligger bara och tänker på allt som måste göras. Tapetsera om prata med hyresvärden packa sortera slänga ge vidare och faktiskt ta mitt pick och pack och lämna Eskilstuna. Det känns så konstigt, för trots all oro har jag haft någon slags "allt löser sig" - inställning. För mig som är pessimist på expertnivå är detta något heeelt nytt. I lördags var jag och skrev kontrakt och fick nycklar, så sedan dess har jag knappt suttit ner en sekund. Jag ska liksom hinna packa ner hela mitt liv på en vecka, för jag flyttar redan den 1 augusti  Många omställningar. Jag ska inte bara flytta till en ny stad, jag ska även bo med två andra och det kommer nog ta ett tag att vänja sig vid, jag har ju bott ensam i två år. 

Sen är jag så extremt dålig på avsked och separationsångesten är redan påtaglig. Hinna träffas en gång till och säga hejdå. Fastän jag pratar så illa om den här lilla skitstaden så är det många jag kommer sakna otroligt mycket. Det är speciellt en person jag inte riktigt kan förmå mig att skiljas från och jag vet att orden kommer att staka sig när jag ska försöka förklara min tacksamhet för att hon räddat mitt liv med sina vänliga ord, tröstande kramar och förmågan att alltid finnas till. Nu är ju inte Uppsala andra sidan världen direkt, men jag avskyr att säga hejdå till folk. Det är ju några fina som inte kommer att vara en del av min vadrag längre och det känns konstigt och sorgligt. Samtidigt känns det bara så bra att få flytta, det hade inte kunnat vara ett bättre läge än nu. Få skapa nya rutiner, börja plugga och ett miljöombyte. Kanske kan livet få börja på riktigt nu. 

För nästan tre år sedan flyttade jag in i min lilla mysiga etta och var såhär glad:
 

Du tycker att jag drömmer, jag som inte ens kan sova

Jag åkte till Uppsala för att låtsas vara en del av studentlivet under valborg. Vi var ett gäng på sex personer som satt i en park med hur mycket människor som helst och njöt av solen som värmde. Sen gick vi hem och åt middag och gjorde oss fina för att dansa på en trång krog med mycket människor som tog sig friheter, men vi armbågade fram vårt space och hade roligt ändå. Vi avslutade natten med skogsrave med precis lika mycket människor, duggregn, hög musik och dans. Jag var skapligt trött i kroppen efter en heldag med dans och människor när vi somnade strax efter fem på morgonen. Förra året på valborg låg jag hemma i feber och tyckte synd om mig själv. Jag är inget stort fan av högtider som valborg, midsommar, nyår and so on, men i år hade jag jätteroligt med människor jag tycker om och trivs med. Så nöjd! Jag har varit ledig i fyra dagar och har även hunnit att vila upp mig lite, varit på middag med människor inom Ingen människa är illegal och gråtit över maktlösheten som infinner sig när myndigheterna är emot en. 

Det händer mycket just nu. Vi slåss mot utvisningsbeslut, planerar feministisk musikfest, jag letar lägenhet, planerar biovisning av Förvaret, bokcirkel, soppluncher och så heltidsjobb som vanligt utöver allt det. Phu. Men jag klarar det och har nog en del power någonstans i min trötta kropp. 
 
 
 

En lista en lördag

Säg något som du är stolt över men som du aldrig får tillfälle att skryta om: 
Att jag fotograferat bilder till tre publicerade bokomslag är rätt coolt tycker jag! Och snart släpps en bokserie på 12 böcker som jag också gjort omslagen (samt designen i boken) till!

Vilka är dina ofta använda emojis?
Dessa tydligen:
 



Vad gjorde du igår?
 
Jobbade, var på picknick med mycket veganska godsaker och bra människor, sen hängde jag med vänner och drack några öl på kvällen. Mycket bra dag!

En bild som symboliserar denna dag:

 
Vad åt du till frukost idag? 
Soygurt med nötmusli och kaffe. 

Vilket är ditt lyckonummer?
 
När jag var yngre var det 3, men jag vinner ALDRIG någonting så jag tror inte att jag har något längre. (dessutom är tre ett ojämnt tal vilket ger mig lite tvångsryckningar i kroppen)

Hur såg du ut som artonåring?

 

Vilket är ditt senaste köp? 
Förutom mat så är det två klockrena födelsedagspresenter som jag knappt kan vänta tills jag får ge bort. 

Är du allergisk mot något? 
Råa morötter och cismän. 

Hur länge har du varit utan sömn som längst? 
Förmodligen någon festival eller läger som yngre, någonstans över 30 timmar. 

 
Vilken tid på morgonen vaknar du?
Klockan ringer 07.00 varje morgon. Får jag sova utan alarm kan jag sova i princip hur länge som helst pga alltid trött. 

 

Hur ser du oftast ut till vardags?

 

Ett ord som du aldrig lyckas stava rätt: 
Samarbete. Lär mig aldrig om det är ett eller två m. Och accessoar. 

all the things you've taken

I come home
On my own
Check my phone
Nothing, though
Act busy
Order in
Pay TV
It's agony
 
 

Wish you wore my shoes cause I torn them through

Jag lämnade skitstaden jag är bosatt i över helgen. På min födelsedag, på långfedagen, mötte jag upp mamma och lillebror på tågstationen och vi rullade mot Göteborg. Första destinationen var Old Corner där vi mötte upp storebror och vi drack öl och åt veganmiddag. Resten av helgen var lugn och vi gjorde bara det som föll oss in, utan direkta planer. Det var riktig vår i luften och jag var nästan hundra procent stressfri. Jag lyckades verkligen koppla av på något mirakulöst sätt. Umgicks med familjen och släppte all skit som de senaste veckorna burit med sig. Göteborg för onekligen med sig en speciell känsla och till och med jag med mitt obefintliga lokalsinne börjar hitta i storstaden. Jag börjar lära mig spårvagnstationerna, gatorna och hur en ska hitta till olika saker. 

Det känns aspiss att vara tillbaka i Eskilstuna och jag är långt ifrån redo att börja jobba, ta beslut och ta tag i saker. 4 dagar ledigt var inte tiillräckligt, skulle behöva minst en vecka till för att vända och vrida och älta och grubbla på saker. Så fort en har blivit stämplad som galen är det omöjligt att bli tagen på allvar. 
 

I onsdags var jag på Skansen med jobbet för att fotografera och intervjua Skansen-Jonas och jag fick gosa med lemurer!! Dom bara hoppade upp på mig och poserade fint. Till höger är en bild på mig och lillebror (som försöker se farlig ut) på väg till Göteborg. 
 

Haha är inte det här den konstigaste bilden någonsin? Vet inte riktigt vad som hände.
 

Det var vårsol hela helgen= bra selfieljus. Till höger är det en öl jag köpte enbart pga etiketten. 
 

But as long as you still keep peppering the pill, you'll find a way to spit it out again

Det har varit väldigt intensivt de senaste veckorna. Jag har gått från att vara så arg att jag skakat, till att gråta av oro till glad och peppad. Det jag var arg över har förhoppningsvis löst sig, för med ilskan följer även handlingskraften. Jag är fortfarande arg, men jag sa helt enkelt som det var utan att linda in det allt för mycket, och nu väntar jag med spänning på ett beslut. Sen är jag onödigt paranoid men det är en annan historia. Jag grät av oro när jag i elva timmar satt på akuten med min älskade mamma som hade så ont. När jag kom hem igen hade jag varit vaken i 26 timmar och inte ätit på 17, plus en oro som tog över alla kroppsliga behov. Än en gång är det så svårt att agera vuxen och stark när en känner sig så liten och svag. Men även det har löst sig och mamma mår bättre (som om jag hade tillåtit något annat) och är hemma igen.

Källan till peppen och glädjen kom från en grrrls weekend i Uppsala men den bästa människan jag vet. Vi varvade skratt, diskussioner om livet (och allt där emellan), gratis mat pga en trasig kortläsare, öl, föreläsning, pizza, framtidsplaner och bara en känsla av genuin glädje. Tanken på att flytta dit är så jävla lockande, fatta att ha sin bästa vän på gångavstånd. Så jävla lyxigt. 


Trött Pussy en måndagsmorgon. Hon ska bestämt vara med och äta soygurt trots att hon nästan somnar sittandes. Och så fina muggen jag fick av min lillebror till höger. 

Sminkad Uppsalakväll. 

I mean I'm sane but I'm insane but not the same as before

Jaha, jag vet inte vad jag ska säga. Jag förstör för mig själv, igen. Har äntligen fått chansen men jag kör den rakt ner i botten. Misslyckas så grovt att jag blir förvånad själv. Som straff ljuger ni för mig, jag får väl tillbaka med samma medicin antar jag. Måste öva in lite konsekvenstänkande och impulskontroll. Alla kämpar på och jag ger upp. Finns ingen jävla motivation whatsoever. 

Ja ja, lite random: 
- I helgen blev jag beskriven som blasé av en oskön och full snubbe. Blasé: likgiltig, liknöjd, ointresserad, oengagerad. Det var något nytt, så har jag aldrig blivit beskriven förut.   
- Jag läste ut boken Livet efter dig av Jojo Moyes och grät som ett litet barn av slutet, men påbörjade snabbt en ny bok som var peppigare och handlar om varför alla tjänar på att vara lesbiska. Liten handbok i konsten att bli lesbisk heter den och jag skrattar och nickar instämmande medan jag läser. 
- Jag drömde nyligen att en vän bjöd mig på middag med Silvana Imam och Beatrice Eli. Det hade varit något. 
- Förra helgen berättade en vän för mig om något roligt som precis hände, varpå en person lutar sig fram och viskar "det är ingen fara, jag hörde inte vad ni sa" för att sedan diskutera exakt vad vi sa med sin bordskamrat. Liksom, what?

 

allt vi kan göra är att gå ut och dansa bland sociopater och sjuka tankar

Jag stressar, stressar, stressar och det finns ingen tid över för att andas. Håller andan och väntar tills jag kan pusta ut. Men hur jävla svårt kan det vara att säga nej, skriker jag på mig själv men oförmågan är ett faktum och den förstätter mig i situationer jag inte kan hantera och det tär på mig själv många gånger. Jag kan bli så frustrerad över att något som borde vara så enkelt är så jävla svårt. Nej, nej, nej, nej, nej. Mina prestationer är allt jag är. Mina prestationer är allt jag har. Mina prestationer är inte allt jag är? Jag vet att jag bara har mig själv att skylla, och det gör mig så frustrerad. Som att jag aldrig riktigt bestämmer över mig själv, aldrig jag som sätter villkoren. Jag grät när klockan ringde på morgonen igår, för att jag är så himla slutkörd och sliten. Bara trött, trött, trött. 

Förra helgen var jag iallafall i Uppsala och hade min första jobbfria helg på hela året(!!!). Det är alltid så fint att träffa sin bästa vän igen. Vi gick en runda på stan, fikade, drack vin och avslutade med en danskväll. Som vanligt är en tvungen att utrusta sig med vassa armbågar, speciellt när dansgolvet är litet. Jag kunde känna skillnaden i hela kroppen när iakttagandet runt om försvann och jag kunde dansa utan obehag, för att det var bra musik och var roligt. Men sexister och rasister kommer en aldrig undan och hela vägen hem var vi frustrerade och arga över idiotpersoner. Men i det stora hela var det en så fin helg och jag är så tacksam för min bestie, bästa människan i världen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

utan att ha tänkt igenom nått så slänger man sig ut igen med insidan på utsidan och väntar tills någon skjuter en

Okej, allting är jävligt osammanhängande nu för tiden. Även det jag försöker klottra ner på papper känns helt oförståeligt även för mig själv. Bara massa nerkladdade impulser utan röd tråd eller något som ens liknar förståelse.

Jag jobbar i snitt 12 timmar om dagen. Först 8 timmar på mitt vanliga jobb och resterande tid med Ingen människa är illegal. Vi planerar, sorterar skänkta saker, delar ut, tar emot beställningar, översätter, startar sammarbeten, mejlar migrationsverket, har möten och så vidare. Det tar aldrig riktigt slut och jag skulle utan tvekan kunna fylla en heltidstjänst med allt som ska fixas. Men det är värt det, och jag gör det tillsammans med bra människor. Belöningen är nya vänskaper som känns som en familj och jag blir kallad syster av dem alla, och det finns fan inget finare än systraskap.

Fast det är jobbigt också. Det handlar ju om utsatta människor som placerats i en ohuman situation utan hjälp utifrån. Ofta vill jag riva av det lilla hår jag har på huvudet på grund av att situationen är så ohållbar och för att jag inte kan göra mer för att förbättra den. För att kommunerna aldrig tar sitt ansvar och allt sånt här alltid hamnar på privatpersoner. På idiotpersoner som behandlar andra människor som varor och för att förläggningarna som drivs är till för att tjäna pengar på och det liknar människohandel i högsta grad. För att 200 personer befinner sig i sunkiga lokaler där de bara förvaras, med 3 kvadratmeter per person. 

Samtidigt som huvudet alltid snurrar så är jag glad för alla fantastiska människor jag har fått träffa. Samtidigt försöker jag balansera allt det andra som sker i mitt liv men det kommer lite i andrahand, för jag orkar verkligen inte prioritera allt det där som lockar på panikångesten. Jag låtsas inte om det så länge.

 

Senast på Instagram

När jag inte är så aktiv med systemkameran är jag flitig med mobilkameran istället, och det kommer upp desto mer på Instagram. Agnesliinnea heter jag där. Lite mer vadrag än vad jag oftast skriver om här. Så att ni har lite koll på vad jag gör om dagarna. 

När håret åkte av. Såg ut som en rakad katt i badkaret. Hade glömt bort hur mörkt hår jag hade efter alla blekningar. Till höger är det lillebror och jag, numera lika korthåriga, med samma hårfäste.


Älskade Etown Grrrl Gang. Vanligt möte till vänster och en nystartad bokcirkel till höger, där läser vi Av oss blev det aldrig några riktiga damer. Vi heter Etowngrrrlgang på Instagram, följ oss!


Jag har varit mycket med Majja, en av de få pärlorna som bor kvar i stan. Vi har bland annat ätit sushi och varit glada i badrummet. 


Bilder från Göteborgsbesöket hemma hos Cissi, Johanna och Bambi. 


Toalettselfies i ett försök att vänja mig vid den nya spegelbilden. Går rätt bra faktiskt. 
 

Om vi faller så får det vara så, vi är för många som kämpar ändå

Helgen har verkligen varit fin. Jag har kurerat under veckan och kände mig redo för helg. Vi samlade ett gäng i min lilla lägenhet, spelade spel och drack tillsammans. Det var mycket skratt och till och med min skygga kisse vågade sig fram för att hälsa på gästerna. Under en rökpaus kom grannen ut och bad oss sänka volymen lite, men sen slutade det med att hon följde med in i min lägenhet och drack med oss. Fastän vi alla där inne var yngre än hennes barn. När jag bad om ursäkt för den höga volymen svarade hon "det är ingen fara, jag blir bara avundsjuk, ni verkar ju ha så roligt!". Bästa inställningen. Sen dansade vi tills det stängde, träffade bra människor och bara hade det kul. Det var länge sedan jag hade så genuint roligt. Samtidigt är det lite sorligt, för det är nästsista helgen med min vän som sen flyttar till Göteborg. Men jag är glad att vi fick en rolig utgång tillsammans. 
Jag fruktar verkligen hur ensam jag kommer bli i den här skitstaden. När alla mina vänner gått vidare och jag står kvar här och trampar. 

Nu sitter jag och valvakar och är väldigt nervös, förskräckt, hoppfull och rädd. En jävla känslokombo. Hoppas att jag vaknar upp till ett maktbyte utan rasister imorgon. 
 
 

En helt naturlig följd av den borttappade tron

Sen i fredags har jag sovit 36 timmar, 36 timmar! Det började med huvudvärk och sedan feber. När jag sovit bort en hel dag mådde jag bättre, fick känna mig pigg i några timmar och sen blev jag superförkyld. Jag hann ändå med en kväll med vänner och så mycket skratt att det gjorde ont i käkarna. Annars har jag mest skedat med kissen, tittat på The Killing och ätit veganska chokladbollar. Inte så mycket action, men det är ganska skönt just nu när allt annat är kaos. Framtiden är luddig och hänger på en skör tråd och jag vet inte riktigt hur jag ska ta in allting. 

 

Pussypalace

I september, den 17 för att vara exakt, hämtade jag hem min pärla. Hon har alltså bott med mig i ett år nu. Hon har gått från att vara jätteskygg och rädd för alla ljud, till att krypa upp i gästers knä och leka trots att det är folk här hemma. Hon brukar ha tungan utanför munnen av någon anledning, hon morrar mot hundar och fåglar, hon vill alltid ligga längs med min kropp när vi gosar, hon kommer när jag ropar och får aldrig nog med gos. Kommer det folk hit gräver hon alltid ner huvudet i deras skor, hon är nästintill omöjlig att klippa klorna på och hon fräser och anfaller dammsugaren om det kommer i närheten av henne. Skosnören är något utav hennes favorit och dom är alltid söndertuggade om dom står framme. 

Hon går främst under smeknamnet Sweet P, Kompis och Tjejen, och tack vare henne har mitt lilla hem döpts till Pussypalace. 

Hon heter Pussy och jag älskar henne så sjukt mycket. Tack för alla ensamma stunder du räddat. 

 

ett långt semesterinlägg part 1

Jag har varit på vift i en vecka. Både i Göteborg och i Ramsvik, med familjen. Vi började i lördags då jag blev upphämtad klockan åtta på morgonen, efter två timmars sömn för min del. Kvällen innan hade jag druckit öl med vänner och badat bubbelbad utomhus fram till fyra på morgonen. Jag var skapligt trött så jag sov mycket i bilen. Vi körde ordlekar som totalt spårade ur då ingen av oss tre i baksätet sovit mycket alls den natten. 

Väl framme i Göteborg tog vi oss ner på stan i värmen för att gå med i en demonstration för Palestina. Sen bar det av till godaste Old Corner med bästa veganmenyn. De två kommande dygnen gick vi på marknad där jag fyndade ett par vinterskor för 30 (!!) riksdaler, åkt med färjan till en ö där vi låg på klippor och solade och badade i saltvattnet tills blixtarna började dundra. Vi har ätit god mat, nattbadat i Bergsjön och hängt på Syndikalistiskt Forum som min storebror är med och arrangerar. En lokal fylld med böcker, affischer, fika och bra musik. Vi drack kaffe och spelade skitgubbe och lät stämningen omsluta oss. 


Fantastiska bokcafeet. 

Mammas senaste födelsedagspresent, visst är den fin?

Finaste storebror efter falafellunch i skuggan. 
Här började vi packa ihop badkläderna och såg blixtrarna slå ner en efter en. 

Efter tre dygn hos storebror tog vi bilen vidare mot Ramsvik. Vi var där förra året också. Vi bodde i en liten stuga och njöt av miljön. Det är rätt fantastiskt att se mamma vara i sitt rätta element, se henne dra djupa suckar av tillfredställelse och minnas barndomen. Hon gick alltid upp först och gjorde kaffe, satte sig på altanen och njöt av utsikten när solen gick upp. 
 
Här hade vi pickick på klipporna. Riktig pickick med festis och mackor. SÅ mysigt. 
...och fint
Classwar, probably the best war in the world
Jag hade på mig otroligt sköna byxor som jag köpte på loppis i Göteborg. Tillsammans med mina Docs såklart. 

Jag gjorde mamma sommarfin i håret

Sammanfattningsvis har jag haft en förvånandsvärt bra vecka med familjen. Det är skönt att vara hemma igen för jag har verkligen njutit av att ha lite ledigt. 

öronbarn

Jag klarar inte av den här värmen. Jag känner mig som en konstant äcklig och svettandes amöba som inte vill röra sig bortom fläktens räckvidd. Jag blir helt utmattad. I sån här värme vill jag bara ligga som en strandad val på en sandstrand, inte behöva åka till jobbet, storhandla och allt som hör vardagen till. Jag tänkte ta saken i egna händer och faktiskt åka och bada, för första gången i Sverige för i år. Jag tycker generellt inte om att bada i sötvatten, men jag åkte iväg med Felix och Majja (fram mot kvällen när det svalnat såklart) ändå. Det var otroligt skönt och vattnet svalkade verkligen. 

Sen skulle vi hoppa från hopptornet, vilket jag tycker är barnsligt kul. Kommer upp ur vattnet och inser att, fan, något är fel. Som det riktiga öronbarn jag varit så sprack min vänstra trumhinna av trycket som blev i vattnet då jag hoppade från femman. Det är inte första gången. En handboll i huvudet och flygplansresa har bland annat orsakat det förut. Det gjorde sjukt ont och jag hör i princip ingenting på vänster öra nu. Dagen därpå blödde jag ur örat och var övertygad om att jag skulle dö. Hypokondrikern inom mig minns alla House-avsnitt jag sett och vet att blöder en ur örat, då är det illa. Jag ringde sjukvårdsupplysningen som var lika otrevliga som vanligt, men fick en läkartid samma kväll. 

Antibiotika hela veckan och förhoppningsvis har hörseln kommit tillbaka när kuren är slut. Skulle sitta fint att höra ordentligt igen, men bada något mer får jag inte. Smärtan har åtminstonde lagt sig. Jag struntade i örat och drog till Västerås för en partykväll istället för att ligga hemma och nojja över mystiska sjukdomar. Det var en kul kväll och efter alldeles för lite sömn spenderade vi söndagen med pizza och mjukglass vid hamnen. Händelserik helg, I must say.
 

Majja i hopptornet och Anders på tåget.

Och en fulsöt snapchat-selfie såklart.

sleepy

Jag har börjat gå i sömnen, igen. Jag gjorde det när jag var yngre och bodde hemma, men sen växte jag liksom ifrån det, som de flesta gör, trodde jag. När jag var mindre hade jag tur att mamma var så lättväckt för jag försökte ta mig ut via ytterdörren. Den senaste tiden har jag mest plågats av mardrömmar, kanske sen 8 år tillbaka. Men nu har det kommit tillbaka? Mardrömmar och gå i sömnen. Mitt huvud är ju allt annat än vilande under nätterna. 

Några nätter har jag vaknat i soffan mitt i natten fastän jag somnade i sängen, och plockat ut saker ur badrumsskåpet och lagt på vardagsrumsbordet. Många gånger när jag har gått till jobbet har dörren varit olåst och jag är lite rädd att jag låst upp i sömnen. Jag låser alltid dörren och det sker på automatik. Jag låser på rutin men det känns konstigt att jag skulle glömma bort att låsa dörren. Hur konstigt vore det inte om jag gick och låste upp dörren mitt i natten? Går jag ut i trapphuset också? Jag som sover naken hoppas verkligen inte att jag är ute och vandrar. Jag tycker att det här är sjukt obehagligt och definitivt en av nackdelarna med att bo helt själv. 

Att få en mardrömsfri natt utan nattpromenader är väl inte så mycket begärt? Kan utan överdrivt säga att jag tycker att det är obehagligt att somna. 
 
 

Tidigare inlägg